Tower 57

Tänk på tre roliga saker i livet. Jag gissar att du tänkte på pixlar, vapen och spel som du kan spela med din bästa vän eller partner? Om så var fallet bör du fortsätta läsa, för Tower 57 uppfyller dessa tre kriterier och det ser ohyggligt roligt ut på förhand. Som en skänk från 80/90-talet vill utvecklarna Pixwerk bevisa för oss att asymmetriska skjutspel är lika relevanta som för trettio år sedan och man skulle kunna säga att Tower 57 är ett spel från förr med ny skrud vad gäller grafik och spelbarhet.

Världen har gått käpprätt åt skogen, mänskligheten bor i speciella torn för att försöka bibehålla ordning och reda för kommande generationer. Du som spelare bor i ett av dessa torn, men allt är inte frid och fröjd. Det kommer in rapporter från "Ministry of Information" som säger att det närliggande tornet, nummer 57, förbereder sig för att invadera. Det gäller att alltså att ta sig in, ta reda på vad som händer samt varför och sedan göra allt som står i din makt för att stoppa det.

Genom att välja vem du vill spela som har du olika förutsättningar för att lyckas, totalt finns det sex karaktärer att välja på och de kommer alla med olika vapen och färdigheter. Exempelvis kan karaktären "The Don" bli svinförbannad och gör då extra skada med sitt automatgevär under en begränsad period och "The Beggar" är bra på att hitta hemliga platser runt om i tornet. Hur du vill spela är helt upp till dig och det ser ut som att det finns en karaktär som kan tillfredsställa varje spelstil.

Tower 57 innehåller en hel uppsjö av vapen att använda mot spelets fiender. Du kan förvänta dig alla klassiska krutpåkar som pistoler, hagelbrakare automatkarbiner och granatkastare. Men, här finns även mer unika skjutdoningar. Vad sägs om "The Black Hole Generator", ett vapen som givetvis framkallar ett svarthål där allt i närområdet sugs in (även spelaren) eller varför inte "The Tesla Connectors" som används för att placera ut två punkter som sedan förbinds med elektricitet och grillar de olyckliga som sitter fast?

Skulle din arsenal inte räcka till kan du alltid använda omgivningarna som vapen också. Praktiskt taget allting i tornet kan sprängas och råkar det stå en inte ont anande fiende för nära någonting som exploderar, ja, då är det tack och godnatt. Fienderna i spelet kommer dock vara minst lika kreativa tillbaka, både sett till vapen och hur de använder omgivningarna. Det är inte helt ovanligt att de söker skydd för att sedan skjuta sönder något som finns i närheten av dig vilket gör att även du stryker med. Du kan också plocka upp fiendernas (och andra) vapen under spelets gång och bruka dem på det bästa sätt du finner lämpligt.

Fienderna varierar från elaka cowboys till mekaniska bläckfiskar - och praktiskt taget allt du kan tänka dig där i mellan. Vissa skjuter på dig medan andra föredrar att komma lite närmare och dela ut smärtan lite mer personligt. Genom att lära dig vilka vapen som fungerar bäst i olika situationer och genom att studera omgivningarna på ett intelligent sätt blir du gradvis bättre på att handskas med ruskprickarna, vilket i sin tur leder till mindre slösat ammunition och mer liv kvar för dig.

Spelvärlden är (förutom helt förstörbar) snillrikt skapad för hand och uppdelad i olika sektioner av tornet. Allting existerar av en anledning och till skillnad från en del liknande spel är alltså ingenting slumpmässigt autogenererat. Här finns kloaker, allmänna utrymmen och bostadsområden. Överallt finns det hemligheter, gömda gångar och saker att upptäcka - speciellt för den som som håller ögonen öppna lite extra. Själva strukturen på spelvärlden påminner lite grann om spel som Dark Souls. Överallt finns det fällor och alternativa vägar att, vissa farligare än andra, men lyckas du komma igenom helskinnad kan det kanske visa sig vara värt besväret.

Själva stilen på miljöerna för tankarna till Bioshock eller Deus Ex. Det är färggranna men samtidigt dystra miljöer där neon möter blöt och skitig tegel vilket skapar en känsla av av isolerad hopplöshet. En hopplöshet som endast går att bota genom användning av grovt övervåld. Artisten Thomas "Cyangmou" Feichtmeir har verkligen gjort ett strålande jobb med spelets grafik där varenda pixel känns genomtänkt och skapad med ytterst mycket noggrannhet. Det är lätt att bli förälskad i 16-bitars-looken vanligtvis men här snackar vi någonting alldeles extraordinärt. Allting känns levande, animationsarbetet med saker som går sönder är briljant, de olika vapnen är distinkta (och ser så ut när de avfyras) och fiendedesignen är makalöst bra.

Det spelar ingen roll om vi rör oss i spelets kloaker eller fördriver lite tid på hub-våningen, Armors Den, genom att köpa mutantsex eller satsa pengar på robotslagsmål, Tower 57 genomsyras av en grafisk stil som kommer att få de allra flesta att kippa efter andan mer än en gång.

Det absolut bästa i ett sånt här spel blir dock samarbetet med en vän. I Tower 57 kan du och en skjutglad kamrat samarbeta genom hela spelet och när Pixwerk pratar om samarbete menar de verkligen det. Det gäller inte bara att stå med ryggarna tryckta mot varandra och mosa så många fiender som möjligt tillsammans, ni måste även finnas där för varandra när allt brakar samman. Här snackar vi inte bara en vanlig återupplivningsprocess inte, blir du av med benen (!) måste din kompanjon fysiskt plocka upp dig och bära omkring på din tunga bakdel tills dess att ni hittar något ställe att köpa ett par nya spiror. Här handlar det verkligen om att lita på personen du spelar med för vem vill ligga kvar ensam i en vattenpöl, utan ben, medan fienderna sakta kommer närmare?

Tower 57 ser ut att bli ett fenomenalt pixelparty av den gamla skolan proppat med moderniteter rent spelmekaniskt. Komplett med underbar grafisk stil, ett ordentligt lass med humor, massor att se och utforska och en imponerande uppsättning vapen. Lägg dessutom till ett fullständigt samarbetsläge som är bäddad för allehanda galenskaper så har du ett spel som innehåller det mesta du kan önska dig. Tower 57 släpps till PC och Mac under våren.