Svenska
Vad jag lyssnar på just nu

Vad jag lyssnar på just nu

Walk on Water och The Kill - 30 Seconds To Mars

En ly låt och en gammal emo-pärla. Walk on Water är väl i ärlighetens namn ingen vidare låt egentligen. Extremt repetitiv - du kan bättre Leto! Den har dock en hel del power, sången är spot-on och jag gillar Imagine Dragons influenserna.

The Kill fick nytt liv för mig efter Petter länkade den fantastiska akustiska versionen i sin blogg - en riktig pärla om än starka 2006-ish emo-vibbar i studioversionen.


Rollin' And Tumblin' - The Gaslight Anthem

Lite Mando Diao doftande melodisk rock med skön sång.


Run, The Line, The Sky Is A Neighborhood - Foo Fighters

Inget stort Foo Fighters Fan i vanliga fall, men nya skivan överraskade mig rejält med några riktigt bra låtar.


Hollow Bones Pt. 1 & Pt. 2, Open My Eyes, Where I've Been - Rival Sons

Ständigt i spellistan. Favoritbandet tillsammans med Kings of Leon. Haft nöjet att se dessa blues-genier två gånger i år och en gång för två år sedan. Förhoppningsvis gör dem ett stopp i Brisbane under 2018 med nya plattan (håller alla tummar och tår).


Walls, Crawl, Closer, Waste a Moment - Kings of Leon

Fick äntligen chansen att se KOL igen i somras på en festival i London (Födelsedagspresent till sambon och mig). Magisk upplevelse och dessa låtarna rullar mest just nu.


Vad lyssnar du på?

HQ
Årets favoritprylar

Årets favoritprylar

Då flyttlasset går till Australien i januari har jag och sambon kommit överens om att inte investera i fler prylar (eller sambon har kommit överens om att jag inte får köpa fler prylar...). Så jag tänkte redan nu sammanfatta årets favoritprodukter som alla kommer få hänga med till andra sidan jorden och förmodligen några år framöver.

I år var det verkligen Apples år i det El1min4torianska-hushållet. Jag har alltid varit med ena foten i Android-världen och den andra i Apple eko-systemet. Efter att ha arbetat på Huawei under några års tid hade jag dock lite abstinens att testa på Apple igen efter en längre period med enbart Android. Det började med en iPhone och sen vet jag inte riktigt vad som hände.

Det är anledningen till att listan ser ut som den gör i år. :)


1. Nintendo Switch

Jag har inte spelat så mycket på en konsol sedan jag fick mitt Nintendo GameCube som medelstor palt. Nintendo får äran att placera sig överst på listan då Switch känns annorlunda - lite faktisk innovation.

Jag var aldrig något fan av viftfesten Wii. Även Wii U blev kortlivad här hemma av diverse anledningar. Med Switch känns det som Nintendo äntligen lyckades gå från vision till en produkt som inte känns som en beta-version som hålls tillbaka av för många tekniska begränsningar.

Spelbiblioteket är fortfarande lite begränsat när det kommer till storspel - men vad gör det när man har indiepärlor som Golf Story och Steamworld Dig 2 samt multiplayerstjärnor som Mario Kart 8 Deluxe och FIFA 18. Vid horisonten skymtar såväl Super Mario som Metroid och Pokémon RPG.

En fantastisk liten maskin.


2. Apple iPhone 7+

Innovativ? Nä, inte någonstans. Hal som en ål och med design som först presenterades på världsutställningen i Barcelona 1929. Likt förbaskat är det en fantastisk telefon i all sin underbara tråkighet. Snabb som en oljad blixt, fantastisk kamera, bra batteritid och underbar synkning med mina övriga prylar och jag skulle inte byta den mot någon annan telefon i dagsläget.


3. Apple Watch Series 2

En fantastisk liten pryl som egentligen inte fyller något superspecifikt syfte - men jag känner mig naken utan den. Att veta vad som händer i telefonen med en snabb blick på klockan har minskat min skärmtid drastiskt, vilket förmodligen är den främsta orsaken för mig att använda en Apple Watch. Jag ser fram emot Apple Pay lanseringen och möjligheten att betala med klockan. Batteriet klarar med enkelhet två dagar och jag ser inga problem med att ladda den varannan natt.

Tränings -och "glöm inte att andas"-trakasserierna stängdes av illa kvickt. Maken till irriterande tjat har jag aldrig varit med om från en pryl (NEJ! Jag tänker inte ta en promenad 23.47 på natten för att stänga någon jäkla ring...).

Välbyggd, snygg och användbar.


4. Apple AirPods

Smidigheten är verkligen det som utmärker AirPods. Detta har blivit mina go-to hörlurar hemma och i skolan. För Podcasts är dem perfekta, batteriet tar aldrig slut med laddningsfodralet nära till hands och komforten är även den bra. En lur i ena örat om man vill lyssna på Podcast när man ska somna utan att trassla in sig är även det otroligt skönt.

Funktion framför ljudkvalitet är verkligen kompromissen man gör med AirPods. Inte så mycket för att ljudet i sig är fruktansvärt dåligt, det är med mina amatöröron okej. Det handlar snarare om hur brutalt mycket omgivningsljud som läcker in (vilket självklart inte är det minsta konstigt med denna typ av lurar). För stökiga miljöer är det därför mina QC25 som gäller precis som tidigare - men vid alla andra tillfällen är det AirPods för hela slanten.


Vilka är dina favoritprylar just nu?

HQ
Sonic Mania

Sonic Mania

Skrivet av El1min4tor den 18 augusti 2017 kl 10:55

Segas smurfblå turbokotte är tillbaka i sitt första riktiga 2D-äventyr på evigheter. Och det är bra.

Jag ska vara ärlig säga att jag inte har någon djupt rotad relation till Sonic. Jag har givetvis spelat en del av titlarna under min uppväxt men då jag aldrig personligen ägde någon av Segas konsoler har det mestadels varit lite duttar här och där.

Med det sagt så får jag, som förmodligen alla andra, en lite bubblande nostalgikänsla i magen och hjärtat när Segas formidabla igelkott sladdar in på Nintendo e-shop. Jag kunde inte hålla mig och högg en kopia direkt. Jag är inte mer än några nivåer in i spelet men kan redan konstatera att det är ett tvättäkta Sonic-spel (även om det som jag förstått från början var ett fanprojekt(?))

Musiken, grafiken, ljudeffekterna, leveldesignen och bossfighterna är ljuvliga. Jag får dock erkänna att jag knappt vet vad jag håller på med hälften av tiden. Jag tar fart och sen går det av bara Hel***e! Sonic och Tails tar sig fram genom banorna som den snabbfotade duo vi minns. Ibland plockar jag upp några guldringar och dödar några fiender - men större delen av tiden är jag en blå roadrunner på tjack som studsar fram och tillbaka som om det inte fanns någon morgondag.

Kul är det i alla fall!


Har du införskaffat eller planerar du att införskaffa Sonic Mania?

Äventyr på andra sidan jorden

Äventyr på andra sidan jorden

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. För ganska exakt ett år sedan satt jag här och var överlycklig över att jag blivit antagen till Systemvetenskap på Göteborgs universitet/Chalmers (vilken skola institutionen faktiskt tillhör förblir en gåta för såväl elever som lärare).

Det visade sig dock sent i våras att jag finner programmering ungefär lika roligt som att mottaga en halvhård pungspark samtidigt som jag tittar på en lätt brunaktig färg som torkar på en staketstolpe. Med andra ord relativt underhållande, men inget jag vill utsätta mig för resten av livet.

Nä, det blev avhopp och ansökan till en idrottsvetenskaplig utbildning i Australien - närmare bestämt i Mooloolaba (ja, det heter faktiskt så) som ligger cirka en timma söder om Brisbane. Se på fan att både jag, sambon och min bästa vän blev antagna (vilket i sig kanske inte är någon vidare bedrift då vi får betala pengar för att gå där, men ändå!).

Jag hade turen att lyckas knipa en heltidstjänst på lagret, där jag arbetat extra sedan i julas, samma dag som jag hoppade av min utbildning och kommer således befinna mig där tills avresan tidigt i Januari nästa år.

Så det kan gå.

Det ska bli fantastiskt roligt att studera något man verkligen är intresserad av, även om jag kanske inte ser någon karriär inom området och planerar att påbörja en annan utbildning när jag kommer hem, så ser jag det som en kombination av resande och självutveckling - vilket om inte annat åtminstone låter bra.

Så nu har alla livsfarliga djur i Australien exakt ett år på sig att lyckas med bedriften att avliva mig på diverse snillrika sätt.


Let the games begin (i Januari)!

Lemony Snicket's A Series of Unfortunate Events

Lemony Snicket's A Series of Unfortunate Events

Skrivet av El1min4tor den 18 januari 2017 kl 00:46

Lemony Snicket's (fantastiska) A Series of Unfortunate Events är en så härligt, skruvad, historia. 2004 års filmversion med Jim Carrey i huvudrollen som Count Olaf är inte perfekt, men ändå riktigt underhållande.

Netflix nyversion, vars åtta första avsnitt hade premiär igår, är bättre på precis alla punkter - förutom en.

Neil Patrick Harris är hopplöst überusel som den excentriske greven. Faktum är att han inte är det minsta excentrisk. Han är inte ens teatralisk - Count Olafs mest utmärkande drag. Jim Carrey må ha spelat över emellanåt; men man kan inte beskylla honom för bristande teatraliska egenskaper.

Det stilistiska är otroligt charmigt och de flesta övriga skådespelare gör fina tolkningar av sina karaktärer. En extra applåd till Patrick Warburton som gestaltar Lemony Snicket med bravur (även om han ser ut exakt som en något äldre och några kilo tyngre version av Jon Hamm). Den mannen fullständigt sprudlar av passiv karisma.


Efter två avsnitt kan jag varken säga bu eller bä. Jag kommer ge serien några avsnitt till och se om den växer på mig.

Har någon annan spanat in serien ännu? Vad tycker ni?