Svenska
Blog
Hur MCU tappade bort Hulken

Hur MCU tappade bort Hulken

Jag kan börja med att säga att filmen innehåller spoilers för alla MCU filmer som inkluderar Hulken, detta innebär även Endgame så här är er första och enda varning.


Hulken är en bland mina favorit Marvel karaktärer. Jag växte upp med karaktären och jag anser att det är en oerhört underskattad karaktär med några riktigt bra filmer och tv-serier, otroligt underskattade spel och några mästerliga men bortglömda serieböcker. Hulk Ultimate Destruction är högt underskattad och den animerade Hulk tv-serien ifrån 90-talet hade kunnat bli bättre än båda X-men och Spider-man från samma era om den hade kommit lite tidigare och Marvel inte bestämde sig för att göra den mer barnvänlig. Men första säsongen är enligt mig mycket högre kvalité än både X-men och Spider-man från samma tid.

Jag är en av de som anser att MCUs the Incredible Hulk är en underskattad film med vad jag skulle säga en av MCUs bästa skurkar i Thunderbolt Ross och den coolaste MCU striden tills Winter Soldier kom ut. Jag tycker att Edward Norton var en mycket bättre Banner än Mark Ruffalo. Jag tycker The Incredible Hulk har en väldigt bra grund och ger hintar om vad Hulk egentligen är samtidigt som den visar ett djup i Bruce Banner samt trauman han upplever varje gång han förvandlas. Dock så ser man redan i Avengers 1 hur man börjar tappa bort vad som gör Hulk så briljant. Han saknar djup här och känns bara som Avengers power house för att ge några riktigt coola scener. Samma sak egentligen i Age of Ultron även om vi ser mer här när Hulk ser all skada han har gjort i sitt raseri. Men detta är allt.

Innan jag går in på när MCU tappade bort Hulken så kan jag ge en lätt förklaring till Hulken. Bruce Banner i serietidningarna är en mycket förstörd människa med en hemsk barndom. En barndom som ledde till en form av personlighetsstörning. Detta är vad Hulken är, en av Bruce Banners personligheter förstärkt gånger tusen i en gudakropp. Det är varför man i serietidningar kan se så många varianter av Hulken. De är inte andra personer utan allt är Bruce, bara en annan del av honom. Det är också varför Hulken böckerna har ändrat stil igenom åren. Vi hade en smartare Hulk på 80-talet, en mer hjälteaktig mer sansad på 90-talet och sen enstöringen som blir en ledare på 00-talet med Planet Hulk. Den senaste varianten är en skräckbok vid namn Immortal Hulk där Hulken verkligen är monstret som hela världen borde vara rädd för. Jag rekommenderar denna bok oerhört varmt.
Nu kommer jag till vad som fick MCU att tappa bollen.

Innan Phase 3 utannonserades ryktades det om en Planet Hulk film som skulle göra Hulk mer seriös igen. Jag vill verkligen ha detta. Istället fick vi Thor Ragnarök, en film som tar element ifrån Planet Hulk och bara slarvar bort dem. Istället för Hulken som i början inte bryr sig om någon till att bli en revolutionär ledare för planeten för att sedan förlora allt i en oerhörd tragedi så fick vi som jag vill kalla honom Manbaby Hulk. En Hulk som beter sig som en bortskämd 5 åring som inte får som han vill. Vi ser inte raseriet eller ens känslan av att vara en hjälte utan bara en massa "temper tantrums". Enda anledningen att Manbaby Hulk följer med är för att han gillar Thor och hade börjat tröttna på att vara gladiator i alla fall. Sen när han väl blir Bruce Banner så bara tappar de allt djup direkt. Något som Bruce Banner fruktade mest av allt när han förvandlades var vad hade Hulk gjort. Hur många hade dött p.g.a. av hans förstörelse och hade Hulken direkt dödat någon med flit. Här görs det väldigt klart att Hulken har dödat MÅNGA i gladiatorarenan. Och Bruce bryr sig inte. Han bryr sig inte vad det betyder att han har varit Hulken i två år. Sen så bara släpper de allt med att Bruce har ett trauma och han gör sig själv till åtlöje och han blir den stereotypa nörden i filmen. Inget mer.

I Infinity War är det inte mycket skillnad mer än att de också framställer Hulken som en fegis. Här släpper de också all möjlighet att Hulken är en del av Bruce splittrade psyke, nej han är bara en till karaktär. De sa att skulle förklara varför i Endgame men vi får aldrig riktigt en förklaring istället får vi något som borde vara otäckt men istället fortsätter stereotypen med den nördiga Bruce Banner som nu är i Hulkens kropp. I serietidningarna när Hulken är smart så finns det alltid en underliggande ton av vad som händer med en person som är förstörd, vet att han är smartare än alla andra i en gudakropp. Jo en hint av en psykopat som anser att de borde styra för att de kan. Inget sådant i Endgame. Nej MCU har tappat bort allt djup med Hulken. Innan jag avslutar så tycker jag att MCU har gjort mycket otroligt bra. Deras Iron Man, Captain America som exempel är enligt mig bättre än vad serieförlagan någonsin var. Jag tycker att Endgame är en ruskigt bra film och Avengers revolutionerade vad en superhjältefilm är.

Vart vill jag de ska gå nu om jag fick bestämma? En Disney+ serie med She-Hulk, börja om helt enkelt med She-Hulk som är en lika bra men helt annorlunda karaktär. Men detta var bara mina nördiga åsikter. Tack för att ni läste.

HQ

Min förälskelse och besvikelse med Kingdom Hearts 3

Kingdom hearts är en bland mina absoluta favoritspelserier. Jag har spenderat ohälsosamt många timmar i Kingdom Hearts 1 och 2. Har så klart kört de andra spelen. Jag kan storyn och karaktärerna. Jag var helt inne på trean och jag var hypad. Jag har nu klarat av spelet och lagt 40 timmar i spelet. Jag börjar med det positiva. Storyn var underbar och gav mig gåshud och tårar flera gånger. Jag har följt dessa karaktärer i många spel och att få se det få ett slut var fantastiskt. Striderna är fantastiskt fartfyllda och roliga. Disney världarna var bra även om jag gärna hade sett några bli nedkortade och kanske lagt till en till värld. Att gå tillbaka till Lilo och Stitch hade varit mitt förslag där det utspelar sig på Hawaii men det är bara önsketankar. Spelet är också något bland det snyggaste och mest väl optimerade jag har sett på länge. Trots att jag körde på ett original PS4 så var frameraten bra och det var sällan jag märkte massiva drops och jag uppskattar hur mycket options det fanns och att man kunde låsa det till 30 fps om man ville. Stötte inte på en endaste bugg. Musiken är så klart fantastisk som Yoko Shimomuras musik alltid är.

Men vad är då min besvikelse? Final Fantasy har nästan ingen närvaro alls I trean. Vilket är både udda och tråkigt. Tvåan satte upp för en sista konflikt mellan Sephiroth och Cloud. Efter den fantastiska striden I Kingdom Hearts 2 så ville jag besegra honom en gång för alla och avsluta den storyn. Detta kopplar också till min huvudbesvikelse med spelet. Det saknar både bra strider och är alldeles för lätt. Jag körde spelet på högsta svårighetsgraden (proud) Jag dog 10 gånger genom hela mina 40 timmar. Oftast var det av ren kaxighet som jag dog. Spelet är för lätt. Jag är inte personen som kräver att alla spel ska vara dark souls. Men jag vill ha en utmaning. Jag vill svettas och jag vill ha bossar som kräver att jag vet vad jag gör. Detta har alla Kingdom Hearts spelen haft innan. Även titlarna som kom till handhållna konsoler. Spelets end game material var även rent av en besvikelse. Kingdom hearts 1 och 2 hade flera ny kolosseum som ökade svårigheten rejält. Även flera bossar som krävde tålamod och kunskap I spelet. 1.5 och 2.5 la till ännu mer. Här kommer en lätt spoiler. För er som vill undvika alla spoilers även om det inte är story relaterat så har nu chansen att sluta läsa.

.
.
.
.

Det var bara ett gäng lätt strider som tog max 2 minuter och en slutboss som jag klarade på andra försöket på proud mode vid lvl 56. Jag var inte överlvlad. Jag hade inte ens optimal utrustning eller de bästa healing items på mig men jag tog honom på andra försöket. Jag ser ingen anledning nu att grinda till the ultima keyblade som är en tradition I alla main kingdom hearts spel. Jag ser ingen anledning att nå lvl 99. Jag är ju redan klar med allt. Mitt önskemål just nu är att de tar tillbaka critical mode, en mini expansion som lägger till en massa end game material som ger riktig utmaning. Om detta tillförs kommer spelet bli mitt GOTY. Men just nu så är detta ett fantastiskt spel som missade stor potenial. Just nu är Kingdom hearts 2 fortfarande mitt favorit Kingdom Hearts spel.

Min förälskelse och besvikelse med Kingdom Hearts 3

Vart är du Sephiroth, vi saknar dig.

HQ
#Gamestruck4: Robin (STARWARSGEEK117)

#Gamestruck4: Robin (STARWARSGEEK117)

Jag har funderat på vilka mina #Gamestruck4 spel är och jag har kommit fram till det. Detta är inte nödvändigtvis mina absoluta favoritspel men detta är spela som har betytt mest för mig och har ändrat mitt liv. Jag tar de i ordningen jag upptäckte dem.

God of war
Min lista av usla licensspel som jag har haft till Ps2 är LÅNG. Jag hade inga vänner som var gamers som hade Ps2, alla jag kände som älskade spel hade Xbox. Jag hade inte heller tillgång till internet så att försöka ta reda vilka PS2 spel man skulle äga var inget jag lyckades med. Så jag körde aldrig FFX, Ratchet and Clank, Jax and Dexter eller Devil May Cry. Men ett spel som jag fick upp ögonen för var God of War. Jag minns när jag satt och bläddrade i en Ginza katalog och såg omslaget för God of War 1. Jag fastnade direkt och bad morsan att köpa det. Jag var kanske 12 år då. Jag fick det i posten och jag startade upp spelet. Jag var fast direkt, musiken, grafiken, atmosfären och striderna. Jag hade kört Devil May Cry rip offs innan som Ghost Rider spelet och Lord of the rings spelen från EA men detta var det första spelet som var baserat på Devil May Cry stilen som i mina ögon är lika bra. Jag minns hur episkt allt kändes. Att ta sig igenom Aten, pusslerna i Pandoras tempel. Klättra sig igenom underjorden och tillslut besegra Ares. Jag älskade storyn och hur de grekiska gudarna framställdes var så underbart. Jag var redan då nörden som satt i skolbiblioteket och läste grekiska myter och att se de med egna ögon så barbariskt var underbart. Att sedan få slita huvudet av Medusan och Minotauren var underbart. Jag minns sen ett halvår senare kom God of War 2 ut och jag skaffade det direkt. Jag har varit fast i God of War ända sedan dess och kör om ettan med jämna mellanrum fortfarande. Jag kan det utantill och är en bland de få spelen jag försökt speedruna. Detta var spelet som fick mig att avguda karaktär action spel som God of War eller Devil May Cry.

Star Wars: Knights of the republic.
Som jag skrev ovan så ägde jag aldrig ett original X-box men jag hade börjat gräva mig in Star Wars expanded universe mer och mer. Ett spel som lockade mig oerhört var Knights of the old republic. Jag hade en usel laptop som laggade när det spelade AvP 2 (från 2001) som min enda tillgång till dataspel i många år. Men när jag fyllde 15 så istället för en moppe (vad ska en rullstolsburen 15 åring med en moppe till) så fick jag en hyfsad gaming dator. Det första jag köpte var Star Wars Best of pc som innehöll Kotor 1, Jedi Knight 2 jedi outcast (som jag redan ägde), Republic Commando, Empire at war och Battlefront 1 (som jag hade till Ps2 sedan länge). Kotor var det första Bioware spelet jag körde. Hade kört Final Fantasy rip-offs innan som Lord of the rings the third age. Men detta var det första rpg spelet jag körde där mina val påverkade berättelsen och jag verkligen intog en roll. Jag var Ulic Karak, räddare av republiken och romantiserade Bastilla. Jag hade lyckats undvika alla spoilers om spelet så allting var fräscht och nytt. Även om striderna är stela (om man ska vara snäll) så älskade jag spelet, Jag älskade alla referenser till Tales of the jedi serietidningarna. Att få besöka alla platser i Star Wars världen och att få bli en jedi riddare. Att få lära mig mer om jedi och sith. Att få uppleva en bland de bästa Star Wars berättelserna någonsin. Jag kan spelet utantill och jag älskar det fortfarande även om jag absolut hatar Pazakk än idag.

Batman: Arkham Asylum
Jag växte upp med Batman the animated series och Batman filmerna när jag var liten. Jag läste alla superhjälteserietidningar jag kom åt. Både DC och Marvel. Men det var ett tag där jag inte läste eller brydde mig om serietidningar. Men så läste jag i ett GR nummer som jag hämtade på Onoff och läste om Batman arkham Asylum. Jag blev nyfiken och jag bestämde mig för att skaffa det på premiären. Jag minns att jag tog mig till Onoff på lunchrasten och köpte spelet. Jag minns när jag kom hem och spelade spelet. Jag fastnade direkt, atmosfären när man rullar in Jokern i Arkham Asylum. Röstskådespelet, musiken och striderna. Jag var fast direkt och jag absorberade allt i spelet. Jag körde om spelet flera gånger och när jag köpte spelet igen till Xbox 360 så tog jag alla achievements. Ja jag gick på när spelet lurade en att det kraschade. Jag var nära på att stänga av mitt Ps3. Kombinationen av stealth och action och alla karaktärer gjorde spelet perfekt i mina ögon. Jag har klarat av spelet SÅ många gånger. Jag kör det fortfarande med jämna mellanrum. Men spelet betyder mycket för mig för det var spelet som fick mig att börja köpa serietidningar och serieböcker igen. Efter jag hade kört spelet så införskaffade jag Hush och Killing Joke och jag var fast igen, idag importerar jag serietidningar direkt ifrån USA och får de i posten. Arkham spelen är spel jag ofta kör om och jag kan de utantill. Arkham City är en bland de få spelen jag verkligen hypade inför innan releasen och jag ansåg att spelet var bättre än hypen.

Halo Reach
Jag ägde aldrig ett Xbox men jag hade flera vänner som gjorde det och min bästa vän avgudade Halo och berättade allt om Halo för mig och sci-fi nörden jag är fastnade direkt. Jag skaffade Halo 1 och 2 när jag fyllde 15 och fick min PC. Jag älskade de båda två även om jag gillade ettan lite mer. Så satt jag ofta och kollade på Walkthroughs av trean och Halo Wars. Men när Halo Reach utannonserades så insåg jag att jag inte kan missa mer. Så jag fick pengar i min 16 år present till att köpa en Xbox 360 och jag införskaffade Halo 3, Odst, Wars och Dead Rising 1. Jag förhandsbokade även Halo Reach och jag köpte det dag 1. Jag absolut älskade kampanjen även om jag fann storyn svag och karaktärerna svaga. Jag hade även här redan börjat läsa Halo böcker och serietidningar. Så jag visste vad som skulle hända. Jag gillade Halo 3 kampanjen mycket mer. Sen på gymnasiet när jag började det så fick jag en grupp med vänner och de körde alla Halo Reach online tillsammans dagligen. Så mitt mål då blev då att spara ihop till Xbox Live. Jag sparade ihop och köpte ett år. Det var här jag fick min första upplevelse av att spela ihop med kompisar dagligen och hur kul man kunde ha. Jag blev även introducerad till flera vänner via Xbox Live som jag umgås med än idag. Jag älskade Halo Reach Online, alla banor, gamemodes och hur community baserat det var och hur mycket kul man kunde ha med spelarskapade banor och gamemodes. Jag kommer aldrig hur kul vi hade och jag hoppas alla att ryktena att Halo 6 ska komma till PC stämmer så vi kan återuppleva det lite för ingen av oss spelar på konsol längre men vi umgås alla dagligen. Att få tillbaka Halo gänget igen och köra mer forge banor skulle vara värt guld även om jag vet att man inte kan återuppleva nostalgi. Men de tre åren mellan 2011-2014 när vi alla körde Reach dagligen efter skolan var värt guld och några av mina bästa minnen.

Star Wars är en buffé. Har ni testat allt?

Star Wars är en buffé. Har ni testat allt?

Jag har varit en aktiv del i Star Wars communityn sen 2010. Sen dess har jag sett två gånger då fanbase har kluvits mitt itu. När Disney tog över och avslutade EU. Sen i Julas när Last Jedi släpptes. Jag växte upp med filmerna. Jag var i den perfekta åldern för prolog filmerna. De är fortfarande en så viktig del av min barndom så jag skulle aldrig kunna hata dem. Dock var det inte filmerna som gjorde mig till det besatta fanet som skriver detta inlägg. Det var EU. Jag började gräva mig in i EU när jag var runt 13 år. Det jag fastnade för var Old Republic delen. Tales of the jedi, Knights of the old republic och Darth Bane trilogin. Mitt intresse för vad som hände Luke efter Return of the jedi var alltid ganska svagt. Ge mig en till bok om Revan istället. Jag följde The Old Republic spelet sen dess utannonsering och jag älskade det. Jag kör det fortfarande med jämna mellanrum.

Sen Last Jedi har kommit ut har jag sett en massa människor som har sagt att de ska bojkotta Star Wars. Jag har frågat flera av dessa individer om de bojkottar även böckerna och tv-serierna då med. Majoriteten av dessa svar är oftast "finns det böcker och tv-serier?"och "varför skulle jag vilja läsa en bok". Då anser jag att man missar något. Om ni vill bojkotta filmerna. Helt upp till er. Men ge inte upp på något som ni påstår betyder så mycket för er utan att testa allt som buffén erbjuder.

Denna buffé inkluderar filmerna, tv-serierna, böckerna, serietidningar, spel och leksaker. Min favorit delar av buffén är böckerna, tv-serierna och serietidningarna. Vill ni veta det bästa med Disney dealen? Serietidningarna. Sen Marvel tog över Star Wars serietidningarna har vi fått några av de bästa star wars serietidningarna någonsin. Både Darth Vader serierna har varit bortom fantastiska. Lando var ett mästerverk. Anakin and Obi-Wan gav mer än vad hela attack of the clones gjorde och Kanan serietidningen var det perfekta avslutet på Clone Wars tv-serierna. På tal om Tv-serien. Där är nästa guldägg. Vi har Clone wars och Rebels. Både två är fantastiska serier med den riktig star wars magi. Vi har även en till serie av samma team som kommer ut i år och en live action tv-serie som kommer ut nästa år av jon favreau. Han som gjorde Iron Man 1, ny Jungle Book och medskapade The Orville. Han är även ett massivt Star Wars fan.

Min poäng är. Star Wars är så mycket mer än bara filmer. Om ni hatade Last Jedi. Gör er själva en tjänst. Kolla in vad som mer erbjuds. Eller gräv och kolla in EU. Ni kommer inte bli besvikna. Jag ger gärna rekommendationer.

Mina tankar om Solo: A star Wars story

Detta är spolierfria tankar endast. Jag har bara sett filmen en gång och jag kommer tyvärr bara se den en gång eftersom min lokala biograf bygger om och jag vill inte resa en timme bara för att sen om en film på bio. Annars hade jag sett om Infinity War också. Jag börjar också att säga att Han Solo har aldrig varit en bland mina favorit karaktärer. Vad jag älskar med Star Wars är kraften, imperiet , jedi vs sith och krigen. Star Wars Underworld som det har fått smeknamnet har aldrig varit mina favoriter så ta detta från ett fan som hade låga hyp och förhoppningar.

Jag börjar med att jag faktiskt gillade den. Men jag tror att jag gillade den för ett par annorlunda anledningar. Jag börjar med det generella. Filmen började väldigt hastigt men saktade ner efter en stund och i andra och tredje akten var jag helt ombord och jag fann tempot och humorn klockren. Karaktärerna är bra. Alden är en bra Han Solo. Donald Glover är fantastisk som Lando och fick mig att inse ännu mer varför jag älskar Lando mer än Han. Jag älskade hur de byggde upp Han och Chewies vänskap. Handlingen är enkel och man jagar en mcguffin. De nya karaktärerna var okej. Emilia Clarke var bra men det hon hade att arbeta med kändes lite fattigt. Jag hade velat se hennes karaktär mer. Woodys karaktär Beckett var intressant och jag gillade hans stil men hur han skulle agera var lite förutsägbart ibland. Skurkarna i filmen var riktigt välgjorda men med alldeles för lite. Om de hade fått vara med mer kanske jag hade fastnat för de på samma sätt som jag älskade Orson Krennic.

Jag tror jag gillade lite mer än Rogue One. om inget annat än jag anser att första akten i Rogue One är alldeles för utspridd och andra akten är rentav plågsam. det som lyfter Rogue One är tredje akten. Jag måste säga att musken var välgjord också. Eftys Nest temat var riktigt bra. Vad gillade jag inte med Solo? Filmen var förutsägbar. Ytterst få saker chockade mig, vad som skulle hända var förutsägbart. Vissa av de nya karaktärerna var lite svaga. Vissa delar av filmen var lite övertydliga. Behövde vi verkligen veta det här om Han Solo, var det verkligen nödvändigt. Filmen var inget mästerverk. Jag vill inte sätta något betyg. Jag vill se om den först men det lär inte bli förrän den finns på blu-ray tyvärr. För jag gillade den och kommer gladeligen se om den.

Nu till det som jag tog i början om varför jag som Star Wars fan uppskattade filmen. Något som lovades innan de nya filmerna kom ut var att allt skulle vara canon. Att det som händer i böckerna, serietidningarna och tv-serie är canon. Men filmerna har struntat i det. Jag fattar att man inte kan basera en hel film på vad som hände i en serietidning eller bok för då får vi Halo 4 igen där för de som inte läst böckerna kommer ha svårare att hänga med.

Men samtidigt så känns det som det som att de som gör filmerna inte bryr sig om vad som händer i böckerna och serietidningarna heller. Vi har haft motsägelser och karaktärer som har agerat helt annorlunda. ,Speciellt i Force Awakens och Last Jedi. Ett exempel är Holdo ifrån The Last Jedi. I böckerna så som handlar om en ung Leia och Holdo så är Holdo mer av pacifist och enstöring. Lättaste sättet att beskriva henne var att hon påminde mig om Luna Lovegood ifrån Harry Potter. Detta var inte vad vi fick i Last jedi och jag blev besviken. Karaktären jag läste om i boken var mer intressant.

Där har Rogue One och nu speciellt Solo gjort detta bättre. Det var flera gånger i Solo som jag som inbitet fan som läser det mesta hajade till på som gav mig ett stort leende. En scen var endast för oss fans som har följt allt. Jag vill se mer av detta. Ge oss mer sådant. Solo passade mer än i världen som böckerna och serietidningarna har byggt upp. Detta gör tv-serierna bättre också. Men det var lite mina tankar. Jag kommer inte skriva någon spoiler del för det är inte mycket att spoila egentligen.