Storheten med Halo

Jag har fått samma fråga säkert tio gånger den senaste veckan, från olika medlemmar här på Gamereactor.se. Var ligger storheten med Halo? Vissa vill höra vad jag tycker gör dessa spel så bra, för att se om det överrensstämmer med deras åsikter. Andra förstår verkligen inte hur vi kan älska Master Chiefs äventyr så mycket som vi faktiskt gör.

Och frågan är en bra sådan. Oavsett om man bara är nyfiken på vad vi som professionella experter tycker, eller helt enkelt inte greppat storheten med Halo-serien. Och jag ska göra mitt bästa nu i denna artikel och försöka svara på vad jag tycker storheten med dessa spel ligger. För orsakerna är många.

Halo-världen är till att börja med en designmässigt underbar sådan. Det existerar en del märkliga designprioriteringar om man nu kikar tillbaka på tre mästerliga spel, visst, men överlag är världen som Bungie skapat en fantastiskt inbjudande sådan som man snabbt lärde sig älska, och bry sig om. Jag drömmer om Halo-universumet, ibland. Jag längtar ofta dit, och trivs som fisken i vattnet oavsett om jag slåss på någon av ringplaneterna eller på jorden.

Förutom detta, skapandet av en framtidsvärld som ständigt lockar, har Bungie med relativt små medel lyckats väldigt väl med att snyggt berätta en intressant story genom tre grymma spel. Jag bryr mig om Master Chief, om Captain Keys, om Cortana och om människorasens fortlevnad då jag spelar Halo-spelen. Och jag gör allt som står i min makt för att försvara mänskligheten mot Covenant-hotet.

Bungie har, trots en mer än lovligt anonym huvudperson, lyckats skapa en berättelse där man bryr sig om allt som händer. Där man som spelare alltid är motiverad att göra sitt absoluta yttersta, att tvinga fram förändring i en krigshärjad värld där människan står inför total förintelse. Förutom dessa viktiga, övergripande punkter finns det såklart mängder av ytterligare anledningar till varför Halo-spelen är milstolpar i actiongenren.

Spelkontrollen har sedan det första steget, i det första spelet, alltid varit perfekt. Helt perfekt. Och i och med Halo var det gamla klassiska klagomålet "förstapersonsskjutare går inte att spela utan mus och tangentbord" aldrig längre relevant. Bungie designade en spelmekanik och en spelkontroll helt för att styras med en specifik handkontroll, och satte en ny standard i genren.

Vapensystemet var en annan viktig sak som fick Halo att kännas så speciellt som det gjorde. Att tvinga spelaren att prioritera två vapen istället för att man som tidigare kunnat plocka på sig 14 skjutdon och bära dem i en enorm, osynlig kappsäck. Bungie skapade här ett litet men ack så viktigt strategiskt moment i den annars så actionpackade spelmekaniken, en detalj som från start kändes nytänkande och helt perfekt.

Beroende på spelstil har det alltid varit viktigt i Halo-spelen att kombinera två vapen som på ett bra sätt komplementerar varandra. Något som i förlängningen inneburit extra belöning för spelaren som vid god kombinationsförmåga automatiskt (såklart) kunnat avliva fler fiender än med en dålig vapenkombination.

Fordonen. En annan viktig del av Halo-trilogin och något som givetvis också bidragit till spelseriens omåttliga popularitet. När man för första gången hoppade in i en Warthog, i Halo, och kikade på medan två hojtande medsoldater också kastade sig in i bilen, var en grym känsla. Samma sak gäller såklart första gången man fick tillgång till ett av Covenanternas attackflyg och sekunderna efter tog del av spelhistoriens kanske mäktigaste dogfight, långt ovan den snötäckta marken i den senare halvan av Halo. Och skölden, och den automatiskt uppladdningsbara livmätaren. Dessa får vi ju såklart heller inte glömma. En detalj som Bungie var först med, och som idag är en absolut standard för hela actiongenren.

En annan oerhört viktig del, eller viktig anledning, till varför Halo-spelen är så förbannat bra som de verkligen är; är såklart multiplayerdelen. Oavsett om man njutit av stenhårda dödsmatcher på delad skärm, System Link eller via Xbox Live har Halo-spelen alltid bjudit på det bästa konsolexklusiva dödsmatcherna sedan Golden Eye 007. Och all den mark som Bungie vann med det rent tekniskt helt underbara Live-stödet i Halo 2, och hur mycket det innebar för hela genren, behöver jag knappast gå in på närmare...

Mer? Jorå, det finns mycket mer att nämna. Mycket mer. Den ohyggligt välskrivna musiken, de genialt designade banorna, den alltid så perfekta tempovariationen och den smått kriminellt välgjorda spelstrukturen är också de (såklart) anledningar till varför Halo-serien regerar fullständigt.

Jag har precis klarat Halo 3. Bara för en timme sedan bevittnade jag slutet och rös i hela kroppen, en lång stund. Min 2:a åsikt kommer att finnas med i Jonas supermatiga jätterecension som publiceras här på siten 21.00 ikväll.