Svenska
MEDLEMSRECENSION

Dark Souls III

Från att ha ett väldigt kraftigt spelintresse råkade även jag ut för ett avdomnat sådant. Det är färre och färre titlar som intresserar mig så det var ett vackert ögonblick när jag blev helt till mig av trailern till Dark Souls 3. Jag följde spelet ganska freniskt över nio månaders tid för att sista månaden känna av en ganska kraftig, utmattande abstinens. Jag var sugen på att spela och var väldigt spänd på svårighetsgraden då jag inte alls varit nära en hardcore-gamer sen WoW: Cataclysm. Hur svårt skulle spelet bli och hur nöjd skulle jag vara efteråt? Jag kan tillägga att jag inte kommer gå in djupt på ljud eller bild, då jag varken kör på 4k-tv eller har ett 7.1 system. Jag reserverar mig för dåligt språk då jag i stress väljer att skriva den här recensionen, jag kan bättre!

Dark Souls 3 skulle tydligen vara svårt och jag har ingen tidigare erfarenhet till spel som tvingar spelaren att kämpa sig fram då det mesta kommer med valet att bestämma svårighetsgraden. Jag kör Casual, normal på allting som släpps för jag fokuserar hellre på story än kamp... till en början för att sedan öka svårighetsgraden om intresset finns. Vid starten av Dark Souls 3 hade de tre trailers som släppts innan redan spoilat det som jag ser som viktigast; bossfighter. Jag trodde jag hade sett det flesta men när jag öppnade min Limited Edition variant så fanns där en CD-skiva med musiken från respektive boss samt från vissa andra sekvenser i spelet. Jag kommer att komma in på musiken senare.

Jag började som Knight, en avlägsen krigare i skinande rustning som tydligen skulle vara lätt att börja med men alla klasser har sina fördelar och nackdelar. Knight börjar starkt med bra resistens mot fysisk skada, med inkluderande sköld och svärd som ska hålla en bra bit in i spelet. Dock så tvingar Knight än till en närstrid som för nybörjare kan bli väldigt tuff, vilket jag märkte tidigt. Jag visste inte hur man skulle parera rätt, rulla bort från attacker samt veta att min stamina var så otroligt viktig för att vara i liv. Förutom knight finns det nio andra klasser där man kan välja mellan det som passar en själv. Från närstridsfighter med tvåhandade yxor, ursnabbt cirkulerande med knivar och dödliga backstabs till att kasta eldklot på långt håll. Som sagt, skillnaden mellan klasserna märks men i slutändan tror jag inte att någon är märkvärt svårare eller lättare än någon annan.

Det första som händer i spelet är att utforska variationen av knapptryck som ska göra dig till den perfekta krigaren. Dessa markeras på marken där du går och kan dyka upp lite överallt i spelvärlden Lothric. Lothric är en medeltidsliknande, förvriden och mörk spelvärld i ett döende landskap. Du är en Ashen One, en återuppstånden krigare vars uppgift är att förhindra The Age of Dark från att inträffa genom att få elden att fortsätta brinna i The Age of Fire. En gigantisk klocka har ringt, och genom dess ringning har härskarna återuppstått och lämnat sina troner och det är dessa du måste lämna tillbaka till varje pris, genom att förgöra dem (Ja det är bossfighter hihi). Storyn är lite halvluddig och är inte speciellt närvarande under spelandet, men man förstår vad ens roll är när prologen sätter igång. Storyn eller spelets lore går att hitta via konversationer och upptäckande, och ibland är den både intressant och riktigt skrämmande.

Spelets första tio minuter är lätta, personligen. Du kan straffas väldigt tidigt i spelet om du väljer att vara djärv, From Software har tydligt gjort en liten kick väldigt tidigt för att få spelarna, både de ovana och de vana att förstå att ryktena om ett svårt spel var sanna. Det som gör spelet till en början svårt är ditt begränsade antal av Estus Flask, som ger ditt HP. Sen har vi Ashen Estus Flask, som behövs för magi eller specialattacker (Kan jämföras med mana). Du kommer kunna öka antalet du bär på och hur mycket liv de ger men dessa komponenter är svårare att hitta och du måste veta vad de är till för. Släng ingenting är mitt tips för det kommer straffa sig i slutändan. Om du mot all förmodan får slut på dina Estus Flask, har dåligt med HP eller känner att du kunde ha gjort bättre så måste du tillbaka till en Bonfire. Bonfires är dina sparpunkter, här kan du vila och ger dig en möjlighet till att resa mellan alla bonfires du besökt eller till huvudnästet. Det ska vara svårt att missa dessa men du kommer att pusta ut när du hittar dem.

Världen är väldigt otäck. Även fast den bokstavligt talat inte är mörk så finns det stunder då designen på både miljöerna och fienderna får det att krypa lite under skinnet. Lothric är en medeltida, gigantisk och spöklik ruin av slott och murar. Utsikterna är stundtals så mäktiga att jag inte vet vad. Du kan se till en punkt i spelet som komma skall, om flera timmar. Samma sak med vad du varit, du kan se bron som tornar upp sig bortom fjärran där du stod och spöade fiender flera timmar tidigare. Miljöerna är varierade, vissa är mer varma och vissa är mer livlösa. Helt klart ett av spelets mest intressanta punkter. Det mest intressanta är miljöombytet, att du kan röra dig mot mörkare platser och verkligen känna hur världen förändras runtomkring dig.

Miljöerna är inte bara skrämmande vackra och ofantligt stora utan de ger dig även chansen till att utforska stora delar. Detta är väldigt viktigt och om du står vid en korsning där du antingen kan röra dig rakt fram, höger eller mot vänster så är det viktigt att utforska allt för att inte missa något. En väg går oftast raka vägen till mål men de två andra kan antingen vara genvägar, senvägar eller återvändsgränder. Belöningar är det gott om, om du klarar det och du kan både möta en kista på slutet med uppgraderingsstenar, vapen eller Embers (föremål som ökar ditt max-hp och tillåter dig att tillkalla vänner eller bli invaderad av fiender). I värsta fall kan du möta något värre på slutet... var försiktig med kistor.

Medan miljöerna är ett stort plus så är fienderna är mycket stort plus. Fiendefloran är varierad och designen på dessa är väldigt bra. Svårighetsgraden är väldigt varierad med ett stort väldigt. I alla nivåer av spelet finns det grunts, enklare fiender som inte kräver mycket tid till att förgöra. I nästan alla klungor finns det dock minst en som är lite mer komplicerad, och dessa kan antingen slå hårt som in i helvete, till och med för en knight, eller vara svårare att komma runt eller ta sig ifrån. Det finns en term som heter Cheesing där en fiende som går att cheesa går att ta sig ifrån men med vissa fiender är det omöjligt med. Belöningen är att de svårare fienderna ger fler souls som är dina mynt kan man säga, och det är genom dessa som du kan köpa föremål eller uppgradera dina abilities, gör dina val rätt. Dock så är det viktigt att veta att ett tillräckligt stort antal av de individuellt enkla fienderna väldigt snabbt kan göra livet svårt. Något som är att föredra är att aldrig bli divig och springa in som om det är Easy Mode för det krävs inte många smällar för att dö och då försvinner allt du samlat på dig. Dör du ändå mot all förmodan så finns det en chans att ta tillbaka de förlorade souls du tappade på platsen där du dog, genom att ta dig dit igen. Platsen kommer vara markerad med ett grönt sken men om du dör igen så är de borta för alltid. Det kommer ske men det är en del av spelet och det kommer alltid fler tillfällen där du kan samla på dig souls. Tipset är att antingen spendera dessa innan du tar dig in i nya områden eller vara väldigt försiktig.

Förutom vanliga fiender finns det en chans att bli invaderad av npc's eller andra spelare. Vare sig du kör offline eller online är det här möjligt om du antingen använt en Ember eller inte dött mellan en boss och ett visst område. De npc's du möter är i genomsnitt ganska tuffa, och de är både mer intelligenta och oförutsägbara än de fiender du möter annars. Du får dock belöningar av dessa i form av bra vapen och armor. För en ovan spelare är dessa dock svåra, då de alla är olika.

De största fienderna du dock kommer möta är bossarna, och det finns många i spelet. De är unika i sitt utseende och kommer i alla storlekar, oftast väldigt stora. Bossarna är intressanta på det sättet att varje boss är unik och det är både på gott och ont. Du kommer njuta av utmaningarna för de kan vara riktigt svåra och variationen på svårighetsgraden kan skilja sig väldigt mycket. Jag klarade vissa bossar på första försöket men på någon så tog det mycket, mycket längre tid och man blev lite frustrerad men när man tillslut klarar av det så mår man bra. Saken med Bloodborne och Dark Souls-spelen som skiljer sig från andra spel är aggressiviteten hos fienderna och bossarna. Vissa rör sig ganska harmoniskt och långsamt, är ganska stationära eller kräver ingen taktik alls för att döda. Vissa är riktigt snabba, så snabba att man inte hittar mycket fönster för att hela sig eller rentav skydda sig. Andra bossar har så många olika attacker och varierade attackmönster att det är svårt att lära sig striden. Var tålmodig, för någon gång i spelet kommer du att vara tvungen att lära dig strategin och tro mig; någon gång i spelet kommer allting bli svårare. Bossarna är en kraftig överraskning och även fast några var lite halvdana så var majoriteten designmässigt mäktiga och striderna desto mäktigare. Mini-bossar kan också förekomma och dessa kan också göra livet tufft då det är svårt att veta när de dyker upp, för ibland kan de vara lika svåra som bossarna. Enda skillnaden kan vara lifebaren.

När det gäller föremålen i spelet så är det otroligt viktigt att veta vad som passar dig. Vapen är inte bara vapen, och om du som Knight satsar mycket på din förmåga Strength kommer ett vapen som förstärks med ökat Dexterity inte vara att föredra. Vapnena i spelet har en scale som menas med att vissa stats ökar ett vapens skada, som Strength, Dexterity, Intelligence eller Faith. När du har ett vapen du känner passar dig kan du förstärka det, antingen genom Reinforcement eller Infuse. Det förstnämnda ökar vapnets totala skada för varje gång du gör det genom att förstärka och slipa vapnet och detta görs genom Titanite, som är en mineral i spelet som används till just detta syfte och ingenting annat. Infuse är lite mer avancerat och ökar skadan från vapnet ytterligare genom magi, och vapnet kan antingen bli ett rent styrkeodlat vapen eller fullproppat med eld, elektricitet eller dylikt. Detta görs genom Gems, ädelstenar som är lite svårare att hitta i spelet men dyker upp lite då då i kistor, svårare fiender eller Crystal Lizards som är små, ovanliga, ofarliga och lysande ödlor som sticker iväg fort om du inte hinner döda dem, de har dock värre kusiner. Vissa vapen klassas som vanligare och dessa går att uppgradera mer, medan specialvapen och unika vapen varken kan uppgraderas speciellt mycket eller kan bli infused alls då de redan har sina specialiteter.

Rustningar eller armor som finns i spelet kommer i alla storlekar och former i spelet. Mer massiva för dig som satsar på närstrid och lättare för dig som vill köra som spellcaster. Vikten på allting du kan equipa påverkar din snabbhet och ditt rörelseomfång, och om du hittar ett väldigt bra armor i spelet så kommer det kanske leda till att du inte kan rulla iväg fort alls och gör dig därmed till ett enkelt mål. För att förhindra detta kan du antingen öka din Vitality, hitta föremål som minskar din Equip Load eller köra på något lättare tills du är mogen. Bättre armor leder också till en högre Poise som minskar chansen till att du blir överrumplad eller avbruten i din attack. Vissa rustningar är riktigt vackra, vissa fulare men du kommer ha svårt att välja för ingen är mycket bättre en de andra. Du kan hitta något som ökar din resistans mot fysisk skada medan en annan gör dig nästan immun mot eldmagi, vissa rustningar är mycket lätta och gör så att du skadar mer, men leder till snabbare attacker.

Under många stunder i spelet kommer det dyka upp musik. Musiken är väldigt episk och kan öka stämningen rejält. Något av det mest episka jag stött på i spelet är att ta ned en boss till halva livet för att sedan märka att musiken ändrats samtidigt som att bossen förändras till något vildare. Orkestern har gjort ett bra jobb med soundtracket som infinner sig i spelet, och det är som sagt mest tydligt under bossfighterna och är en mycket viktig komponent. Ännu bättre är att den passar och att musiken är en sorts klon av bossen, där en otäckt utstrålande boss har mörkare, lugnare musik medan aggressiva bossar har up-tempo. gothic/-kyrkotemat är väldigt passande i alla fal.

Det sista jag skulle vilja ta upp är just svårighetsgraden. Jag tyckte spelet till en början var ganska lätt när man lärt sig hur vissa fiender fungerar. Jag började efter en bit in i spelet inte ens använda sköld för att enbart kunna finta fienderna och det fungerade faktiskt. Väldigt tidigt i spelet blev man dock utmanad samt att vissa fiender och bossar behöver extra nogrannhet så man får inte vänja sig vid de små andrummen då det kan bli mycket värre bakom nästa hörn. Jag tyckte i det hela att spelet var svårt, men inte jättesvårt. När jag körde New Game+ så tog jag mig igenom spelet ganska fort, och bossfighterna blev mycket lättare. Vissa saker kan jag dock fortfarande tycka är väldigt bisarra och jag vet att för varje gång man startar om spelet så lär man sig åt vilket håll man ska rulla och när man ska attackera. Men till 90 % så kan jag alla rörelsemönster. Att spelet dock ska vara det svåraste är tveksamt, i grunden är det som svårast och strategi är kärnan.

För att summera så är spelet både svårt och väldigt roligt. Jag har lagt ned mycket på det och har många fina minnen från spelet. Bland det bästa fightingsystemet jag testat, överraskande och jag hoppas att det kommer fler liknande spel i framtiden, och att andra spelutvecklare kan lära sig från From Software.

Bra
-Bra fightingsystem
-Coola bossfighter
-Vackra miljöer
-Utmanande
-Bra hållbarhet
-Überbra musik

Mindre bra
-Bristfälligt multiplayersystem
-Småbuggigt
-Djupa dalar och höga berg vad gällde svårigheten, på gott och ont.

Summering
Ett mycket bra spel där alla spelar på lika villkor och det perfekta spelet för dig som gillar utmaningar, tempo och stämning. Många gånger då pulsen kommer öka.

Samlat betyg: 9/10
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10