Battlezone

Att sätta sig i en futuristisk pansarvagn i spel är nästan alltid kul. Att sätta sig i samma pansarvagn med ett enormt headset på skallen med möjligheten att kika omkring på alla reglage och ut genom sidofönster bör därför höja upplevelsen en aning, eller hur? Det gör det faktiskt. I Battlezone rattas pansarvagnen Cobra, en högteknologisk modell med tjusiga neonstripes och fräsiga vapen. Målet? Ha sönder precis allt annat som kommer mot dig. Utförandet? Rör så mycket du kan på huvudet och eliminera fiendens styrkor genom att hela tiden ligga steget före.

Det första som slår mig när VR-hjälmen spänns fast på min skalle och jag öppnar mina ögon och ser den virtuella verkligheten framför mig för första gången är att det faktiskt känns rätt häftigt att sitta i pansarvagnen. Mina ögon vandrar runt på innanmätet och jag vill instinktivt röra vid varenda spak och hetstrycka på knapparna. Det går tyvärr inte - titta men inte röra har aldrig i mitt liv känts lika jobbigt. En vänlig robotröst förklarar snabbt för mig hur jag skjuter, ser mig omkring samt byter vapen och strax därpå rullar jag ut på slagfältet. Styrningen och spelkontrollen kan liknas med valfritt spel sett ur förstaperson, jag styr åbäket framåt och i sidled med vänstra spaken och siktar med högra. Genom att vrida på huvudet kan jag identifiera mina fiender och på så sätt veta åt vilket håll jag bör färdas. Skjuter gör jag bekvämt med den högra avtryckaren och jag kan byta mellan smaskig kulspruta eller snabba missiler.

Inne i cockpiten finns det en radar bekvämt placerad som visar var fienderna finns så jag enkelt kan röra mig i rätt riktning. Spelet känns rappt och min Cobra reagerar på minsta vink jag ger den. Även själva huvudrörelserna reagerar perfekt och att vända sig omkring för att kika på saker känns naturligt väldigt snabbt. Själva fokusen är bra och den suddiga skärpan som ofta förknippas med VR är nästintill obefintlig. Det går snabbt för mig att komma in i illusionen och faktiskt känna mig som en del av spelet; jag sitter i min pansarvagn och jag måste verkligen undvika att låta fienderna träffa mig mer än nödvändigt. I versionen jag får testa finns det bara en karta att tillgå, en futuristiskt avskalad stad i en vacker solnedgång. Fiendetyperna är en blandning av andra pansarvagnar samt flygande robotar och olika vapen är givetvis effektiva mot olika fiender. Efter ett tag av skjutande kan jag släppa lös en specialattack i form av en elektromagnetisk puls som har en förödande effekt, speciellt på de luftburna elakingarna.

VR-elementen fungerar väl i spelet och det bevisas återigen att VR är bäst när jag som spelare faktiskt får sitta ned. Det känns mer naturligt än andra förstapersonsspel och illamående och yrsel lyser helt med sin frånvaro för mig. Jag kan till och med gå så långt som att säga att spelet faktiskt gör det som jag själv har varit rädd för att VR ska misslyckas med; illusionen av att faktiskt vara någon annanstans. Nu vet jag såklart att jag sitter på en pall i en våning på Östermalm men inlevelsen och känslan i spelet är verkligen på topp.

Även om grafiken må vara aningen lågupplöst är Battlezone sådär härligt lekfullt, kullört och rogivande att titta på. Den soldränkta framtidsstaden är rogivande, trots anstormande fiender och allting renderas med ett härligt flyt. Explosionerna känns mjuka och rörelser uppfattas tämligen naturliga. Detaljerna inne i cockpit är även de imponerande. Vi fick bara se en pansarvagn och en full bana men jag är definitivt sugen på mer av Battlezone och spelet har klättrat upp på min lista över VR-spel jag vill spela hemma i min soffa.

Vad som kommer erbjudas mer i form av spellägen och kampanj vet vi inte riktigt ännu men det färdiga spelet ska innehålla co-op för upp till fyra spelare vilket kan bli helt hysteriskt kul. Huruvida det innehåller någon multiplayer utöver det vet vi inte heller idag men det hade kunnat vara ett riktigt roligt tillägg att få slakta sina vänner i den virtuella verkligheten. Battlezone känns på förhand som klippt och skuret för att avnjutas i kortare sessioner och kan möjligtvis bli ett bra spel att visa för VR-sugna vänner. Jag blev positivt överraskad och jag hade kul.