Svenska
Gamereactor
artiklar
The Witness

(Vs) Firewatch vs The Witness

Två av fjolårets kanske ensammaste spelupplevelser har fått göra upp i ett smarrigt strykpartaj, och André har korat en vinnare

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Att ställa Firewatch mot The Witness i en ödesdiger, våldsam kamp om den avdammade pallplatsen kan verka lite konstigt. Firewatch är en berättelsedriven promenadsimulator, detta medan majoriteten av The Witness spenderas framför otaliga mängder pussel som kan driva vem som helst till vansinne. Men trots de uppenbara olikheterna tycker jag ändå att dessa lir tävlar om samma bälte, och anledningen till detta är själva spelupplägget. De båda har en lågmäld atmosfär, fokus på utforskande, en desperat jakt efter svar och brutalvacker estetik där utvecklarna vågat sleva på ordentligt med färg och byggt upp en spelvärld knökfull av stämningsfylld natur. Ensamheten är ständigt närvarande, både mysig och jagande olustig. Eldvakts-Henry har fått fem blodiga ronder på sig att försöka sänka Robinson Kruse-kopian, så må den bästa karlakarlen vinna!

The Witness
Ljudbilden och det väldigt levande skuggspelet i Firewatch är en stor anledning till hur närvarande vi känner oss i Wyomings djungler.

Spelbarhet
Jag har alltid haft en liten smygförälskelse till pusselutmaningar i TV-spel. Inte för att jag är kanonsmart och dansar igenom sådant på ett smärt och graciöst sätt, utan snarare för att det blir en sådan härlig triumf att klå ett långdraget huvudbry till backen. The Witness storspelar, och jag älskar upplägget i att inget mer än IQ-prövningar står på agendan. En stor framgångsfaktor är också hur snabbt huvudkaraktären färdas genom spelvärlden. Det går faktiskt såpass smidigt att jag knappt hinner skriksvära färdigt åt ett omöjligt pussel innan jag snubblar över en enklare typ av labyrint-genre på andra sidan ön. Om transporterna hade varit en smula mer frustrerande hade jag nog aldrig spenderat särskilt mycket tid på Symmetry Island, men Thekla Inc. vet hur de ska släcka irritationen hos sina spelare.

Tyvärr går det inte lika bra för Campo Santo i Firewatch på den fronten. Stor del av den spelmässiga utmaningen går ut på att leta sig rätt genom skogen med hjälp av karta och kompass. Det räcker med ett par meter av misslyckat navigerande för att Henry ska fastna på en lite för hög sten, och det är onödigt trögt att styra honom rätt igen. Det upplägget motiverar visserligen ett mästerligt kartläsande, fast samtidigt blir jag inte speciellt sugen på göra annat än att ta raka spåret mot mitt uppdrag. [Vinnare: The Witness]

Detta är en annons:

Grafik
Det finns många likheter i grafiken, färgsättningen och estetiken mellan The Witness och Firewatch. Det sistnämnda har en större detaljrikedom med naturtrogna kurvor på skogsmiljön där solljus och skuggor är i ständig rörelse mellan träden. Campo Santo har verkligen lyckats knåpa ihop en realistisk vildmarks-allé som jag älskar att stampa omkring i. Vyerna som breder ut sig framför Scout-Henry slutar ofta i en ursnygg siluett, och det blir faktiskt nära på svårt att ta en ful skärmdump av Firewatch. The Witness å andra sidan känns mer som att en svindyr designkonsult har fått leka gud, och således jämnat ut alla charmiga celluliter till en stilren Apple-produkt.

Såhär långt blir det mer en smaksak för vad man föredrar. På ett foto hade jag nog lagt min röst på Firewatch, dock är det spel vi pratar om här och det högkontroversiella ämnet bilduppdatering är det som kommer att avgöra. När jag frenetiskt pendlade mellan liren för alla möjliga typer av jämförelser blev det väldigt tydligt hur mycket bättre The Witness flöt på min Playstation 4, lägg där också till den kanske charmigaste vattendesignen jag har sett sedan The Legend of Zelda: The Wind Waker. [Vinnare: The Witness]

Ljud
Firewatch delar ut en ordentlig reduceringssmocka i denna rond, för uppenbarligen har utvecklargänget på Campo Santo-studion tvingats iväg på en del friluftsutflykter. Skogen väsnas precis som skogar ska, och när Henry kommer upp på en klippa börjar genast realistiska vinddrag att susa omkring honom. Ännu bättre blir det i de många klimaxstunderna då en välstämd gura fräser iväg ett par mollackord.

I The Witness ligger istället fokus på hur protagonistens klampande steg låter när han tar sig igenom ett skogsparti snarare än hur skogen låter i sig. Detta är däremot ett helt förståeligt val av Jonathan Blow då vi som spelare ofta blir kvar på samma plats i timmar, dagar, veckor med någon fantasifull inbillning om att knäcka lösningen till en elakstirrande panel. Att ha ett irriterande soundtrack som då spelas om och om igen hade självklart varit idiotiskt. På vissa platser kommer det dock lite orkestermelodier, men dessa är inte i närheten lika bra som de känsloladdade tonkonsterna i Firewatch. [Vinnare: Firewatch]

Detta är en annons:
The Witness
När utmaningarna i The Witness blir för överväldigande kommer det väl till pass att yoga-andas en stund i den stilrena spelvärlden.

Story
Firewatchs inledning står sig som en av mina absoluta favoriter detta år. Simpelt berättat i endast text får vi reda på huvudkaraktären Henrys känslofyllda bakgrund och vändningarna i hans liv som till slut tog honom till att söka flykt ute i skogen som eldvakt. Jag känner med honom, och fastnar ofta för hur uttrycksfulla hans jättelika Wreck It Ralph-nävar är. Fortsättningsvis är det Henrys Dialog över walkie-talkie med sin scoutkompis Delilah som tar berättelsen framåt. Vi får uppleva pulshöjande utforskning och nysta upp ett saftigt mysterium, detta medan både jag och Henry får oss en brakförälskelse i Delilah på komradion. Röstskådespeleriet är verkligen helt lysande. Det finns ett visst antiklimax mot slutet som inte gör den finfina inledningen rättvisa, fast här spelar det inte så stor roll då motståndaren gör lite av en walk-over.

The Witness har nämligen inte en suck mot Firewatch, för...det finns ingen handling i The Witness? Visst, kryptiska metaforer och konstnärliga uttryck som det går att bygga galna teorier på finns överallt, men någon känslomässig intrig med en framåtsträvande berättelse existerar inte. I bästa fall dök det upp en filmsnutt som var svårare att hitta ett budskap i än vad det största superpusslet var att lösa. [Vinnare: Firewatch]

Upptäckarglädje
Femte kategorin har vi fått anpassa utefter vad för typ av spel som har brakat samman i våra vs-artiklar, och jag valde just upptäckande då det är något som Firewatch och The Witness har gemensamt mer än något annat. När Delilah har tystnat över radion och Henry börjar närma sig oupptäckt mark för att nysta upp ännu en knut i mysteriet blir jag helt uppslukad av spänningen, nästan rädd för vad som ska komma till mötes. Firewatch har dock inte någon total frihet, utan är (som Aldin skrev i sin recension) "en isolerad kuliss" som växer kapitel för kapitel. Trots detta känns det ändå som att upptäckandet sker på mitt initiativ snarare än att bli knuffad framåt i handlingen. Firewatch gör ett riktigt bra jobb, men The Witness gör det bättre. Att jobba sig djupare in i ett tempel är för mig spänning i sin renaste form, och när ett par lasergrunkor äntligen pekade mig i riktning mot den öde öns frestande klimaxberg fick jag svettlökar ända ner till revbenen av upphetsning. [Vinnare: The Witness]

VINNARE: The Witness
En 2-3-förlust för Campo Santos indiepärla må kännas snöpligt, och jag vill ändå ge en ordentlig ryggdunkning åt Firewatch för deras dialogupplägg som fick mig att känna långt mycket större delaktighet än exempelvis ett Telltale-spel. Det överdimensionerade vinnarbältet runt midjan har dock The Witness gjort sig väl förtjänt av tack vare briljanta pussel och själva helhetsupplevelsen som stryker spelaren medhårs.

Relaterade texter

The WitnessScore

The Witness

RECENSION. Skrivet av Jerry Fogselius

Har du penna och papper? Hämta det, annars har du ingen chans att ta dig framåt i The Witness...

8
(Vs) Firewatch vs The Witness

(Vs) Firewatch vs The Witness

ARTIKEL. Skrivet av André Wigert

Två av fjolårets kanske ensammaste spelupplevelser har fått göra upp i ett smarrigt strykpartaj, och André har korat en vinnare



Loading next content