LIVE
HQ
logo hd live | Pepper Grinder
See in hd icon

Chat

X
      😁 😂 😃 😄 😅 😆 😇 😈 😉 😊 😋 😌 😍 😏 😐 😑 😒 😓 😔 😕 😖 😗 😘 😙 😚 😛 😜 😝 😞 😟 😠 😡 😢 😣 😤 😥 😦 😧 😨 😩 😪 😫 😬 😭 😮 😯 😰 😱 😲 😳 😴 😵 😶 😷 😸 😹 😺 😻 😼 😽 😾 😿 🙀 🙁 🙂 🙃 🙄
      Svenska
      Gamereactor
      artiklar

      Switch: Två veckor senare

      Två veckor senare har Jonas Mäki berättat om sin tid med Nintendos nya konsol Switch, om vad som är bra, mindre bra och överraskande...

      Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

      * Obligatoriskt att fylla i
      HQ

      Kort tid innan Switch släpptes kunde vi bjussa på en artikel om förväntningar och tankar kring Nintendos nya konsol. Nu har den släppts sedan två veckor tillbaka och det har blivit hög tid att berätta lite mer om hur vi upplever maskinen, vad som varit bra och dåligt och hur framtiden mest troligt kommer att se ut.

      Switch: Två veckor senare
      Första officiella bilden på Switch visades i oktober förra året, då utan att avslöja några detaljer utöver hybridkonceptet.

      Oftast när en ny konsol ska släppas så är det en i grunden ganska okomplicerad historia. De flesta av oss har naturligtvis varit med om det förr. Playstation 3 byttes mot Playstation 4 och Xbox 360 mot Xbox One. Det brukar göras med mer eller mindre lyckat resultat, men oavsett hur kul det är, så är det egentligen tämligen okomplicerat. Mer av samma, fast snabbare processorer och bättre grafikkort, typ.

      För Nintendo var det dock en helt annan historia. Det är ingen överdrift att säga att hela deras framtid som konsoltillverkare stod på spel när de för ett par veckor sedan dundrade ut uppföljaren till Wii U. Gamecube beskrevs på sin tid som en rejäl kommersiell flopp och Wii U sålde ändå bara drygt hälften av vad den gjorde i ett läge då spelbranschen var större än någonsin. Att utveckla konsoler är svindyrt och en sådan flopp till hade de nog inte klarat.

      Detta är en annons:
      Switch: Två veckor senare
      Joycons är en tämligen unik handkontrollslösning. Två ingår och de säljs parvis. Prislappen är ganska hög, men det är faktiskt billigare att spela multiplayer på fyra till Switch än Playstation 4 och Xbox One.

      Så då var såklart frågan hur de skulle gå vidare. När Nintendo var som mest kraftfulla, med Nintendo 64, hamnade de långt, långt efter Sonys Playstation ändå. Och när de slog Playstation 2 i kategorin digitala hästkrafter så räckte det ändå inte för Gamecube - medan deras förhållandevis klenaste konsol Wii blev deras mest framgångsrika. Prestanda verkade alltså inte vara någon väg framåt, trots att det var vad högljudda gamers online förespråkade, inklusive mig själv. Med Microsofts och Sonys allt större fokus på grafik och teknik med Xbox Scorpio och Playstation 4 Pro tycks det vara helt rätt tänkt av Nintendo att lämna det bakom sig.

      Dåvarande lika kultförklarade som älskade chefen Satoru Iwata hade en vision. Att spela Wii U och växla mellan skärm och TV var med ganska få undantag tämligen svårt att njuta av. Däremot var det många som gillade att kunna spela spel i sängen och använda TV:n till annat. Nintendo tog fasta på det och påbörjade utvecklingen av NX, något helt nytt, sades det.

      Switch: Två veckor senare
      Extraskärmen till Wii U kom sällan till riktig nytta och enheten gick inte att använda utanför hemmet.
      Detta är en annons:

      Tyvärr fick Iwata aldrig se sin vision bli verklighet eftersom han gick bort för knappt två år sedan, men då var det mesta sannolikt redan spikat. Mycket av konsolen som släpptes härom veckan bär hans signum i form av experimentlusta och vilja att göra något som överraskar. Jag hade förmånen att få en Switch några dagar innan den släpptes och har nu hunnit bekanta mig med den ordentligt, och känner mig därför redo att avlägga rapport om hårdvaran i sig.

      Det unika med Switch är i synnerhet idén om att det är en hybridkonsol som du kan spela hemma ansluten till din TV såväl som på resande fot. Det har Nintendo i reklamen försökt arbeta in nästan överdrivet hårt med småkrystade videos om folk som spelar multiplayer på de mest ologiska platser. Jag har gjort mitt bästa för att kunna spela Switch både här och där, och kan meddela att det faktiskt fungerar betydligt bättre än man kan tro, i synnerhet när man är två som spelar.

      Switch: Två veckor senare
      Super Bomberman R (bilden ovan) visar hur väl det fungerar att spela fyra på Switch utan TV-skärm.

      På fyra personer kan det blir lite trångt framför den relativt lilla skärmen, men hjärterum, stjärterum och allt det där. Är underhållningsvärdet överordnat prestige och teknik är det ett högst överkomligt problem. Bland annat Super Bomberman R är ett utmärkt exempel på detta. Partystämningen infinner sig snabbt runt den lilla skärmen och alla kan (och vill) vara med och spela. Mario Kart 8 Deluxe kommer såklart nästa månad och då lär vi få se ytterligare prov på detta, då portabel multiplayer av detta slag helt enkelt är något alla konkurrenter saknar.

      Det som annars var det första som slog mig när jag packade upp Switch var dels hur robust själva enheten kändes, samt hur plastig dockan är. Nintendo har en väldans massa utgifter med sin konsol konkurrenterna inte har, såsom skärm, två handkontroller (Joycons), nämnda docka, fler batterier och så vidare. Därför har den såklart inte prestandan hos de andra båda och det märks att de har genat lite för att få ner priset där det går.

      Switch: Två veckor senare
      Nintendo 3DS har dragits med problem gällande repade skärmar. Så har den som bekant ändå en vikdesign som gör att båda skärmar skyddas i hopfällt läge.

      Skärmen har exempelvis inte Gorilla-glas som smartphones, vilket hade varit trevligt med tanke på att det trots allt även är en portabel enhet. Till skillnad från Nintendo 3DS (som också saknar Gorilla-glas) så finns ingen skyddande överdel som fälls över, och det finns redan rapporter från användare som säger sig ha fått repade skärmar, till och med från dockningsstationen. Att skaffa ett skärmskydd och/eller bra transportväska är alltså att rekommendera om du tänkt ta enheten med dig.

      Joycon-enheterna är också lite fippliga och till skillnad från den användarvänlighet Nintendo alltid varit kända för, har dessa flera felmöjligheter och små reglage för av- och påkoppling. Största syndaren här är de Wrist Straps som gör enheterna lite mer bekväma att använda, men enkelt går att ansluta på fel sätt. Gör du det fastnar de rejält och ett barn skulle sannolikt inte klara att få av dem och risken för skador på utrustningen är uppenbar. Man kan såklart inflika att den som studerar ikonerna på Joycons faktiskt lätt kan se hur de ska hakas på, men att alls möjliggöra denna typ av felsteg är en designmiss.

      Det har även snackats en del om Joycon-enheter som har problem med synkandet gentemot enheten och förlorar kontakten. Det är såklart bedrövligt trist och förhoppningsvis något Nintendo får bukt med. Hur många som faktiskt drabbas vet jag inte, men tekniskt sett är ju en enda faktiskt för många och man ska såklart kunna räkna med att det man köper fungerar.

      Switch: Två veckor senareSwitch: Två veckor senareSwitch: Två veckor senare
      Foton tagna av undertecknad på redaktionens första Switch-enhet.

      Med det sagt så finns alltid ett visst mått av barnsjukdomar på nya enheter. Synkproblem av olika slag hade även Playstation 3 och Xbox One, vilket som sagt inte är någon som helst ursäkt för Nintendo att också ha det, men ändå värt att nämna. Folk har också av uppenbara skäl mer behov av att tala om när något går fel än när det fungerar som det ska, och därför får åtminstone jag ofta uppfattningen att saker och ting är mer utbredda än de kanske faktiskt är.

      Med detta sagt så har jag själv inte alls stött på detta problem, eller några andra heller för den delen. Switch uppdaterade sig snabbt och var föredömligt enkel att ansluta till nätet. Däremot märks det hur ovana Nintendo fortfarande är vid onlinetjänster när konto ska skapas. Det är helt enkelt inte lika smidigt och fortfarande krävs koder för att dela med sig av användarnamn mellan varandra. Onlinetjänsten är annars svår att bedöma eftersom Nintendo helt enkelt inte fått igång allt ännu och spel som nyttjar detta på maximalt ännu saknas.

      Switch: Två veckor senare
      Super Mario Odyssey är ett av många spännande spel på väg till Nintendo Switch.

      Själva Switch-enheten i frikopplat läge är en fröjd att använda. Jag har kommit på mig själv med att hellre ställa skärmen separat och nyttja Joycons till den än att lira med dem fastsatt. Det är liksom vilsammare. Och att kunna röra båda händerna helt fritt istället för att vara limmade till en handkontroll är märkligt befriande. Skärmen är skarp och väldigt bra ur ett tryckkänsligt perspektiv, men det märks att Nintendo sparat in även där genom att välja en 720p-skärm.

      Som bärbar enhet för Switch närmast tankarna till PS Vita, men med större skärm och lite fler möjligheter. Prestandan är såpass bra att det är svårt att inte bli imponerad över att exempelvis kunna lira The Legend of Zelda: Breath of the Wild på spårvagnen. Det är verkligen som en riktig konsol, fast möjlig att transportera. Detta har Nintendo gjort väldigt bra. Batteritiden är inte sådär otrolig dock utan drygt två timmar brukar jag få ut vid flitigt användande. Ett extrabatteri kan rekommenderas, men vill du spela på tåg eller flyg finns idag ofta USB-uttag som låter dig använda enheten utan knussel.

      Switch: Två veckor senare
      Switch har bara 32 gigabyte inbyggt minne vilket ärligt talat inte räcker. Se till att investera i ett stort minneskort av modell Micro-SD.

      Switch är märkbart svagare än Playstation 4 och Xbox One när siffror jämförs rakt av. Helt rättvist är det dock inte då Switch är nyare och har annan teknik än de båda andra. Utvecklare vi varit i kontakt med säger att det finns mer prestanda än man kanske kan tro, vilket vi redan i lanseringsspelen (vilka alltid hör till de mest primitiva till en ny konsol) kan se spår av i vackra Fast RMX.

      Många har använt The Legend of Zelda: Breath of the Wild som något slags kvalitetsstämpel för vad enheten går för grafiskt, men det är en konvertering av ett spel hårdkodat och fullständigt optimerat för Wii U. Det är ett större arbete än många nog kanske tror att göra detta till ett radikalt annorlunda format och att vi kan se fram emot betydligt snyggare spel i framtiden råder det ingen tvekan om.

      Switch: Två veckor senare
      Pro Controller till Switch känns i dagsläget ganska överflödig, men förhoppningsvis kommer spel längre fram som motiverar inköp trots en väl tilltagen prislapp på 800 kronor.

      Spontant känns styrdonen, det vill säga knappar och spakar, helt okej. Jag upplever att spakarna har tendenser till död zon och för racingfans är det såklart synd att axelknapparna inte är analoga. Å andra sidan räknar kanske inte Nintendo med något överflöd av racingspel, och det är förmodligen helt korrekt isåfall. Jag anar dock att mer dedikerade Joycons kan bli verklighet längre fram, till exempel med styrkors för fighting, och då möjligen även analoga knappar för spel som drar nytta av det.

      Sammantaget är jag ändå imponerad av Switch såhär långt. Hårdvaran är stabil och intuitiv, den fyller ett tomrum alternativen saknar och den kommer tveklöst kunna bjuda på helt unika upplevelser längre fram. Det som plågar den mest för tillfället är bristen på spel både nu, den närmsta tiden och i framtiden. Här behövs styrkebesked.

      Switch: Två veckor senare
      Switch använder sig av pyttesmå minneskort vilket ger spelen ett aningen högre inköpspris. De ska enligt uppgift smaka bedrövligt illa - allt för att hindra barn från att äta dem.

      Enligt uppgift har runt nio av tio Switch-ägare köpt Zelda till sin konsol och det är såklart både ett kvitto på spelets popularitet samtidigt som det belyser ett problem. De som inte är intresserade av Zelda, oavsett hur bra det än är (och det är rent förbannat bra), så är det inte en konsol för dem ännu. Nintendo är på rätt väg, men de behöver leverera den närmsta tiden med bra spel och utannonseringar av spännande grejer.



      Loading next content