Sagan om FIFA

Det är idag nästintill helt omöjligt att föreställa sig en spelvärld utan FIFA. År efter år släpps spelen, som på löpande band. Lite mer finpolerat för varje upplaga. Oftast handlar det om småjusteringar som nästan är helt osynliga för det otränade ögat. Spelen säljer så otroligt bra att EA jublar hela vägen till banken redan efter ha sett siffrorna för förhandsbokningarna. Mikrotransaktionerna i spelens Ultimate Team-läge ger dessutom en regelbunden skjuts i kassan.

Men var FIFA verkligen en sådan självklar succé? På ytan ser allt så enkelt ut. Det är en spelserie baserad på världens överlägset största sport. Lätta pengar kan tyckas. En enkelriktad väg mot den succé som serien har varit sedan många år tillbaka i tiden. Men hur började det, och vad har hänt sedan dess?

Sportspelen har hängt med oss sedan länge. År 1958, samma år som Sverige stod som värd för världsmästerskapet i fotboll, utvecklade den amerikanska fysikern William Higinbotham spelet Tennis for Two. Spelet spelades genom ett elektriskt mätinstrument kallat oscilloskop och anses vara ett av de allra första "TV-spelen" någonsin. 1972 släpptes den första versionen av tennisspelet Pong, det första kommersiellt framgångsrika TV-spelet någonsin. Sportspelen har med andra ord haft för vana att ständigt styra branschen i en positiv riktning.

Electronic Arts gav sig in i leken på allvar när de släppte John Madden Football till Apple II sommaren 1988. John Madden är en legendar inom amerikansk fotboll. Som huvudtränare för Oakland Raiders vann han Super Bowl XI 1976 och några år senare började han sin karriär som hyllad expertkommentator på CBS. EA knöt sig an Madden och samarbetet i form av John Madden Football var en lyckad historia. Studion växte så att det knakade i de kaliforniska fogarna och nyss nämnda spel resulterade i ett historiskt första steg i en genre som EA skulle komma att dominera fullständigt under många år framöver. Under åren som närmast följde släppte EA även spel baserade på golf och ishockey. Precis som i fallet med Madden handlade det om sporter som var säkra kort för den amerikanska marknaden.

Parallellt med EA:s satsning på sportspel som främst var riktade mot den amerikanske marknaden satt ett gäng mindre, brittiska utvecklare på andra sidan Atlanten och experimenterade med fotbollsspel. Det började med Match Day, utvecklat av Ocean Software, som släpptes redan 1984. Fem år senare nådde Dino Dinis kultförklarade Kick Off butikshyllorna. Sensible Softwares bidrag Sensible Soccer: European Champions släpptes 1992. De två sistnämnda spelen blev ärade med flera utmärkelser och blev snabbt populära bland fotbollstokiga spelare.

På EA:s europeiska kontor satt David Gardner och analyserade situationen. Gardner flyttade i december 1986 till Storbritannien och blev EA:s första anställda i Europa. Han hade varit med och byggt upp den europeiska avdelningen från grunden. Därifrån blev det tydligare än någonsin att inse vilken enorm potential som fanns i den europeiska marknaden. EA Sports titlar sålde riktigt bra i Nordamerika, men betydligt sämre i Europa. Fotbollsspelen sålde bra i Europa, men EA saknade ett fotbollsspel i sin portfolio. Gardner var något stort på spåren.

Det europeiska EA-kontoret började fila på vad som kan liknas vid en kampanj i att försöka övertyga EA:s amerikanska huvudkontor om att släppa ett fotbollsspel. Det gjordes research som visade att 90 procent av den brittiska speltidningen Computer and Video Games läsare älskade fotboll. För David Gardner, som då var verksam som försäljnings- och marknadschef för EA Europe, var detta siffror som till vilket pris som helst inte fick ignoreras. Den europeiska filialen hade regelbunden kontakt med huvudkontoret i Kalifornien och detta spred sig snabbt inom företaget. Bruce McMillan på EA Canada blev snabbt en anhängare till förslaget och började även han att lobba för att utveckla ett fotbollsspel. I en artikel från 2013 berättade McMillan för MCV om den ljumma respons han fick från huvudkontoret.

"Jag sa att vi borde vara med på fotbollsspelmarknaden. Första gången jag sa det konstaterade EA att vi redan är med på fotbollsspelmarknaden med Madden. Jag svarade: 'Nej, jag menar riktig fotboll'".

Efter många om och men gick EA till slut med på att utveckla ett fotbollsspel. De dåliga försäljningssiffrorna för EA:s spel i Europa skulle förbättras, och att släppa ett fotbollsspel ansågs trots allt kunna vara en möjlig lösning på problematiken. Ansvaret för utvecklingen gick inte helt oväntat till EA Europe i Storbritannien. Där satt Gardner och övriga medarbetare och var utomordentligt nöjda med att allt tjat och slit äntligen hade lönat sig. Det fanns bara ett problem. Det europeiska kontoret var fortfarande relativt nya i branschen och hade ännu inte utvecklarkompetens inom filialen. Dessutom hade de inte ens tillgång till ett utvecklarkit av Sega Mega Drive, konsolen som spelet primärt skulle utvecklas till. Nu var goda råd dyra och EA Europe beslutade sig för att resa runt i Storbritannien på jakt efter en studio att samarbeta med.

I nordvästra England ligger den lilla industristaden Widnes. Staden är kanske mest känd för sitt rugbylag Widnes Vikings som vann världsmästerskapet för klubblag 1989. Men det är också här som EA:s jakt på en lämplig utvecklare tog sin början. Indieutvecklarna Jules Burt och Jon Law jobbade på ett projekt som de hoppades att EA skulle nappa på. Till deras stora glädje hörde EA av sig, men det var inte av anledningen som de hade förväntat sig. De fick veta att det inte skulle bli något samarbete med projektet som den lilla studion hade jobbat med, men att EA var intresserade av att få hjälp med utvecklingen av ett fotbollsspel. Mannen som EA hade skickat till Widnes var Matt Webster som idag jobbar på Criterion Games. I tidigare nämnda artikel i MCV minns Webster tillbaka på mötet i nordvästra England och det som följde därefter.

"De här killarna hade ett utvecklarkit för Sega Mega Drive. Jag vet inte hur de fick tag på det, och jag vill antagligen inte veta eftersom att inte ens EA kunde få tag på ett då. Jon och Jules gjorde tre testversioner för oss. En sidscrollande plan, en plan som var filmad uppifrån och ner, samt en isometrisk plan. Jag minns när jag åkte upp dit och tittade på den isometriska planen. Jag tänkte: 'Wow, det här är intressant'".

Trots Jules Burts och Jon Laws intressanta tester landade deras indiestudio aldrig jobbet som fotbollsspelsutvecklare. EA anställde i och för sig duon, men uppdraget landade slutligen i Nordamerika. EA Canada med Bruce McMillan i spetsen fick äran att skapa spelet som skulle komma att starta en framgångsrik serie. I Kanada hade EA redan tillgång till ett litet team bestående av tio heltidsanställda utvecklare. Budgeten var satt till cirka 100 000 dollar. En mycket stram budget i jämförelse med EA:s andra sportspel. Samtidigt var det fullt förståeligt. Fotbollsligan i EA:s hemland USA hade kollapsat. Intresset för sporten i landet hade gått från litet till nästan obefintligt, och utgivaren hade i princip noll förväntningar på det kommande fotbollsspelets försäljningssiffror. De var totalsäkra på en flopp, eller snarare en katastrof.

Men EA Canada och EA Europe hade inte gett upp. Sida vid sida jobbade de ihop och ett stort steg i rätt riktning togs när man förhandlade till sig licenser från FIFA. Fulla licenser i form av exempelvis autentiska spelarnamn var en omöjlighet på grund av den strama budgeten, men FIFA var i alla fall ett välkänt organisationsnamn inom fotbollen. Arbetstiteln "EA Soccer" byttes så småningom ut till förmån för FIFA International Soccer. EA kontrakterade även den engelske storspelaren David Platt som omslagsspelare. Trots dessa samarbeten med stora organisationer och spelare upphörde inte skepsisen.

Inför släppet i december 1993 förväntade EA sig totalt 300 000 sålda exemplar av spelet i Europa. Under de första fyra veckorna såldes det över 500 000 exemplar och blev det mest sålda spelet år 1993, trots att det alltså släpptes i december. Succén var ett faktum och plötsligt hade EA Sports slagit sig in på den europeiska marknaden. Det var nog fler än David Gardner och Bruce McMillan som jublade.

EA Canada fick naturligtvis fortsatt förtroende att förvalta FIFA-serien. När det var dags för uppföljaren att släppas i juli 1994 hade studion vuxit en aning i kostymen. EA hade nu gjort ett avtryck i fotbollsvärlden och fler licenser hade införskaffats, bland annat till de största ligorna i världen. I FIFA 95 gick det att spela engelska Premier League, spanska La Liga, italienska Serie A, tyska Bundesliga, franska Ligue 1 och holländska Eredivisie. Fortfarande handlade det inte om fulla licenser, men ligorna fanns i alla fall spelbara och intresset bara växte.

Till skillnad från föregångaren som till slut släpptes på nästan alla tänkbara plattformar, blev FIFA 95 exklusivt för Mega Drive. Sega pungade upp rejält med pengar för att göra FIFA exklusivt för sin konsol och hade dessutom en option på att förlänga exklusiviteten inför kommande FIFA-titlar till både Mega Drive och Saturn. Tabben var dock ett faktum när Sega tackade nej till en framtida exklusivitet på grund av vad man ansåg vara dåliga försäljningssiffror. Detta efter att enbart ha analyserat seriens försäljningssiffror i USA, där spelen sålde betydligt sämre än i Europa. En intressant sidohistoria som dessutom kan ha bidragit till att FIFA-serien tre år senare lämnade Segas konsoler för gott.

Steget från FIFA 95 till uppföljaren är ett av de största i seriens historia. FIFA 96 introducerade 3D-grafik i realtid, fullt licensierade spelare och nya ligor. Även om FIFA-serien redan från början hade för avsikt att fungera som en fotbollssimulator var det först i FIFA 96 som det verkligen kändes så på riktigt. Den nya spelmotorn Virtual Stadium i kombination med kraftfullare konsoler som till exempel Playstation gjorde att spelet blev hyllat för dess realism både i press och bland spelarna. I FIFA 97 ett år senare fortsatte utvecklingen åt rätt håll och nya spellägen som till exempel inomhusfotboll introducerades. Dessutom visade EA vad spelmotorn verkligen gick för när den franska Newcastle United-stjärnan David Ginola hyrdes in för att spela in motion capture-moment.

Då och då genom åren släpps det enskilda spel i FIFA-serien som verkligen sticker ut ur mängden. Under ytan görs det ständigt förändringar som dock inte alltid syns vid en första anblick. Men vissa FIFA-spel är mer än så. De blir spel som sätter en ny nivå, både för serien och för hela genren. FIFA: Road to World Cup 98 var ett sådant spel. Spelet låg perfekt i tiden och blev det spelet som på allvar anammades av den så kallade Playstation-generationen. Svävarracingspelet Wipeout är troligtvis det spelet som de flesta tänker på när begreppet Playstation-generationen kommer på tal. Det var fartfyllt, snyggt, syntes i coola sammanhang och var förpackat med tidstypisk, elektronisk musik.

Likheterna med FIFA: Road to World Cup 98 var slående. Spelet innehöll en uppdaterad grafikmotor, samtliga 172 FIFA-registrerade landslag, förbättrad artificiell intelligens och sist men inte minst, en starkt populistisk profilering där superhiten Song 2 från det brittiska bandet Blur spelades vid uppstart. Detta i kombination med att David Beckham prydde omslaget och att det rådde VM-feber runt om i världen innebar en omedelbar succé. Spelet var det mest sålda spelet i Storbritannien under två månaders tid.

Att kombinera den vackra sporten fotboll, ofta kallat gräsets schack, med populärmusik och omslagspojkar i form av världens bästa fotbollsspelare, har sedan FIFA: Road to World Cup 98 alltid varit FIFA-seriens signum. EA har velat skapa en produkt som är något mer än bara ett fotbollsspel, det ska vara en upplevelse. Men någonstans i början av 2000-talet hamnade ironiskt nog fotbollen lite i skuggan. FIFA 2000 fick kritik för sin grafik som var av mer tecknad stil än tidigare. Därefter följde flertalet spel som satsade på relativt onödiga funktioner som exempelvis extraordinära finter som inte tillförde någonting på planen, digitala Panini-samlarbilder, off-the-ball som innebar att man kunde styra två spelare samtidigt. Coola funktioner på pappret, men inte lika rejäla kliv i simulationskänslan som i spelen från 90-talet. Detta skedde samtidigt som konkurrensen hårdnade.

FIFA-seriens största konkurrent på andra sidan planhalvan hade sedan 1996 varit Konamis Pro Evolution Soccer-serie. Konami satsade hårt på sin fotbollsserie trots att japanerna inte alls hade lika stora finansiella muskler som EA. När EA Sports dribblade bort sig själva i ett mellanting av simulation- och arkadupplägg, satsade Konami å andra sidan helhjärtat på att skapa en simulatorupplevelse där vältajmade djupledsbollar och ett genomtänkt passningsspel var det som avgjorde svettiga matcher. Pro Evolution Soccer blev både spelpressens och hardcorespelarnas kelgris och EA började känna en press på FIFA-serien som inte hade existerat sedan tiden då David Gardner fick till uppdrag att etablera utgivarens sportspel i Europa. Vid utannonseringen av släppdatumet för FIFA Football 2005 stod det klart att EA hade frångått det traditionsenliga släppet i slutet av oktober, för att istället släppa det i början av samma månad för att på så sätt skaffa sig ett större försprång till konkurrenten från öst.

Åren gick, FIFA-serien började hitta sin spelkänsla igen och Pro Evolution Soccer-serien drabbades istället av en i stort sett identisk identitetskris som den FIFA-serien tidigare hade genomgått, där balansen mellan simulation och arkad blev för svår att hantera. EA hade dessutom ett riktigt stort ess i rockärmen. Något som skulle förändra hela subgenren, för att inte tala om sportspelsgenren i stort. FIFA 09 var ett strålande fotbollsspel och det första riktiga tecknet på att FIFA var tillbaka på tronen. Men halvvägs in under spelets levnadsår skulle serien ta ännu ett positivt steg i utvecklingen när tillägget Ultimate Team släpptes. Ett rollspelsliknande spelläge som kretsade kring att samla fotbollskort och laborera med dessa för att uppnå en perfekt kemi i laget. EA hade introducerat spelläget tre år tidigare i sidospelet UEFA Champions League 2006-2007, men den här gången var det alltså för första gången representerat i flaggskeppsserien.

Mikrotransaktionerna i Ultimate Team var många och inbringade genast ett rejält klirr i kassan hos den redan förmögna utgivaren. Matt Prior, producenten för Ultimate Team i FIFA 09, minns med glädje tillbaka på den direkta succé som spelläget innebar.

"Vi trodde alltid på Ultimate Teams potential eftersom att spelläget verkligen bockar av så många kriterier för både fotbollsfans och TV-spelare i allmänhet. Att bygga upp ett fantasilag är en sak, men att kunna ta det ett steg längre och dessutom kunna spela med laget är en dröm. Jag tror dock inte att någon på förhand kunde se hur fort det skulle växa. Jag kommer ihåg lanseringsdagen. Våra servrar smälte för att det var så många som loggade in. Allting totalkraschade, men det indikerade samtidigt på att vi var på väg att uppnå något stort. Som sagt, Ultimate Team kombinerade verkligen fotbolls- och traditionell spelmekanik perfekt".

Idag finns Ultimate Team tillgängligt i de flesta av EA:s sportspel och är en otroligt stor inkomstkälla till företaget. Youtube har fullständigt exploderat av användare som tjänar enorma pengar genom att öppna kortpaket och spela Ultimate Team. När den brittiska tidningen The Telegraph i oktober 2014 intervjuade Olajide Olatunji, mer känd som KSI, pratade internetstjärnan gott om FIFA.

"FIFA är min baby. Ibland måste jag nypa mig själv i armen... Jag har en livsstil som de flesta i min ålder hade älskat att ha, spela spel och tjäna bra med pengar. Jag skulle säga att jag lägger hälften av alla pengar jag tjänar på FIFA. Så mycket älskar jag det. Skulle tro att jag har spelat det nya spelet i 200 timmar redan. Det är ganska coolt att jag är känd för att spela FIFA. Jag menar, tänker du på KSI så associerar du det direkt med FIFA och Youtube. Jag hade aldrig föreställt mig att jag en dag skulle bli en ambassadör för FIFA på Youtube, men idag är jag det och det kan jag helt klart leva med".

Ultimate Team är den största förändringen som någonsin har skett i seriens historia. I alla fall ur ekonomisk aspekt. FIFA-spelen fullkomligen krossar övriga spel i genren när det gäller intäkter. I mars 2016 berättade EA att deras sportspel har inbringat 650 miljoner dollar genom mikrotransaktioner i Ultimate Team, och merparten av detta kommer från FIFA-serien. Pro Evolution Soccer utannonserade spelläget My Club med liknande upplägg inför Pro Evolution Soccer 2015. Återigen visade EA vägen och bevisade att det är FIFA som sitter i förarsätet.

Sommaren 2015 väntade världsmästerskapet i fotboll för damer som skulle gå av stapeln i Kanada. Intresset för damfotbollen hade stadigt vuxit under många år och det hade länge spekulerats i när damfotbollen skulle tåga in i FIFA-spelen. I maj 2015 släppte EA en trailer som visade upp att damfotbollen för första gången någonsin skulle vara inkluderad i FIFA 16. Vad som omedelbart följde var en rejäl diskussion som kändes både obegriplig och tröttsam. Kommentarsfält på Youtube svämmade över av sexistiska kommentarer och tweets skickades snabbt ut med budskapet om att bojkotta FIFA-spelen. EA Sports-chefen Peter Moore besvarade kritiken via Twitter.

"Det är så sorgligt att se all den negativa respons som har följt efter att vi utannonserade damspelare i FIFA 16. Vi är bättre än så här".

FIFA-serien har gjort en minst sagt remarkabel resa genom åren. Det som började med en misslyckad etablering av EA:s sporttitlar i Europa och ett ihärdigt tjat från både EA Europe och EA Canada, är nu en av världens allra största spelserier. Det är inte utan att man tänker på indieutvecklarna Jules Burt och Jon Law som för 23 år sedan satt och knåpade på ett FIFA International Soccer-demo i ett regnblåsigt Widnes i nordvästra England. De hade visserligen tillgång till ett hett eftertraktat Mega Drive-utvecklarkit, men uppdraget gick vidare till EA Canada som än idag utvecklar serien. En spelserie som har blivit så trendsättande att professionella fotbollsspelare blir besvikna om deras digitala versioner av sig själva har för dålig statistik i spelet.

Samtliga FIFA-spel tar inte enorma kliv i utvecklingen, men när det väl görs så görs det ordentligt. FIFA International Soccer var spelet som startade allt. FIFA: Road to World Cup 98 blev en kultklassiker. FIFA 09 introducerade ett spelläge som ritade om hela sportspelsgenren. FIFA 16 välkomnade kvinnliga fotbollsspelare. En sak som definitivt är säker är att spelen alltid lyckas beröra spelarna på ett eller annat sätt, och vi kommer med allra största sannolikhet att få uppleva nya nivåer i framtiden. FIFA-serien hade en brokig start, men utvecklingen sedan dess är inget annat än en fantastisk framgångssaga.