Svenska
Gamereactor
förhandstittar
The Last of Us

The Last of Us

Naughty Dog lägger Nathan Drake på is ett tag och serverar istället postapokalyptiskt zombiemos, med vapenmakande och svampinfektion på menyn...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

I februarinumret av Gamereactor listade vi de hetaste spelen som ligger framför oss under 2013. Det var ingen lätt uppgift. Särskilt inte när plats 1-10 skulle utses. Att The Last of Us, skapat av rävarna på Naughty Dog, kvalade in till toppen kändes dock helt rätt. Först i mitten av juni är det dags för premiär, men redan nu har Gamereactor fått en testrunda med det postapokalyptiska spelet.

I den demo jag får testa i Sonys minibio i Stockholm är Joel på väg till Capitol Building i ett Boston som verkligen sett bättre dagar. Med sig har han vännen Tess och trettonåriga Ellie, som ska föras ut ur karantänzonen för första gången någonsin. Trions första utmaning blir att ta sig genom Boylstone Building, en av många förfallna byggnader i staden. Självklart kryllar det av infekterade bland våningsplanen och att ta sig genom bråtet är betydligt svårare än att bara trycka på en hissknapp.

The Last of Us
Samspelet mellan Joel och Tess är bra och deras dialoger trovärdigt ödesmättade.

Två huvudtyper av zombies visar snart upp sina fula nyllen. Runners kallas de som mer nyligen drabbats av spelets "svampinfektion" (detta är, precis som Sony-representanten poängterar, en lustig men inte så lyckad översättning) och de är relativt lätta att ta kål på, bara man smyger sig på och utför en stealth-attack - antingen en långsam strypning eller en snabbare (men resurskrävande) knivattack.

Detta är en annons:

Clickers är den andra, betydligt farligare typen. Dessa missfosters svampskabb har nått full blom och dödar dig direkt om du kommer för nära. Lyckligtvis är Clickers blinda, och orienterar sig på ett fladdermusliknande sätt genom att skicka ut ett läskigt klickljud. När jag stöter på min första Clicker slänger jag iväg en tomflaska till andra sidan rummet, vilket får blindstyret att stappla iväg och undersöka saken.

The Last of Us
I en sån här situation är du mest troligt död inom några sekunder, om du inte lägger benen på ryggen och villar bort de infekterade.

Det är lönlöst att storma in i de fiendeproppade rummen och låta puffrorna gå varma i The Last of Us. Fienderna är starka, ammunitionen är knapp och ofta är det bästa alternativet bara att tyst ta sig förbi zombierna. Med ett tryck på R2 spetsar Joel öronen och lyssnar sig till var fienderna står, vilket visualiseras med vita konturer. Detta är essentiellt för att kunna bedöma situationen och kunna angripa kötthögarna på rätt sätt och i rätt ordning.

Vapen och tillhyggen kan uppgraderas och det finns gott om råmaterial till hemmasnickrandet utspritt lite varstans. Läkarsprit, knivar, industritejp, socker (!) och annat går att kombinera med påkar och järnrör, och det går att skapa både spikklubbor och molotov cocktails. Medkits är också en god idé att knåpa ihop, då din hälsomätare har en tendens att snabbt röra sig mot noll mellan varven. Spelet pausas inte när du är inne i snickrarmenyerna, vilket är ett enkelt men effektfullt speldesignval.

Detta är en annons:

Joel och hans damsällskap tar sig snart ner i Bostons tunnelbanesystem och även om området är garanterat spärrvakts- och trubadurfritt är vi förstås inte helt ensamma. Efter ytterligare en R2-lyssning får jag syn på ett område proppat av flera Runners och minst en Clicker. Jag hivar en tegelsten i deras riktning och hör deras ruggiga väsande övergå till mer aggressiva grymtanden. När alla står på samma plats lobbar jag en molotov cocktail mot äckeltruppen och en tillfredsställande grillning är ett faktum. Kropparna sprakar och ryker fortfarande när jag letar ammunition på golvet kring dem.

The Last of Us
Fluconazol är ett svamphämmande läkemedel som tas som tablett genom munnen. (Källa: vårdguiden.se)

Jag dör några gånger i de nästkommande striderna och jag uppskattar verkligen att striderna kräver en del av mig. Fiendekvalitet före kvantitet är både sällsynt och bra, och jag har inget emot lite trial and error för att ta mig vidare. Visst blir det en del splattrigt zombieröjande i The Last of Us, särskilt då jag hittar hagelbrakaren, men du lär dig snabbt att vara sparsam med hagel, bly och till och med knivar.

Några minuter senare får jag se dagsljus igen då de tre vännerna tar sig upp till markytan. En omkullvält lastbil blockerar vägen fram till Capitol Building. Detta kräver någon slags av stege eller plattform, vilket tycks finnas i ett bostadshus med fler svampskadade kräk. Jag lurar i dörröppningen ett tag, smyger mig fram mot den första Runnern och... misslyckas totalt med min närstridsattack. Fem zombies springer mot mig och jag pepprar frenetiskt med både revolver och pistol. När den absolut sista kulan dödar den absolut sista fienden inser jag, återigen, att striderna verkligen kräver en del finess.

The Last of Us
Dina vänner på färden verkar ha en hyfsad artificiell intelligens och hjälper till så gott de kan i striderna.

Joel hittar en lämplig möbel, knuffar ut den på gatan och tillsammans med Ellie och Tess tar han sig ytterligare ett litet steg närmare sitt mål. Den 40 minuter långa demon når sitt slut när Joel med några quicktime event-tryck (snälla Naughty Dog, håll igen på dessa i det färdiga spelet) pressar upp en gallerdörr. Demon knorras till med ett cliffhanger-slut där Ellie kanske (läs: inte) blir mosad av en dörr, och loggan för spelet dyker upp.

The Last of Us känns riktigt lyckat och förutom en något tristare grafik än väntat sitter allt där det ska. Framför allt är fiendernas kaliber och fokuset på resurssnåleri lockande, och känslan av hopplöshet och undergång är väl regisserad. I juni får vi se om Naughty Dog kan hålla uppe engagemanget spelet genom.

The Last of UsThe Last of UsThe Last of UsThe Last of Us
The Last of UsThe Last of UsThe Last of UsThe Last of Us
The Last of UsThe Last of UsThe Last of UsThe Last of Us

Relaterade texter

The Last of Us: Left BehindScore

The Last of Us: Left Behind

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Naughty Dog expanderar storyn i fjolårets överlägset bästa spel med ett ljuvligt extra-kapitel. Petter Hegevall har delat ut betyg...

The Last of UsScore

The Last of Us

RECENSION. Skrivet av Petter Hegevall

Teamet bakom Uncharted-spelen bjuder på ett stilfullt sammansatt, gripande och starkt äventyr proppat med mänsklighet. Petter Hegevall är lyrisk...

Min favoritkaraktär: Ellie

Min favoritkaraktär: Ellie

ARTIKEL. Skrivet av Petter Hegevall

Hon är 14, skör men stark. Sårbar men tuff och hon har mer personlighet än i stort sett allt annat i spelväg, som någonsin gjorts. Petter Hegevall hyllar Naughty Dogs kaxiga överlevare i sin artikel om favoritkaraktären...



Loading next content