Vi lägger labbarna på NES Mini

Den förhandsbokas som smör i solsken och kommer mest troligt vara ganska svår att få tag på före jul tack vare den höga efterfrågan men vi fick chansen att lägga vantarna på NES Mini-konsolen när vi besökte Nintendos showrum i Madrid häromveckan. Den maskinen vi fick se, undersöka och testa var faktiskt en av de fyra enheter som då existerade i världen. Innan dess hade vi bara fått pilla på modeller och prototyper så just detta möte var rätt exklusivt och givetvis även väldigt spännande för oss.

Maskinen är nätt. Verkligen pytteliten. Mer så än du kan föreställa dig genom att bara titta på videos och se på bilder. Den får bokstavligen plats i din hand och vid en första anblick ser det ut som en samlarleksak, en dekorativ brevpress eller en miniatyr som ska stå i din hylla snarare än en riktigt, funktionell konsol. Samma känsla infinner sig när du plockar upp den; den är extremt lätt (vilket innebär att den kommer bli en usel brevpress, förlåt för att vi gav er falska förhoppningar) och den känns nästan tom.

Men även om den var en dekorativ pryl - och vi vet att några av er kommer använda den som en - måste vi ändå säga att byggkvalitén är hög. Du kan se arbetet och kärleken som gick in i att reducera den gamla konsolen till dess nya storlek med respekt för detaljerna och egenskaperna hos enheten som vi alla ville ha hemma som barn. Färgerna är perfekt återgivna, och vinkeldesignen likaså. Den klassiska konsolens essens har blivit ordentligt bevarade.

Det är nästan skojigt när man ser maskinen i kontrast till kontrollen, som har bibehållit mer naturliga dimensioner och ser ut som en 1:1-kopia av styrdonet som för alla dessa år sedan förändrade allt med sin D-pad och två ansiktsknappar. Bredvid NES Minin ser kontrollen helt enorm ut men den känns fortfarande lika bra (och gör givetvis lika ont i handflatorna) som den gjorde för tre decennier sedan. Om du tittar på bilderna och klippen som vi har i denna artikel kan ni se att kontrollen är nästan lika bred som konsolen själv. Rätt coolt.

Det finns lite mer vi kan säga om själva chassit. På framsidan finns det ett fusklock som om det fortfarande fanns ett inkast för spelkassetter. Under detta finner du Power- och Reset-knapparna för att starta eller starta om maskinen. Bredvid dem finner du, såklart, två kontrollportar så att du kan spela antingen ensam eller med en vän.

Ingångsportarna är de samma som du har på botten av din Wii-fjärr och detta betyder att du kan använda din Wii Classic Controller med din NES Mini - eller tvärtom, för du kan använda NES Mini-kontrollen för att spela Virtual Console-spel på Wii eller Wii U.

På baksidan av enheten har vi HDMI-porten (kabeln medföljer lyckligtvis konsolen när du köper den) och strömuttag för en Micro USB-kabel som du kan kolla in i en annan enhet (din TV, förslagsvis) eller direkt in i väggen med hjälp av en adapter.

Men det är givetvis först när du trycker på Power-knappen som det riktigt roliga börjar. Det första du märker när du startar NES Minin är en hemmeny med en retrodoftande design och layout som är lätt att använda. Pixelgrafiken och chiptune-musiken är inte förvirrande alls och du har alltid vad du behöver till hands. Det finns även en charmig vintage-skärmsläckare som kickar igång om du lämnar konsolen inaktiv ett tag.

Spelkatalogen kan bläddras igenom med D-paden men du kan också sortera spelen i alfabetisk ordning, efter antal spelare, nyligen spelade, mest spelade, lanseringsdatum eller utgivare. Och om du finner kontrollerna eller systemen för kluriga finns det digitala manualer att tillgå.

Raden av spel visas centrerat på skärmen. På botten, och i relation till det för närvarande markerade spelet, har du Suspend Point-menyn som lagrar upp till fyra sparningar som du kan återställa när som helst. Denna funktion är användarvänlig även den och vi är säkra på att den kommer komma väl till pass för spelare som vill ta sig igenom ett tufft spel eller tacka en särskilt utmaning på ett helt nytt sätt. Purister lär inte ens titta åt detta håll, dock.

På toppen av hemskärmen finns det en genväg till de olika videoformaten och grafiska filtren som finns tillgängliga. Som standard körs spelen i Pixel Perfect-läget (vilket innebär uppskalat till 1080p) i en helt och hållet kvadratisk bild baserat på den gamla NES-outputen. Om du vill sträcka ut bilden lite finns det ett 4:3-format att köra i också. Slutligen finns det även ett gammalt TV CRT-filter, för en ännu mer nostalgisk touch. Överraskande nog känns inte detta filter som en gimmick utan återskapar faktiskt det visuella resultatet som produceras av en gammal bildrörs-TV.

Filtret ser välbyggt ut och det kan mycket väl sluta som många av äldre spelares favoritläge men sanningen är att Pixel Perfect-läget ser riktigt, riktigt bra ut. Rent och snyggt utan sudd med stora, skarpa pixlar som fyller skärmen. De av er som kommer från Virtual Console-emulation på Wii, Wii U eller 3DS kommer märka skillnaden med en gång; detta är det snyggaste sättet att spela ett NES-spel hittills.

Hur ser det ut med input lag då? Nå, sanningen är att vi inte med precision kan mäta detta ännu. Oron över att det ska bli en fördröjning mellan det att man trycker på en knapp och att det översätts till en handling på skärmen är uppenbarligen alltid där när det kommer till emulationer, och ännu mer så när det handlar om gamla, arkaiska spel som förlitar sig mycket på noggranna knapptryck. I detta avseende är det härligt att kontrollerna inte är trådlösa. Vi har upplevt gott om irriterande lagg i Virtual Console-spel så vi hoppas att det kommer fungera bättre än, även om det i princip är omöjligt att få det lika responsivt som det var på en gammal CRT-TV.

Av de trettio spel som inkluderas i maskinen testade vi ungefär tio. Huruvida det finns för många spel, för få eller om urvalet är bra tänker vi inte döma just nu; vi delar vår dom om detta senare, närmare lansering när vi har fått spela mycket mer. Det är emellertid helt naturligt att personlig smak och minnen kommer spela en viktig roll här, men urvalet ser rätt varierat ut.

Det finaste med denna lilla apparat, ännu finare än den uppenbara nostalgifaktorn, är utbildningsvärdet som den kommer med. Folk (inte bara gamers, då detta definitivt kommer sippra ut till en större massa) kommer få lära sig hur många genrer och spelmekaniker föddes och hur många moderna TV-spel från början designades när industrin tog dess andra stora steg efter Ataris fall och Nintendos uppgång.

Så våra första intryck av Nintendo Classic Mini: Nintendo Entertainment System var uppenbarligen väldigt positiva. Vi älskar dess kvalitativa bygge, vad den erbjuder och dess värde - och prislappen på runt sextio euro känns helt rätt. Efter att vi fått tillbringa mer tid med den och vi har fått chansen att bättre utvärdera saker som emulation samt balansen mellan autenticitet och önskade moderna inslag (vi hade älskat att se ett achievement-system, exempelvis) kommer vi äntligen se den fulla potentialen i vad som mycket väl kan bli den bäst säljande konsolen under julhandeln.