I ett tidigare inlägg erkände jag öppet och ärligt att jag hade begått vad många skulle kalla blasfemi då jag inte spelat något av de kritiker- och konsumentrosade Arkham-spelen. Jag lyckades till och med i samma veva kedja ihop en svåruppnådd hädelsekombination i sammanhanget då jag samtidigt medgav att jag innerst inne inte var speciellt sugen på att göra det heller. Sent ska syndaren vakna som det heter och efter ett par dagar med Batman Arkham Asylum måste jag erkänna att jag är positivt överraskad även om jag inte är helt såld.