Vänner som egentligen inte är ens vänner

Eller är dem det?

Vad säger ni?

Ska kasta ur mig detta fort så ni kan få en trevlig helg sen utan massa negativitet. :)
Ni som läst mina tidigare, äldre bloggar vet säkert redan med er om att jag som person är ganska deppig.. eller var iaf.. Det blev dock hyfsat mycket bättre efter dessa blogg-inlägg och jag började faktiskt trivas.

Men på senare tid har dessa jag vart med, som jag gång på gång hjälper med alkistaxi, det tekniska, sysslor.. ja det mesta har jag hjälpt dem med.. Så har dessa börjat med sitt "trevliga" beteende igen..

Jag ringer och frågar om vi skall hitta på något.. "Jag är hos Mattias just nu och kikar på GoT.. Men jag kommer förbi efteråt."
Dyker han upp? Nej.
Det är samma sak när jag försöker nå dem via sms.. Väääldigt sällan de svarar och de vägrar svara ifall man ringer. Det är nästan som att dem bara vill umgås när det funkar för dem eller när de behöver hjälp med något?

Jag menar.. Varför säga att han vill gå på Dunkirk för att sedan inte svara i telen på hela dagen, tills att det blir för sent och får som svar att han inte kan - följt av att han faktiskt vart och sett den fast med ett annat umgänge.

Så vad ska man ta sig till? Dessa är de enda jag har i Värmland att umgås med, resten befinner sig i Stockholm - och dem går det faktiskt att umgås med.

Kan det vara så att vissa inte är menade till att ha vänner och bör förbli ensam? Eller ska man fortsätta hoppas på att de en dag hör av sig och vill umgås? Eller ska man vinna på lotto och flytta till Stockholm? Alltså orkar inte detta mer. Trodde detta var avklarat för gott.. Men tydligen inte.

Ha en trevlig helg boys & Girls ! :)