Toy Story

Filmen:
Vi minns alla de första gångerna någonting speciellt inträffade. Den första kyssen, det första hårstrået under armarna (kanske inte ändå) och känslan man fick av att se den första datoranimerade filmen. Minnen fastetsade för all evinnerlighet - åtminstone tills den dagen då vi blir såpass gamla och luddiga i skallen att vi inte längre minns att det går att minnas saker.

Jag var 8 år gammal när jag för första gången såg Toy Story. Det var på biografen i Gällivare där ljudet låter lite som om någon filtrerat det genom en konservburk och där bilden inte håller mycket högre klass än på en medelmåttig DVD-spelare. Ungefär så som det också är på drygt 80 procent av alla andra biografer i Sverige. Men det spelade ingen roll att bild- och ljudkvalitén luktade unket. Pixars lekfulla och hjärtvärmande berättelse om leksaker som kommer till liv när ingen människa ser på golvade mig totalt. Jag hade aldrig sett någonting liknande.

Munnen var vidöppen under hela filmen. Från det ögonblicket då cowboydockan Woody började röra sig efter att hans ägare Andy dumpat honom på sin säng och gått ner till sin mamma till det att eftertexterna började rulla efter lite drygt 80 minuter. En både spännande och underhållande berättelse om leksaken Woody som blir svartsjuk då hans ägare får sig en ny favoritleksak i form av rymdgubben Buzz Lightyear, men som sedan tvingas lägga svartsjukan åt sidan då de båda ärkerivalerna hamnar i trubbel hos en elak grannpojke som lever för att tortera och förstöra leksaker.

Det var förälskelse och lycka i min åttaåriga kropp.

Mycket har dock förändrats sedan den där dagen på biografen i Gällivare då jag för första gången såg en datoranimerad långfilm. Jag har hunnit fylla 22 och närmar mig 23 med stormsteg. Jag jobbar som filmrecensent och håren under armarna har blivit fler. Men det är inte bara jag som förändrats, utan också hela filmindustrin - numera är datoranimerade filmer lika normalt som vatten i hav och själva tekniken har finslipats såpass att man nuförtiden kan skapa närmast fotorealistisk grafik även i animerade filmer.

Det är alltså ingen lögn att påstå att Toy Story numera har blivit rejält omkörd på teknikfronten, utan endast ett simpelt konstaterande av hur verkligheten ser ut. Karaktärsdesignerna är i vissa lägen riktigt livlösa (Sids elaka jycke är det tydligaste exemplet) och mängden detaljer i bakgrunderna är av förståeliga skäl inte fullt så maffiga som i dagens produktioner.

Men om man nu bortser från den något bristfälliga teknikbiten, så har Pixars mästerverk åldrats med stor värdighet. Det är än idag en fantastisk film på alla sätt och vis. En film om vänskap och vikten av att ställa upp för varandra, men också en fin påminnelse om att det viktigaste i livet är kärlek. Att älskas och att älska andra. Toy Story tilltalar både unga och gamla med sitt fyrverkeri av lustig slapstick, roliga referenser till gamla filmer och spänning som har få övermän ifall vi snackar animerad film.

Dessutom med klockrena röstskådespelare.

Bilden:
Toy Story må vara 15 år gammal och innehålla några animationer som åldrats dåligt, men på BD-formatet ser inte Toy Story ut att vara en dag över två månader. Det är en makalöst bra transfer som man grävt fram från Pixars eget arkiv med en fantastisk dynamik där skärpan fångar upp en otrolig detaljrikedom i alltifrån leksakernas kroppar till bakgrunderna, färgerna är som en enda stor explosion av regnbågens alla nyanser i hutlöst läckert utförande och svärtan är mustigt mörk i alla lägen. Man blir alldeles ifrån sig när man ser på den här transfern, allting är så ljuvligt genomarbetat att det bara ytterligare cementerar Disney/Pixars ställning som kungarna på BD-bild.

Bilden är kodad i AVC och har formatet 1.78:1.

Ljudet:
Här bjuds på ett DTS-HD Master Audio 5.1-spår som visserligen inte är lika imponerande som bilden, men som ändå bjuder på en mycket trevlig ljudupplevelse där scener med mycket liv och rörelse (födelsedagspartyt i början och scenerna inifrån Pizza Planet) fångas upp genom ett yppperligt användande av samtliga högtalare, ett bra tryck i basen och underbar precision i ljudriktningarna.

De lugnare scenen är måhända något lågt mixade i vissa lägen, vilket drabbar dialogerna mest, men i övrigt finns det få saker att anmärka på. Musiken är även den ruskigt välmixad.

Extramaterialet:
Här finns allt det extramaterial som finns på den gamla DVD-utgåvan, men också en hel del nytt godis för den som är intresserad. Bäst är kommentarspåret med regissören John Lassetter, manusförfattaren Andrew Stanton och några till personer som pratar om allt mellan himmel och jord som rör Toy Story och Pixar i största allmänhet. Det är ett lättsamt, men ändå matigt och informativt kommentarspår som är en ren fröjd att lyssna på. Här finns också några featurettes som bland annat tar upp skapandet av filmen, karaktärerna och en version av Toy Story som den var tänkt från början - men som tack och lov aldrig blev verklighet. En smygtitt på kommande Toy Story 3 finns också med på ett hörn.