Mount & Blade II: Bannerlord

Mount & Blade II: Bannerlord utannonserades redan 2012, men det var först nu under årets E3 i Los Angeles som alla fans fick se mer av spelet. Dessutom fick vi på Gamereactor chansen att sätta tänderna i äventyret och själva få prova och se om denna uppföljare lever upp till fansens höga förväntningar.

Det fanns tre olika demon tillgängliga i den version av spelet vi fick testa, av vilka den allra första var en enkel handledning i närstrid. Vi fick ta på oss rollen som en vanlig soldat och deltog i en strid alla-mot-alla till döds, där de andra soldaterna jagade oss (och varandra), medan vi fick lära oss spelkontrollen. Vill du hugga fienden uppifrån så trycker du bara ner vänster musknapp och drar musen framåt, vill du istället sticka någon med svärdet trycker du ner knappen och drar mot dig. Vill du hugga från sidorna så är det samma som gäller, bara att hålla ner knappen och välja riktning. Detsamma gäller parering av slag, det är viktigt att välja riktning för att möta fiendens hugg rätt. Det allra bästa för att blockera fiendens slag är dock sköldar, så vi spenderade en hel del tid hopkrupna bakom dem. Detta är grunderna i spelets stridssystem, men det hela kan variera rätt mycket beroende på vilket vapen du använder, till exempel så kan du endast utföra slag uppifrån och nerifrån om du är beväpnad med spjut, det bjuder på lite variation om du tröttnar på att springa runt som en vanlig riddare med svärd.

Vi fick även smaka på lite avståndsvapen under stridslektionen, i form av kastyxor. Dessa fungerade helt enkelt genom att föra siktet över en fiende och trycka på anfallsknappen. Det var verkligen tillfredsställande att träffa någon långt bort med en yxa innan de har chansen att skapa problem för dig på nära håll. I slutändan var nog kastyxorna det vapnet jag använde oss mest av av just den anledningen, men då de är rätt så lätta att blockera med sköldar, så skulle jag inte råda dig att endast använda dig av dem hela tiden.

Hela stridssystemet kan verka lite knepigt till en början, vår försökskanin (jag!) var till exempel inte en allt för erfaren Mount & Blade-spelare, men det är lätt att lära sig, och allra viktigast så är systemet väldigt responsivt. Det fanns stunder då jag märkte fiender närma sig och snabbt vände runt för att blockera det inkommande slaget eller andra gånger då jag med ett perfekt tajmat slag lyckades fälla två fiender. Det hela flöt på väldigt smidigt och blev efter en stund riktigt beroendeframkallande. Dueller kändes verkligen taktiska, då det inte går ut på att hamra på knapparna, du måste vänta på öppningar i fiendens gard och alltid hålla dina omgivningar i åtanke.

De andra två demona vi fick spela visade oss det storskaliga striderna. I den första av dessa fick leda en armé, svingades vårt svärd under tiden. Om du är lite mer taktiskt sinnad och gillar Total War-serien, så är detta verkligen något för dig, då du fritt kan beordra runt dina trupper vart du vill, medan du själv leder från hästrygg. Det kändes som att vi faktiskt deltog i striden, istället för att bara vara en avlägsen styrande kraft. Om du inte riktigt är sugen på att beordra runt dina trupper, men ändå gillar att delta i striderna, så kan du med ett enkelt knapptryck beordra din här att agera självständigt, medan du rider runt och hugger ner fienden.

Som vi just nämnde, så kan du delta i striderna från hästrygg, men det var nog den minst tillfredsställande delen av spelet som Gamereactor fick ta del av. Att försöka ta sig in i närstrid var pillrigt och lite frustrerande, då det inte bara gäller att sakta ner hästen för att inte bara rida förbi din fiende innan ditt slag träffat, du måste även klara den svåra uppgiften att vända din häst rätt så att slaget ens kan träffa. Även då var vi inte säkra på att våra slag ens träffade eller om vi lyckades göra någon meningsfull skada på fienderna, så vi hoppade bara av hästen och jagade efter fotsoldater istället.

I den andra stora striden vi deltog i fick vi leda en mindre del av armén under någon annans ledning, och denna gång bestod våra trupper endast av hästbågskyttar. Något intressant med dessa soldater var att de endast kunde skjuta sina pilar åt vänster när de satt på hästen, då de alla var högerhänta och inte helt kunde vrida sönder sina ryggar. Det var något jag var tvungna att ha i åtanke när vi beordrade runt vår lilla trupp. Tyvärr så gick allt mindre bra när jag gav över tyglarna till datorn. Istället för att omringa fienderna på håll och skjuta ner dem med pilar, så fick datorn för sig att beordra ett anfall rätt in i fiendens linjer. De datorstyrda trupperna kan alltså behöva filas till lite innan spelet släpps.

Härskare av olika rang var också en stor del av striden, dessa maktspelare var spridda runt bland de stridande och kunde lätt särskiljas tack vare sin klädnad. Vi fick inte reda på exakt hur de påverkade striderna, men eftersom de är så tydligt skilda från de vanliga soldaterna, misstänker jag att deras död ökar chansen att fienderna retirer eller flyr, något som hände ett par gånger under vår demosession.

Själva föredrog jag som sagt närstriderna framför de mer strategiska aspekterna av slagen, men det är bara min personliga smak. Jag uppskattade verkligen att vara en del av en större strid där det beordrades runt trupper, medan jag försökte hålla mig vid liv mitt i smeten. Av det jag såg så flöt Mount & Blade II: Bannerlord på ganska bra och är smidigt att spela, och jag kan verkligen tänka mig att spelare kommer fastna för det taktiska djupet. Med det sagt hoppas jag att äventyret fortsatt kommer att finpoleras fram till lanseringen.