Svenska
Gamereactor
artiklar

Undanstoppad & Underbar

Nintendo meddelade för en dryg månad sedan att produktionen av Wii upphört. Vi på Gamereactor tittar tillbaka på en fantastisk spelkonsol och på hur Nintendo förändrade spelvärlden...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Så har Nintendo till slut meddelat att det är över för Wii. Den slutade säljas i Japan tidigt förra månaden och bara någon vecka senare hände samma sak i Europa, medan den i USA får julhandeln på sig innan man drar ur proppen. Att den slutar säljas betyder dock inte att den kommer falla i glömska. Tvärtom, Wii har lämnat ett makalöst stort avtryck i spelvärlden, ett avtryck som förmodligen kommer hänga med för all framtid.

Trots att den inte sålt lika mycket som de båda första Playstation-konsolerna, är det bara NES som historiskt sett varit viktigare. Men för att få en uppfattning om hur Nintendo kom på denna rörelsekänsliga, geniala idé får vi backa bandet till 1995, när Nintendo just haft sin första riktiga praktflopp med Virtual Boy. Med Nintendo 64 hoppades man bli störst igen, men till skillnad från tidigare generationer kunde Nintendo inte hänga med när Sony gav sig in i leken. Deras hårdvara kändes utdaterad och omodern, och generationen därpå försökte man på nytt med Gamecube - utan framgång.

Undanstoppad & Underbar
Det som på förhand kallades laddade Revolution, döptes om till det mer beskedliga Wii, men levde ändå upp till just arbetsnamnet.

Nintendo hade helt enkelt förlorat kampen när det kom till att bygga vanliga konsoler. Playstation 2 hade en överlägsen handkontroll och DVD-skivor. Detta medan Xbox var så kraftfull att den sprang cirklar runt konkurrensen. Läget var så allvarligt att många, med Dreamcast i färskt minne, började förutspå att Nintendo skulle sluta tillverka konsoler helt och hållet för att istället fokusera på det som de gör bättre än alla andra, nämligen skapa bästsäljande dundersuccéer som tilltalar spelare av alla åldrar.

Detta är en annons:

Nintendo hade dock andra planer, och undan för undan började det sippra ut information om något man kallade Revolution. Ett namn som antydde storverk, ett omdanade av hela spelvärlden. Rykten läckte ut om att enheten skulle ha prestanda som en Gamecube, det hette att den inte skulle ha någon handkontroll, att den skulle vara pytteliten och kunna spela spel från alla tidigare släppta Nintendo-konsoler. De flesta rykten bara viftades undan. Att en ny konsol skulle ha samma prestanda som den gamla var helt otänkbart och inget av det här gick riktigt ihop med hur en konsol skulle vara. Sanningen var förstås att allt var sant, om än med små variationer. Nintendo hade helt enkelt bestämt sig för att göra sin grej fullt ut den här gången och högaktligen skita i att tävla i digitala hästkrafter med Microsoft och Sony.

När konsolen väl visades hånskrattades det brutalt åt den, både från press, analytiker och spelare. Revolution var fullständigt uträknad och när den senare döptes om till Wii höll folk kollektivt på att tappa hakan. Att bläddra i Gamereactors kommentarsfält i nyheten från den 27 april 2006 då den fick sitt namn visar hur ofattbart chockerande det här var, inte minst eftersom "wee" är slang för att kissa på engelska.

Undanstoppad & Underbar
Handkontrollen som för alltid förändrade en hel spelvärld.

Det gick så långt att dåvarande Xbox-chefen Peter Moore talade om att alla borde köpa en Wii som komplement till Xbox 360. Han utgick så bergsäkert från att Wii skulle floppa att han gjorde reklam för enheten i syfte att racka ner på Sony. Wii60 (jämför Threesixty) blev ett begrepp på nätet under några månader där Nintendo förutspåddes krascha å det grövsta. Det var när Wii Sports visades det började vända så smått. Medan Call of Duty-publiken bara skakade på huvudet, började en ny generation spelare upptäcka vad Nintendo höll på med. Och Nintendo själva gjorde ett makalöst bra förarbete och fick in Wii på alla rätta ställen, inte minst hos Oprah Winfrey som gav hela publiken varsin konsol.

Detta är en annons:

Få konsoler har erbjudit samma wow-känsla som när man packade upp och startade Wii första gången. Den lilla vita enheten hade superergonomiska fjärrkontroller och läckert laserblå belysning. Med oerhört enkla men smarta medel fick alla användare av enheten skapa sin egen Mii. Ett grepp Microsoft senare stal rätt upp och ned, och som Sony försökte utveckla med sitt Home-koncept. Menyerna var de enklaste man kunde tänka sig där man bara pekade på stora, tydliga ikoner för att visa vad man ville göra härnäst.

Enheten kom dessutom förladdad med sådant vi kanske inte tänker oss att spelkonsoler ska ha såsom väderleksrapporter, nyheter, enkla bildbehandlingsprogram, webbläsare och möjligheten att få sin Mii att flytta in i kompisarnas enheter. Just Mii-användningen blev våldsamt populär och folk skapade avbilder av kändisar på löpande band, hittade på improviserade sätt att bygga rustningar och liknande och senare lanserade Nintendo även en app som uppmuntrade folk att tävla i att bygga avbilder av specifika kändisar. Ingenting av det här påminde om hur konsoler brukade vara, se ut och fungera.

Undanstoppad & Underbar
Det kom gott om tredjepartsspel till Wii, men inte ens Call of Duty 4: Modern Warfare blev någon succé och Wii förvandlades snabbt till en konsol med färre spel än konkurrenternas enheter.

Som över en natt hade Nintendo breddat spelandet, och inom kort kunde man hitta Wii med Wii Sports på ålderdomshem, hos sjukgymnaster, på dagis och andra ställen där det tidigare aldrig funnits en spelkonsol. Ändå var det bara en försmak av vad som komma skulle, hela spelvärlden stod inför den revolution Nintendo hade utlovat. Värt att notera är att varken spelare eller press fattat grejen, och många överrumplades totalt under det första året när Playstation 3 och Xbox 360 fullständigt pulveriserades av Wii som sålde mer än de båda konkurrenterna - tillsammans.

Än idag är det många spelare som bara avfärdar Wii som viftande för barn och helt bortser från vad Nintendo lyckades med. Innan historien om en framgångssaga som saknar motstycke fortsätter, kan det vara på sin plats att påpeka att allt inte var guld och gröna skogar för Nintendo. Vad de gjorde var i praktiken att isolera sig själva. De stakade ut en egen del av otrampad mark i spelvärlden, vilket krävde nya typer av spel.

Undanstoppad & Underbar
Medan tidigare Nintendo-enheter kommit i alla möjliga färger, satsade Nintendo på att behålla Wii så sober som möjligt och endast svart blev en permanent andrafärg.

Eftersom Wii tekniskt sett inte var i närheten av Playstation 3 och Xbox 360, så var utvecklarna tvungna att kraftigt göra om sina multiformatstitlar om de skulle lanseras även till Nintendos konsol. Det var dyrt, och den stora men något nischade Wii-publiken tycktes uppskatta andra upplevelser än traditionella spel. Därför lönade det sig inte att göra Wii-spel, och den hamnade rejält utanför när det kom till multiformatstitlar. Dessutom fanns floppen i och med Gamecube färskt i minnet, och det tog tid för utvecklare att inse att Wii var en dunderhit.

Då var det försent. Publiken som köpt konsolen hade gjort det för att de ville spela Nintendos spel, inte exempelvis Activisions eller EA:s. Så när utvecklare ändå satsade på att göra bra spel exklusivt till Wii, så betalade det inte igen sig. Höjdare med allt från Zack & Wiki till Mad World och Xenoblade Chronicles fick alltför svag försäljning och uppföljare uteblev. Och när spelen började komma från de utvecklare som från början varit skeptiska, så fanns ingen publik. Wii-spelarna blev därför de enda som visade sig vara ointresserade av exempelvis Call of Duty, och tredjepartsstödet föll ganska snabbt bort.

Nintendo blev därmed ensamma om att försörja sin konsol, och ett sätt att se till att få ut fler spel var att ge ut gamla Gamecube-spel på nytt med ny spelkontroll under vinjetten "New Play Control". Spel som Pikmin, Mario Power Tennis och Donkey Kong Jungle Beat gavs ut på detta sätt, men i ärlighetens namn tillförde inte Wii-fjärren någonting och det blev en ganska lam satsning som avslutades efter relativt få släppta spel.

Ett undantag fanns dock, och det var de båda Metroid Prime-titlarna från Gamecube. Redan i Metroid Prime 3 hade vi fått en försmak för hur genialiskt fiffigt det var att gå med nunchucken och sikta genom att peka på skärmen. Det gav nästan samma precision och snabbhet som en datormus, och Metroid Prime Trilogy blev därför en höjdare som visade på genialiteten i Nintendos koncept.

Lyckligtvis höll Nintendos egna nya titlar hög klass och ofta var de direkt vanvettigt nyskapande. En uppfattning som kom att stå sig genom hela generationen var dock att de var för få, och de som väl släpptes var sällan inriktade mot traditionella spelare. Detta eftersom precisionen långt ifrån var den bästa och Wii-fjärren kunde bete sig milt sagt godtyckligt. Det här tycktes dock även Nintendo inse och deras spel kom att bli mer och mer traditionella med tiden - och till på köpet allt bättre.

Undanstoppad & Underbar
Det bästa spelet till Wii är Super Mario Galaxy som med små kreativa planeter (banor) bjöd på plattformsspelande av ett slag vi aldrig sett maken till tidigare.

Tidigt under konsolens livstid var det nämligen så att rörelsekänsligheten skulle användas till varje pris. I otaliga spel skulle man skaka Wii-fjärren eller rita mönster i luften istället för att bara trycka på A-knappen. Intuitivt, enligt spelutvecklarna, krångligt och jobbigt enligt spelarna. Det ledde till att spelen fick allt mindre inslag av just rörelsekänsliga funktioner, och Wii var, undantaget prestanda, på slutet egentligen inte så himla olik exempelvis Xbox 360. Det enda folk hade att klaga på i mästerverk som Donkey Kong Country Returns och Super Mario Galaxy 2 var nämligen just viftandet som drog ned snarare än lyfte spelet.

Om Wii Sports var det som mer än något annat gjorde Wii till en makalös succé, så var det en helt annan typ av sport som såg till att succén höll i sig bland lattemammor och åldringar, nämligen träning. Under våren 2008 släpptes Wii Fit, och om Wii-hysterin varit stor innan, så blev den ännu större efter det. Att lansera en träningsplatta att ha framför TV:n var i sig inget nytt, utan framgångarna kom istället av hur Nintendo verkligen krämade ur varenda droppe av hur en liten platta kan användas samt att de hade gjort ett trevligt och vanebilande spel.

Återigen fick Nintendo fenomenal spridning av sin produkt och den syntes i allt från Ellen DeGeneres talk show till svenska damtidningar. Folk joggade i vardagsrummet, vägde sig, rullade imaginära rockringar, vägde sig och klättrade upp och ned på den i timmar medan de kikade TV. Varpå de vägde sig igen och såg kilona rasa medan de fick pengar att låsa upp ytterligare minispel med. Ett direkt genialt koncept som faktiskt fungerade för den som gav sig hän åt det, även om allt i spelet egentligen gick precis lika bra att göra utan varken Wii Fit eller tillhörande bräda. Nintendo gjorde det bara lite roligare att utöva skonsam träning hemma, helt enkelt.

Undanstoppad & Underbar
Att Shigeru Miyamoto hade gott om fantasi visste vi sedan sisådär 30 år, men med Wii fick han verkligen skapa fritt. Det resulterade i mer kreativa spel än någonsin tidigare.

Hittills har det sålts över 30 miljoner Wii Fit-brädor. För att få en uppfattning om hur mycket det är så är det mer än samtliga Uncharted, Infamous och Killzone - tillsammans. Det är kort sagt makabert mycket och en direkt orsak till varför både Microsoft och Sony inte hade något annat val än att ta efter Nintendo. Träningsspelen var ett faktum och snart skulle både Playstation Move och Kinect lanseras. En stor del av dessa framgångar måste såklart tillskrivas den alltid lika genialiska Shigeru Miyamoto (Mario och Zeldas skapare).

Han hade tidigt lanserat idén om att träna med spel, och eftersom allt han rör vid tycks bli guld och kopieras av de andra, så bad Nintendo honom i samband med Wii Fit att inte längre prata om sina hobbys. Andra utvecklare stal helt enkelt hans idéer redan innan Nintendo hunnit göra spel av dem. Miyamoto är erkänd perfektionist med en känsla för de små detaljerna som saknar motstycke, och med Wii fick han chansen att experimentera med alla möjligheter som stod till buds.

Undanstoppad & Underbar
Classic Controller räknas av många som en av tidernas bästa handkontroller, även om den korta sladden ibland ställde till det.

Det inkluderar exempelvis att spela golf genom att hålla handkontrollen som en klubba, eller skjuta gevär genom att peka på skärmen. I minispelssamlingar som Wario Ware: Smooth Moves och Mario Party 9 fick Nintendo chansen att verkligen löpa amok med sanslösa idéer som hade varit totalt omöjliga att genomföra på samma kreativa sätt till konkurrenternas konsoler. Problemet med spel som dessa var att det just var minispelssamlingar och inte kompletta spel.

Nintendo behövde ett mer rejält spel som visade vad Wii gick för, som var lika roligt för amatörer som för hardcore-fans och som kunde ta död på kritiken att Wii bara var för barn. Lösningen på allt detta var naturligtvis Mario Kart Wii. Med en liten plastratt att fästa Wii-fjärren i kunde alla, oavsett förkunskaper, sladda runt med Marios superkulörta karts. Att spela på delad skärm kunde rädda vilken spelkväll som helst och för de som verkligen ville bli bäst fanns ett oväntat välgjort onlinestöd.

Undanstoppad & Underbar
Nintendo har sålt en bra bit över 40 miljoner Wii Balance Board, som därmed finns med i Guinness rekordbok som mest sålda personvåg, men sannolikt är det också tidernas bäst sålda speltillbehör.

Succén saknade bokstavligt talat motstycke och Mario Kart Wii trängdes på försäljningslistor över hela världen i åratal och är idag tidernas mest sålda spel, om man räknar bort de som varit bundlade med konsoler med närmare 35 miljoner sålda spel. En av de saker som folk gillade bäst med Mario Kart Wii var att det innehöll banor från alla tidigare släppta delar i serien. Därmed var chansen hygglig att alla kunde få sig en liten nostalgitripp av spelet. Just nostalgi var för övrigt en annan grej som Nintendo tog vara på med Wii, och för att kontra Xbox Live Arcade släppte man tjänsten Virtual Console. Under de två första åren växte tjänsten lavinartat med några av spelhistoriens bästa titlar. Folk som hade sålt sitt NES passade på att återuppleva Ice Hockey, Super Mario Bros 2 och såklart Zelda, medan andra laddade ner höjdare till Super Nintendo och Nintendo 64.

Nintendo hade även den goda smaken att satsa på spel som aldrig tidigare hade varit utgivna i Europa. På det sättet blev det möjligt att ladda ner Final Fantasy-klassiker, Gradius III, Super Mario RPG och importfavoriter som Sin and Punishment samt otaliga direkt obskyra spel. Virtual Console blev rysligt populärt och i sig självt en anledning för många att investera i en Wii. Allt eftersom började Nintendo även lägga till format från andra tillverkare och det blev därigenom möjligt att ladda hem spel till bland annat Commodore 64, Mega Drive, Neo-Geo och Turbografx. Även om flera spel saknades råder det inget tvivel om att Virtual Console är den bästa och mest välfyllda lagliga tjänsten som finns för alla som vill uppleva ett stycke konsolhistoria.

De två första åren i konsolens livstid brakade det bokstavligt talat bara på. Wii hade något för alla spelare utom de som ville ha grafiktunga actionspel med barska militärer. Nintendo tjänade ohyggliga mängder pengar och medan Microsoft blödde förtvivlat av alla trasiga Xbox 360-enheter hade Sony tvingats chocksänka priset på oeftertraktade Playstation 3 - utan egentlig effekt. Normalt fungerar konsolbranschen ungefär som mobiler, det vill säga att man köper subventionerad hårdvara och sedan tar igen pengarna på tjänster. Nintendo gjorde dock tvärtom och drog in ohyggliga mängder på konsolerna, ännu mer på Wii-fjärrar, direkt skrattretande summor på spelen, och online bara forsade
pengarna in.

Totalt sett fick Nintendo drygt tre oslagbart bra år på marknaden
med Wii. På dessa tre år och två månader lyckades de sälja 67 miljoner enheter, vilket är vad NES kom upp i under hela sin livstid. Det är tveksamt om någon konsol kommer att sälja så kopiöst snabbt igen, men efter de tre första åren började marknaden kännas lite mättad. Som att Nintendo fått slut på vansinniga Wii-idéer. De hade visserligen en pulsmätare på gång som kanske kunde ha blivit en ny grej, men annars handlade det om mer Wii Sports, mer Wii Fit och uppföljare.

Undanstoppad & UnderbarUndanstoppad & Underbar
Om man räknar bort bundlade Wii Sports, så är Mario Kart Wii formatets bäst sålda spel med runt 35 miljoner sålda ex.

För ett företag som Nintendo är det livsfarligt att stagnera. Dessutom hade Microsoft och Sony vid det här laget fått ut Kinect och Playstation Move. Eftersom Wii-fjärren tappat sin lyster, kändes Sonys raka kopia Move extra fantasifattig, och det hjälpte inte att den dessutom var krånglig att använda. Med Kinect blev det en annan historia och Microsoft kopierade till punkt och pricka hur Nintendo jobbat med Wii-fjärren. De hade sportspelet, de hade träningsspelet och de hade dansspelet. De tog även fram ett kart-spel och minispelssamlingar. Sägas ska att Kinect definitivt hade sina problem och fick en ganska kort smekmånad innan försäljningen stendog. Utlovade storsatsningar som Crimson Dragon och Ryse: Son of Rome flyttades till Xbox One och gjordes om till "vanliga spel" utan Kinect.

Men ändå. Det räckte. Wii var inte längre det självklara valet på julafton när man skulle handla något spelrelaterat till ungarna och nästan oroväckande snabbt klingade populariteten av medan Nintendo drastiskt minskade på antalet släppta nya spel. Vid det här laget var dessutom Playstation 2 halvt begraven och tidigare hade spel som kom till den även kunnat släppas till Wii. Nu var även den möjligheten borta, och prestandan var som sagt så svag att den levde i en egen värld.

Undanstoppad & UnderbarUndanstoppad & UnderbarUndanstoppad & Underbar
Virtual Console lät oss avnjuta höjdare som Shinobi III (Mega Drive), Secret of Mana (Super Nintendo) och Castlevania: Rondo of Blood (PC Engine).

Just det här med prestandan är viktigt att påpeka eftersom att enhetens tekniska tillkortakommande ledde till helt andra problem med Wii U. Nintendo hade helt enkelt levt kvar i en annan generation så länge att de missat när HD-grafiken gjorde sitt intåg. När de skulle börja lansera Wii U och göra spel till den, så visade det sig att de inte hade kunskapen och resurserna. Det ledde till stora förseningar för Wii U-titlarna och efter ett helt år på marknaden är det fortfarande nästan tomt på Nintendo-spel medan de fortsätter drabbas av fler förseningar än någonsin förr.

Sägas ska att Nintendo gjorde flera seriösa försök att attrahera de så kallade hardcorespelarna. Det kanske bästa exemplet på det är att man återupplivade fanfavoriterna Donkey Kong Country och Punch-Out, vilka båda hade lyst med sin frånvaro sedan Super Nintendo-eran. Man gjorde även de omåttligt underhållande Super Mario Galaxy-spelen. Gamereactor belönade båda delarna med självklara tior i betyg och en enig presskår gjorde samma sak. Inget av detta gjorde dock särskilt mycket för att övertyga hardcore-publiken.

Varken Donkey Kong Country eller Punch-Out sålde speciellt bra jämfört med de andra Wii-giganterna, och faktum är att Super Mario Galaxy-serien inte heller gick sådär fantastiskt. Hardcore-publiken tyckes ha ratat Wii. Det Mario-spel som Wii-spelarna föredrog var istället mer lättsamma och klassiska New Super Mario Bros Wii som ensamt sålde dubbelt så mycket som de båda Galaxy-äventyren gjorde tillsammans. Eftersom "money talks" ger det för övrigt kanske även en fingervisning till varför Nintendo valt att göra mer traditionella New Super Mario Bros U och Super Mario 3D World istället för att satsa på ett nytt fullt tredimensionellt plattformsspel till Wii U. Vi spelare tjatar gärna om sistnämnda, men väljer annat när det väl erbjuds.

Undanstoppad & Underbar
Nintendo hade en pulsmätare på gång till Wii som förutspåddes bli nästa stora grej, men den realiserades aldrig och Nintendo har efteråt förklarat att den helt enkelt inte fungerade speciellt bra.

De två sista åren för Wii var bedrövligt dåliga med alltför få spelsläpp, och Nintendo satsade allt krut på att sjösätta Nintendo 3DS istället. Halvhjärtat försökte man muntra upp spelarna genom att släppa uppföljare till Wii Sports och Wii Fit, men vid det här laget hade folk tröttnat. En av orsakerna var att Wii-fjärrarna faktiskt inte var så bra som de borde ha varit. Visst fungerar de smidigt, är mer lättanvända än Move och mindre krävande än Kinect, men slumpen avgör för mycket. Nintendo medgav problematiken och försökte kontra det genom att släppa en uppdatering till Wii-fjärrarna kallad Wii Motion Plus. Senare byggdes den även in i fjärrkontrollerna och dessa förbättrade Wii-fjärrar fungerar än idag till Wii U. Visst blev det bättre, men att först efter tre år få fullt fungerande Wii-fjärrar hade effektivt avskräckt folk och gett enheten dåligt rykte som gjorde att de som inte redan köpt var avvisande.

Men vid det här laget hade Wii för alltid ritat om spelkartan. Nintendo hade visat att grafik verkligen inte hade någon som helst betydelse. Playstation 3 var sanslöst mycket mer kraftfull, men ändå hade folk valt Nintendos färgglada och lite banala spel framför titlar som Gears of War och Uncharted. De hade även visat att det går att nå fram till de som inte vill spela avancerad action med fyrtioelva knappar och analogspakar med titlar som hittat hela nya grupper av gamers samt en gång för alla visat att ett lågt pris är konsoltillverkarens bäste vän.

Undanstoppad & UnderbarUndanstoppad & Underbar
Bara ett Zelda-spel släpptes exklusivt till Wii, nämligen rörelsekänsliga Legend of Zelda: Skyward Sword, där vi fick följa med den numera högerhänte Link på episka äventyr.

I både Playstation 4 och Xbox One ser vi resultatet av detta. Playstation 4 kostar under 4000 kronor och för att få ner priset har Sony offrat prestanda. De erbjuder dessutom en rörelsekänslig kamera som komplement redan dag ett. Microsoft å sin sida satsar stenhårt på det rörelsekänsliga och bundlar varje Xbox One med en Kinect. Även de har knusslat med prestanda och redan från start har utvecklare börjat offra upplösning och bilduppdatering till båda konsolerna.

För den som fortfarande inte fått tag på en Wii återstår bara två möjligheter numera om man vill äga en. Det ena är att köpa en begagnat, vilket vi faktiskt rekommenderar och återkommer strax till varför. Det andra är att köpa en Wii Mini. En märkligt designad Wii som saknar praktiskt taget allt utom möjligheten att spela upp spel. Det går inte att uppdatera enheten eller spel, det går inte att nyttja Virtual Console och det går heller inte ens att ansluta den till TV:n med annat än scart. Wii Mini kan bara rekommenderas till de absolut mest okräsna spelare man rimligen kan tänka sig och känns som ett ganska ovärdigt sätt att gå ur tiden för spelhistoriens kanske mest inflytelserika spelenhet.

Undanstoppad & Underbar
Drygt 100 sålda miljoner konsoler senare är det bara i USA man kommer att kunna köpa en Wii av klassiskt snitt, och även där är produktionen på väg att läggas ned. Tidernas mest inflytelserika konsol någonsin har gått ur tiden.

Totalt har över 100 miljoner konsoler sålts, och hur viktig Wii var för Nintendo inser man när man kollar på uppföljaren Wii U. Dels för det snarlika namnet, men även det enkla faktum att den faktiskt ser ut som en Wii med lite mjukare hörn. Wii U nyttjar även samma Wii-fjärrar, har ett snarlikt menysystem, och det mesta har sin motsvarighet till vad Wiin erbjöd. Nintendo ville helt enkelt fortsätta rida på Wiins exempellösa framgångar och få samma dunderhit en gång till, helt utan att inse att namnet av anledningar som tidigare nämnts i texten tappat lite av sin glans.

När vi nu summerar Wii blir det uppenbart att den inte hade ens nära på lika många höjdarspel som Playstation 3 och Xbox 360, men när det kommer till nyskapande spelande för alla åldrar finns det ändå ingen annan konsol som kan mäta sig med just Wii. Och för all framtid kommer TV-spelarna tvingas acceptera att det är tiden före och efter Wii som gäller. För precis så inflytelserik var Nintendos lilla tingest, vare sig man gillade att spela med vift eller ej.



Loading next content