Inferno

Filmen:
Den tredje filmen baserad på Dan Browns bästsäljande romaner bjuder redan under de första minuterna på två oväntade vändningar som väckte mitt intresse direkt. Filmen inleds nämligen med att boven i dramat tar livet av sig, och frågan blir då naturligtvis genast hur Robert Langdon ska lösa detta mysterium utan en egentlig skurk att jaga. Inte ens Robert Langdon vet vad som pågår här, trots att han vanligtvis vet allt. Han vaknar nämligen i en sjukhussäng i Florence med en huvudskada som påverkat hans minne drastiskt.

Han kommer inte ihåg något av de senaste tre dagarna, och hans långtidsminne är inte heller i topp (i en scen demonstreras det med att han inte kan komma på ordet för "kaffe"). Filmen blir lite som Da Vinci Koden blandat med Memento, och personligen tycker jag det hela blåser liv i karaktärerna på ett sätt som jag saknade i Änglar och demoner. Med det sagt är denna film ändå inte perfekt, det brådskande i historien framgår inte på ett sätt som jag hade önskat, och medan Inferno bjuder på flera spännande och snabba scener lever den inte helt upp till sin potential.

Jag vill däremot tillägga att detta är en film där historien tar en mörkare vändning än de tidigare två filmerna gjort, och detta gillar jag enormt. Inferno bjuder nämligen in tittaren att utforska själva helvetet och hur mänskligheten är på väg mot denna mardrömslika tillvaro. Denna skrämmande handling blir ännu mer skräckinjagande på grund av Langdons försvagade tillstånd, hans oförmåga att dra nytta av sin intelligens för att lösa gåtan som ska rädda mänskligheten från förintelse.

Tillsätt en smart och idealistisk bov med en vision om att det enda sättet att rädda mänskligheten är att döda 95% av den, och du har receptet på en mörk och spännande handling. Tyvärr avtar spänningen framåt slutet av filmen, främst då de vändningar som skulle chockera tittaren blir allt lättare att förutse, ändå ställer filmen en svår moralisk fråga på sin spets: var går egentligen gränsen när vi måste rädda världen och vår egen art?

Efter att ha vaknat på sjukhuset, där han blir behandlad av akutläkaren Sienna Brooks, som varit ett av hans störta fans sedan barnsben, är Langdon tydligt desorienterad. Innan han kan få grepp om situationen utsätts han för ett nytt mordförsök, och han och Sienna tvingas fly sjukhuset. Väl i säkerhet finner Langdon en bild av Dantes Inferno, men bilden har ändrats, och det är i dessa ändringar som han och Sienna nu måste hitta ledtrådar som ska leda dem till ett farligt virus, designat för att ta död på 95% av mänskligheten. Men de är inte de enda som är ute efter att hitta viruset, och duon tvingas fly från flera organisationer, ovetande om vilka som vill stoppa infektionen, och vilka som bara vill åt viruset för sin egen vinnings skull.

Filmens skurk, miljardären Bertrand Zobrist, mässar genomgående i tillbakablickar om hur det är "en minut till midnatt", och att om vi inte vidtar drastiska åtgärder nu så kommer det vara för sent för mänsklighetens, och världen. Han anser att det enda sättet att rädda mänskligheten är att döda nästan alla människor i en infektion flera gånger värre än pesten, att fördriva kommande generationer i ett levande helvete, som bara de starkaste kommer överleva. Ur ruinerna kommer vi kunna börja om, och vår nära förintelse kommer att ge världen en chans att återhämta sig från vårt välde. Zobrist påminner här på många sätt om en bra Bond-skurk, han är rik, karismatisk, intelligent och psykotisk med flera följare världen över som arbetar i det fördolda för att verkställa hans plan.

Vad som får Zobrist att stå ut i mängden är däremot hans unika tro på sina egna ord. Förutom att han aldrig faller under kategorin "mycket snack och lite verkstad", tror han nämligen innerligt på det han predikar, till en sådan grad att han under filmens första skälvande minuterar tar sitt eget liv hellre än riskerar att förstöra sin plan om mänsklighetens nära förintelse. Detta gör att Inferno inte har en skurk som hjälten kan jaga och tvinga avslöja detaljerna bakom sin mordiska plan. Langdon tvingas istället följa de ledtrådar som Zobrist lämnat efter sig innan sin död, något som inte är det lättaste när man har svårt att komma ihåg ordet för "kaffe". Tittarna bjuds därför in att lösa problemet tillsammans med Langdon, på ett annat sätt än i de tidigare filmerna. Och medan klockan tickar tvingas vi alla att fråga oss själva vilka som egentligen går att lita på, vilka som hör till Zobrist anhängare, och vilka som vill åt viruset för sin egen vinnings skull.

Bilden:
Precis som i de tidigare Langdon-filmerna är miljöerna nästan en egen karaktär, därför är bildkvaliteten i filmen mycket viktig, och vad gäller det viktigaste har Inferno lyckats. Personligen är jag lite kluven vad gäller den starka skärpan. Ibland känns den nämligen överdriven, i vissa scener kan man näst intill räkna porerna i karaktärernas ansikten. Samtidigt bidrar den ibland till att förstärka känslorna som ska förmedlas i vissa scener. I andra scener, speciellt där landskapet är fokus, är denna skärpa och tendens att hålla sig till naturliga färgskalor oförglömlig, på ett bra sätt. Egentligen kan jag inte upptäcka något jag stör mig på vad gäller bildkvalitén, förutom det som är smaksak då.
Bildformatet är 1:85:1

Ljudet:
Det dröjde inte många minuter innan jag upptäckte hur väl denna rulles DTS-HD Master Audio 5.1 har använts. Förutom en genomgående skärpa lämnar det nämligen intryck på tittaren genom att förstärka Langdons desorientering, hans hallucinationer om Dantes helvete och smärtan från skadorna. Ljudet bidrar dessutom till en känsla av rymd, och man riktigt hör platser och rörelser, vare sig det gäller ett bullrande tåg eller ett rymligt torg. Dialogen är dock det prioriterade, och röster klingar klart och tydligt genom hela filmen.

Extramaterialet:
Inferno är full med härligt extramaterial utan att man som tittare känner sig överväldigad. Denna Blu-ray erbjuder bland annat bortklippta scener och flera fem minuter långa minidokumentärer om karaktärerna, produktionen och tankarna bakom filmen och dess anknytning till boken. Allt med kommentarer från skådespelarna, regissör och självaste författaren Dan Brown. Sevärt!