The Simpsons

Jag är storkonsument av humorserier på TV och jag skulle kunna skriva spaltmeter om The Simpsons styrkor. Men efter nästan 20 år av mycket kvalitativ satir skulle det förstås bara bli en lång rapning av obestridligheter. Nu lurar Simpsons-filmen runt knuten och med den följer så klart alla möjliga sidoprodukter, helt enligt clownen Krustys filosofi. The Simpsons Game är en sådan sidoprodukt, men långt ifrån ointressant. The Simpsons Game har utvecklats i två år, har en storyline helt frikopplad från filmen och är utifrån vad jag upplevt riktigt roligt att spela.

Scott Amos är inte bara exekutiv producent för The Simpsons Game, han är dessutom så lik Homer Simpson en människa kan vara. Det vågar jag dock inte kommentera i min intervju, utan jag ber honom att berätta om spelet i stället.

- The Simpsons Game är ett plattformsspel med mycket action, berättar Scott Amos. Du får spela som alla karaktärer i familjen Simpson och alla familjemedlemmar har unika specialförmågor - Homer blir "Homerball" när han äter mycket mat, Bart är en actionhjälte och Lisa är problemlösaren.

Simpsons-serien har hållit sig fräsch mycket tack vare sina skämt med aktualiteter. I TV-serien har det skämtats om onlinerollspel, Ipods som förslavat mänskligheten, och IT-företag med aktier på toalettrullar. I The Simpsons Game dras spelreferenserna och nördhumorn till sin spets. Spelets handling är en meta-historia där Bart hittar en TV-spelsmanual och inser att han och hans familj befinner sig i sitt livs egna datorspel.

- The Simpsons Game är en enda stor satir av TV-spel, säger Scott Amos. Vi driver med spelbranschen, retrospel, Electronic Arts egna titlar och vi har till och med inkluderat ett andra världskrigs-spel som heter Medal of Homer. Vi hoppas att den typen av skämt går hem hos såväl TV-spelsintresserade och Simpsons-fans.

Att bygga The Simpsons Game på spel-i-spelet-konceptet är ett smart drag av flera anledningar. Som sagt blir The Simpsons Game på så sätt en unik skapelse som inte följer filmens ramar. Målgruppen kan sina TV-spel och kommer därför känna sig smarta när det droppas spelreferenser. Och när handlingen hamnar i det fantasifulla facket (som TV-seriens Halloween-avsnitt) kan bandesignen bli betydligt mer varierad; i stället för bara ett plattformsspel eller en Simpsons: Hit and Run så får vi tillgång till alla möjliga genrer på samma gång.

The Simpsons Game är uppbyggt av fyra akter och sexton episoder. Banorna är baserade på platser från TV-serien, som till exempel Simpsons färgglada hem och Moes, eh, "rustika" ölhak. Jag hann dessutom se stora delar av Duff-bryggeriet där Homer åt sig tjockare och tjockare tills han blev stor som en boll. Plötsligt spelar jag Katamari Damacy och rullar runt Homer tills han är så stor att han kan trycka ut luft ur en gigantisk säckpipa (vaktmästare Willys, förmodar jag). En bit senare i bryggeriet måste man ta sig högt upp, men då har klumpige Homer spelat ut sin roll. Bart, eller närmare bestämt Barts superhjälte-alter ego Bartman, passar då bättre. Med sin mantel kan Bartman sväva med hjälp av luftströmmarna från säckpipan.

The Simpsons Game bygger alltså på samarbete och banorna kan inte klaras av utan att man växlar till en annan familjemedlem eller spelar två personer samtidigt. Electronic Arts har en fräsch lösning på flerspelarläget; när som helst kan spelare två plocka upp en handkontroll och hoppa in i äventyret som fortsätter i split screen. Då jag var så koncentrerad på hur jag spelade hann jag inte få en uppfattning om hur bra de datorstyrda spelarna verkligen skötte sig, så det återstår att se hur bra AI:n är.

The Simpsons Game kommer till sex konsoler och kontrollschemat ändras förstås från version till version. Unikt för Nintendo Wii är att man med Wii-fjärren kommer kunna skyffla mat i Homers mun under en ättävling i spelet. Till Nintendo DS blir spelet mer ett klassiskt sidscrollande plattformsspel där stylusen ska användas mycket. Unikt för Nintendo DS är också en "husdjurs-Homer" som inspirerats av Nintendogs. Homer kommer alltså att leva i din DS och du kommer att kunna ge honom mat och presenter. Charmig idé, inte sant?

Det kan redan nu konstateras att Electronic Arts har undvikit den kompromisstyngda grafiken från tidigare Simpsons-spel och fått The Simpsons Game att faktiskt se ut som The Simpsons i spelform. Det är en tredimensionell värld med djup och detaljer, men stilen från den platta TV-serien är intakt, vilket är imponerande. När poliskommisarie Wiggum och busschauffören Otto jagar mig och jag vrider kameran i flykten är upplevelsen som att jag faktiskt spelar TV-serien, vilket uppenbarligen varit ett mål från Electronic Arts.

- Såväl fans som nästan vem som helst vet hur familjen Simpson och deras värld ska se ut, säger Scott Amos. Det här är det första riktigt snygga Simpsons-spelet och vi är mycket stolta över designen. Samtidigt har vi precis som långfilmens animatörer kunnat ta oss lite friheter och putsa looken en aning.

Det är inte bara det visuella i The Simpsons som är bekant för allmänhetens inre. De sjukt talangfulla röstskådespelarna var också ett måste för ett trovärdigt Simpsons-spel. I The Simpsons Game sträcker de sig dessutom längre än bara upprepningar av "d'oh!", "excellent" och "don't have a cow man" - Electronic Arts har kramat ut nästan en timmes dialog ur Dan Castellaneta, Hank Azaria och resten av gänget för spelets mellanscener.

- Det är ett stort plus att författarna till spelet redan vet hur karaktärena ska låta, berättar Scott Amos. Vi har över 200 karaktärer i spelet, några unika för spelet och några från TV-serien. Det är fantastiskt roligt att höra dessa välkända karaktärer leverera bitande repliker om TV-spel.

Helhetsbilden av The Simpsons Game är förstås omöjlig att bedöma än så länge, men goda förutsättningar i form av spelkontroll, grafik och skön charm kan jag lova. Det vi hoppas på är genomgående smart bandesign, att all co-op är genomtänkt och att vi bjuds på ett utmanande spel. Så länge Lenny och Karl får några repliker blir i alla fall jag nöjd!