Det kan bero lite på att jag inte sett lika mycket bra film i år som ifjol men 2016 upplevde jag som ett något svagare år än det som kom innan. Det betyder dock inte på långa vägar att det inte släpptes en hel hög riktigt bra grejer under 2016, tvärtom. Jag har funderat mycket på vilka av de filmer jag såg under året som stannade längst med mig och har lyckats vaska fram fem stycken. Om en vän hade bett mig att ge denne en lista över fem 2016-filmer som man bör se är det denna jag hade hänvisat till.
Jag vill ge mitt slutgiltiga omdöme för Metal Gear Solid V: The Phantom Pain här i bloggen inom kort. Men först vill jag göra mig helt säker på att jag sett allt vad spelet har att erbjuda sett till story, så att jag är korrekt informerad innan jag fäller hammaren. Problemet är... att jag inte vet när jag är färdig!
Gamescom är inte riktigt över men vi har nu fått se de allra tyngsta grejerna som årets upplaga av mässan hade att erbjuda. Så jag tänkte ta tillfället i akt och skriva av mig angående mina intryck och åsikter om vad vi fått se. Vad uppmärksammade jag, vad tyckte jag såg bra ut och vad tyckte jag såg mindre bra ut? Vi kör på listformen.
Jag älskar Zelda mer än jag kan beskriva. Det var Ocarina of Time som i princip gjorde mig till den spelfrälsta, unga mannen jag är idag. Jag är väldigt beskyddande när det kommer till Zelda. Jag är rädd för att radikala förändringar ska göra Zelda till något annat än det jag älskar det för. Det finns nog ingen annan spelserie som jag är så konservativt inställd inför.
När Call of Duty 4: Modern Warfare släpptes tyckte jag att det var bland det häftigaste jag spelat. Det kändes så banbrytande, så snyggt regisserat och så inlevelsefullt på den tiden. Det var, utan att överdriva ens lite, starten på hur FPS-genren ser ut idag både sett till enspelarkampanjer och flerspelarlägen.