LIVE
HQ
logo hd live | Pepper Grinder
See in hd icon

Chat

X
      😁 😂 😃 😄 😅 😆 😇 😈 😉 😊 😋 😌 😍 😏 😐 😑 😒 😓 😔 😕 😖 😗 😘 😙 😚 😛 😜 😝 😞 😟 😠 😡 😢 😣 😤 😥 😦 😧 😨 😩 😪 😫 😬 😭 😮 😯 😰 😱 😲 😳 😴 😵 😶 😷 😸 😹 😺 😻 😼 😽 😾 😿 🙀 🙁 🙂 🙃 🙄
      Svenska
      Copenhell 2016

      Copenhell 2016

      Copenhell - Danmarks hårdaste festival tillika Sweden Rocks motsvarighet, med fetare line up. Festivalen där fulla danskar hasar fram sin krigare vid närmsta vattenpöl och tömmer ölen, samt gör plats för mer.

      Äntligen fick jag se dragplåstret Black Sabbath, som jag väntat på alla dessa år.
      Det var inte lika magiskt som jag hade föreställt mig, Ozzy svajade med rösten, men skuttade fram likt en Duracell-kanin. Tomy Iommi och Geezer Butler däremot, de skapade fantastiska toner och tillsammans med mörkret satte Sabbath en mörk stämning över Copenhell.

      Black Sabbath må ha varit de största på festivalen, men de sanna kungarna var ändå Rival Sons.
      Järnspikar vilket fantastiskt liveband de ändå är, Jay Buchanan har en av de just nu största rösterna inom rockmusiken och Scott Holiday ger ifrån sig sköna toner på sin gitarr. Nya skivan Hollow Bones gör sig bra live och smälter in bland "klassikerna." Andra höjdpunkter från festivalen var gammelfarmar Alice Cooper med sin vapendragare Nita Strauss på gitarr, Bombus, Danmarks kungar i Helhorse och Havok.
      Besvikelser var Shinedown som är extremt tråkiga live och Trivium som mest blivit poprock.

      Någon annan som också var där och svinade? Vad tyckte du?

      HQ
      Sweden Rock Festival 2016

      Sweden Rock Festival 2016

      Sweden Rock Festival, denna gigantiska rockfestival med alltför många matstånd är "äntligen" över. Kroppen är sliten och ögonlocken är tunga, men fasiken vad bra det var. Ändå upplevde jag de flesta band bakom min kamera, då jag jobbade som fotograf under festivalen. Fota, redigera, fota, redigera och så vidare. Såg mer av presstältet än själva festivalen, men med ett härligt gäng (och öl) kan man överleva allt.

      Äntligen fick jag se Queen, en av de stora anledningarna till att jag åkte dit. Adam Lambert gjorde ett fantastiskt jobb på sång, även fast han inte är någon Freddie Mercury, vilket han själv påpekade. Under Bohemian Rhapsody skreksjöng jag tills halsen värkte och när Mercury intog den stora scenen så föll en och annan tår - vackert.
      Slayer var kompetenta som vanligt och levererade arg thrash utan några krusiduller. Gary Holt är verkligen ett monster på gitarr och en värdig efterföljare till Jeff Hanneman. De stannade även kvar för att kolla på Queen, för att det just är Queen.
      Dave Mustaine från Megadeth var mindre folkskygg än vanligt, vågade visa sitt ansikte och lät fingrarna tala. Bilden ovan är förövrigt på en överrörlig Mustaine.
      The Hellacopters gjorde sin comeback-spelning, men Nicke Andersson briljerade som bäst i Imperial State Electric dagen efter. Dee Snider visar fortfarande vem som är en av de mest karismatiska frontmännen när han ledde sitt Twisted Sister till seger, under deras sista spelning(?) i Sverige någonsin.

      Var du också på Sweden Rock Festival 2016? Vilka band tyckte du var bäst?
      Sorry för det skeva blogginlägget, men ögonlocken känns tunga.

      HQ
      Six Fett Unders nya är...

      Six Fett Unders nya är...

      ... trött och oinspirerande.

      Six Feet Under är ett stabilt death metal-band som har släppt en handfull råa album, men nu är det dags för bandets fjärde coversamling kallad:
      "Graveyard Classics IV: The Number Of The Priest." Som namnet antyder består albumet av covers på klassiska låtar från Judas Priest och Iron Maiden.

      Albumet stinker rutten mögelost lång väg och kan mycket väl vara Six Feet Unders sämsta album till dags dato, förmodligen årets sämsta oavsett genre. De lyckas förpesta låtar som "Nightcrawler" och "The Evil That Men Do" med oengagerade melodier och Chris Barnes enormt trötta sånginsats, den är oengagerad och saknar variation. När han spottar fram "You can see it, girl," från "Prowler" så går kräkreflexerna igång. Det är ett hån både mot Rob Halford och Bruce Dickinson.

      Nej, detta var inget att hänga i sommargranen. Kom med något nytt eller lägg ner.

      Lyssna istället in er på Gojiras två nya singlar, "Stranded" och "Silvera" som finns på Spotify. Årets album är nära, men mer om det en annan gång.

      Warcraft: The Beginning

      Warcraft: The Beginning

      HAHAHAHAHAHAHAHA.

      Egentligen har jag inte mer än ovanstående att säga om Warcraft: The Beginning. Precis hemkommen efter denna magnifika bioupplevelse som mycket väl kan vara något av det sämsta sedan Eragon, dock inte lika komisk. Fulsnygg CGI, extremt usel story och skådespelarprestationer som får en att vrida i stolen.

      För att knyta ihop säcken: HAHAHAHAHAHAHAHA.

      Fantastisk (metal) musikvecka

      Metal-scenen har verkligen haft en fantastisk vecka med en hel del tokbra släpp, men även ett och annat ris.

      Kvelertak har släppt nytt, "Nattesferd", som är deras tredje och bästa alster till dags dato. De har gjort som Bombus gjorde med sitt tredje album, "Repeat Until Death". Det vill säga en mer renare produktion och mindre "råhet." Den känns även inte lika punkig som föregående album, snarare mer dansant och lyssnarvänlig - dock älskar jag den skitiga råheten i Kvelertak (2010) och Meir (2013). Nattesferd är så bra att den lär tas upp när det är dags att kora bästa album 2016.

      Göteborgsbandet Avatar är bandet du inte känner till, men vet att du älskar. Deras sjätte album "Feather & Flesh" är något för alla. Ett konceptalbum där de mixar genres inom rock/metal. Snyggt paketerat med riktigt bra låtar, aningen för lång. Som vanligt gör Avatar en ej besviken.

      Hatebreed - det testosteronfyllda machobandet från USA har släppt "The Concrete Confessional". Ett fantastiskt album vars texter är extremt lökiga och skrattretande. Melodierna är vassa och hårda, till skillnad från storebröderna Five Finger Death Punch tar de sig inte alls på så stort allvar.

      Veckans stora besvikelse står DevilDriver för med "Trust No One". Ett band som annars osar av kvalité går på tomgång och levererar sitt sämsta album hittills. Den må vara tung och tuff, men det är ändå något som saknas, låtarna kickar aldrig riktigt igång.

      Annat som även är värt att kolla upp är svenska Grand Magus nya "Sword Songs" och thrashkungarna Destructions "Under Attack".

      Det var det hela.