Horizon: Zero Dawn

Horizon Zero Dawn

Introduktion
När orden öppen-värld och postapokalyps kombineras i mitt huvud känner jag en omedelbar tristess som i min tolkning har blivit överväldigande de senaste åren. Det öppna-världssystemet har blivit lite av vardagsmat för spelvärlden, och jag är helt enkelt ganska less på det. Och ja, Horizon Zero Dawn är visserligen ett spel som innefattar en öppen värld och en sorts postapokalyps men Horizon höll mig trots det fullkomligt fängslad ända till dess slut. Den magnifika storyn och dess karaktärer, den utmärkta spelmekaniken samt Horizons otroligt vackra och unika omgivning bidrar till att fräscha upp konventionella öppenvärlds-strukturer både spelmässigt samt i dess story.

Guerrilla Games var inte den utvecklare jag förväntade mig som skulle åstadkomma denna nivå av öppenvärlds-spel. Tittar jag tillbaka till deras tidigare titlar ser jag visserligen den kronologiska följningen av Killzone-serien som innefattar flertal olika fps-spel och är i helhet en hyllad serie. Men Killzone är ändå ett mycket avlägset spel i jämförelse med vad Guerilla försöker åstadkomma i Horizon. Horizon Zero Dawn försöker nyttja olika formler från spel som Far Cry och Witcher 3 och gröpa ur de absolut bästa beståndsdelarna för att sedan placera dem inom en post-apokalyptisk värld som inte liknar någonting annat jag sett i ett spel. Alla dessa influenser blandat med Guerrilla Games egna tekniska förmåga som för övrigt är toppklass summeras till ett otroligt välgjort spel som står i fronten av Playstations nya exklusiva titlar.

Spelad på: Ps4
Speltid: 35 timmar
Utvecklare: Guerrilla Games

Gameplay
Horizon är rent fundamentalt ett action-äventyrsspel i tredje-persons perspektiv. Kontrollen drar starka influenser från Uncharted-serien med sin klättring och hur Aloy generellt känns att kontrollera. För stridsscenarion har spelaren flertal olika val, allt ifrån att metodiskt smyga runt och eliminera fiender var för sig eller öppen långdistans strid med pilbåge. Oavsett hur du väljer att tackla strider så känns Horizons combat väldigt bra. Jag valde att fokusera på att lägga upp fällor, smyga runt och distrahera fienden för att smidigast utnyttja dess svagheter. Detta gjorde varje sammandrabbning med antingen de mekaniska livsformerna eller banditer till en väldigt spänd och unik upplevelse. Den absolut största bedriften med Horizons combat-system är hur snabbt du kan anpassa den för olika händelser. Under flertal tillfällen när jag försökte infiltrera banditfort så hände det att jag blev upptäckt och omedelbart omringad av fienden. Istället för att ladda om min sparning valde jag helt enkelt att styra om mitt tillvägagångssätt och istället använda artilleri-vapen eller fällor på svärmen av människor som jagade mig. Stridssystemet är genialiskt utformat och gör hela processen till att byta metod på farten otroligt simpel. Det enda som jag kunde ta ifrån som en mindre bekväm upplevelse från spelets combat var i dess närstrid. Visst, den funkar och fyller ett syfte, men personligen så tycker jag den inte kändes särskilt bra alls. När Aloy attackerar en fiende en närstrid dras hon automatiskt mot fienden utan spelarens interaktion, det är lite svårförklarligt men det känns udda, ungefär som att spelet tar kontroll över rörelsen som annars är väldigt bra. Det ska dock beläggas att detta är en ytterst liten kritik gentemot det annars superba stridssystemet.

Att stridssystemet fungerar så bra är av otrolig vikt, då combat är majoriteten av vad spelaren kommer att göra i Horizon. Bortsett från det så innehåller Horizon mycket av vad som konstituerar öppen-värld spel, allt ifrån sido-uppdrag till uppgraderingssystem. Du kan samla material från miljön och fiendens kvarlevor, samlad material kan sedan användas till en myriad av olika saker. Du kan exempelvis skapa permanenta uppgraderingar i hur mycket som kan bäras eller producera mer ammunition. Systemet i sig är som sagt väldigt standard i moderna öppen-världsspel och fungerar i helhet bra i Horizon. Jag kunde dock efter en extensiv speltid blir trött på själva insamlingen av material, för varje objekt som du vill plocka upp måste spelaren positionera sig vid objektet och hålla in "triangel" en kort stund. Detta blev väldigt tröttsamt och kunde även krocka med en annan aspekt jag fann irriterande inom spelet, nämligen det begränsade antalet material som kunde bäras. Jag förstår att detta är en fråga om spelbalans och att en ändlös inventory hade kanske gjort själva uppgraderingssystemet för simpelt, men jag kan ändå inte förstå varför en sådan begränsning existerar i Horizon. Detta är inte ett fullspäckat rollspel eller ett survival-spel, att hålla på att navigera menyer för att se till att dina separata väskor inte blir för fulla komplimenterar inte spelet på något vis. Det var enbart en enerverande aspekt som alltid resulterade till större tristess.

Grafik/Design
Från ett tekniskt perspektiv är Horizon Zero Dawn mycket imponerade, allt ifrån de otroligt detaljrika omgivningarna och det fantastiska ljuset fick mig att nästa ifrågasätta att jag spelade på basversionen av PS4. Horizons värld är färgstark, vertikal och varierad, och allt känns omsorgsfullt placerat och noggrant konstruerat. Känslan när du smyger omkring längs högt gräs och grässtråna fysiskt reagerar på din rörelse bidrar till en interaktiv och organisk värld. Texturarbetet är i helhet också av högsta kvalité, allt ifrån lövverken till Aloys ansiktsuttryck innehåller så mycket detalj och sätter en ny ribba i kvalitetsstandarden av vad en öppen-värld kan nå. Detsamma kan sägas över hur fantastiskt väl Guerrilla Games utnyttjar ljuset. Horizon ser stundtals fotorealistiskt ut när solstrålarna möter bergstopparna i horisonten, varje individuell skärm är nästan till nivån av promotionella bilder eller åtminstone som en ny bakgrundsbild till datorn. Det blir speciellt imponerande med användandet av den implementerade "photo-mode"-funktionen, som låter spelaren låta kreativiteten flöda och skapa egna bilder under vilket tillfälle som helst under spelet.

Horizon har en upplösning på 1080p och går på relativt stadiga 30 fps på en standard ps4. Hektiska strider och vissa vädereffekter kan ha en effekt på spelets framerate utan tvekan, men dessa framedrops är ej konsekventa och är aldrig massiva, men på basversionen av horizon upplevde jag dem ändå stundvis. Ett annat mindre besvär som jag upplevde var grafiska "pop-ups" i omgivningen. Dessa pop-ups var mycket prevalenta när jag utforskade nya omgivningar och det kunde definitivt vara irriterande att se växtlighet och andra objekt stundvis dyka upp i omgivningen. Detta är visserligen en dynamisk och öppen värld så pop-ups är nästintill oundvikligt, men jag fann dem ändå tillräckligt irriterande att dom borde nämnas i denna recension.

Den grafiska prestationen av Horizon skulle inte skina så starkt utan den unika och noggranna designen. Här ser vi en otrolig symbios av primitiva landskap och mekaniska varelser som inte liknar något annat jag bevittnat i spelsfären. Världs-designen av Horizon är så välskapad och sammanhängande trots hur markant olika beståndsdelarna kan anses vara. De mekaniska varelserna som röjer runt i omgivningen har en väldigt organisk och levande känsla till sig, toppa det med hur väl integrerade de är i spelets överliggande lore och religion så har vi en utmärkt fiende-design. Aloy samt individerna från de olika klanerna som du stöter är också otroligt väl designade. Deras utstyrsel och accessoarer tar influenser från den verkliga världens olika kulturer och blandar det med en dos av science-fiction. Summeringen av alla dessa olika designval skapar en värld som känns autentisk och egen, vilket inte är en enkel bedrift.

Ljud/Musik
Musiken i Horizon är atmosfärisk och dynamisk men är i slutändan inte särskilt minnesvärd. Det fanns ett fåtal stycken som jag verkligen gillade, Aloys tema är ett vackert stycke med en ikonisk melodi som passar Horizons ton utmärkt. Detsamma kan sägas om musiken som spelas i staden Meridian, men i helhet så kan jag inte pricka ut verkliga mästerverk i soundtracket. Å andra sidan så kan jag inte hitta musik som jag fann vara av dålig kvalité eller inte passade stämningen, musiken är generellt skaplig och fyller sitt syfte.

När det kommer till ljuddesignen så är Horizon allt annat än skaplig, det var visserligen länge sedan jag spelade någon utav Killzone-spelen, men en sak som jag mindes från den serien var den utmärkta ljuddesignen. Inför Horizon så var Guerrilla Games benägna om att leverera samma höga kvalité. Vare sig du befinner dig hukad i högt gräs för att subtilt observera maskinernas rutter eller duckar ifrån projektiler så känns ljudet alltid propert genomarbetat. Efter flertal strider med de mekaniska livsformerna skapade jag en uppfattning om när de skulle attackera, och det stridsmönstret som jag skapade är nästan till fullo baserat på hur väl ljuddesignen integrerats med animationerna. Röstskådespeleriet är även till stor del mycket bra när det kommer till spelets väsentliga karaktärer. Karaktärernas röster varierar stort i form av de olika dialekterna, vilket passar utmärkt i Horizons multikulturella värld. Jag är visserligen ingen linguist men jag tyckte personligen att dialekterna hanterades mycket väl. Det fanns självklart ett par röstprestationer som inte satte ribban men det är nästintills oundvikligt med tanke på hur många karaktärer Aloy stöter på under resan.

Story
En fördel med Sci-Fi genren ligger i dess variation. Med mycket kreativitet så kan nästan vilken premiss som helst fungera, oavsett hur särpräglad den än må vara. Horizons story är definitivt ett exempel på hur sci-fi kan användas på ett väldigt udda vis men samtidigt hålla en jordnära och fängslande historia. Horizon öppnar sin värld med att introducera Aloy och hennes omhändertagare Rost, dem är båda utstötta medlemmar ur Nora-folket och måste överleva själva utan deras klans assistans. Under ett tillfälle i Aloys solitära uppväxt faller hon in in i en ruin som är fylld av artefakter från "den gamla världen". Från den punkten bygger hon en besatt nyfikenhet av denna världs historik och den verkliga meningen bakom maskinerna, och samma nyfikenhet väcktes hos mig personligen.

Horizon gör ett fantastiskt jobb att konstruera upp denna bisarra värld av primitiv mänsklighet och organiska maskiner och verkligen får spelaren att ställa frågor kring vad som hände i denna värld. Bortsett från den otroliga världsstrukturen så innehåller Horizon även riktigt bra karaktärer, vissa sidouppdrag nådde upp till nivån av Witcher 3 tack vare dessa fängslande karaktärer och deras dialog. Det är otroligt upplyftande att se hur Guerrilla Games insåg att simpla sidouppdrag kan göras intressanta och minnesvärda om karaktärerna har mänskliga problem, då det är problem av sådan natur som resonerar starkast hos mig personligen. Det är dock inte enbart guldkorn och du kan förvänta dig ett par "gå dit, samla x antal resurser, gå tillbaks"- uppdrag som saknar substans, men jag skulle säga att de uppdragen är mindre frekventa.

En stor anledning till varför denna värld är så intressant är på grund av Aloys interaktion med den, eftersom du börjar spelet som ett barn så får du ta del av Aloys växande process. Detta blir speciellt intressant när du undersöker nya platser och ser hur hon försöker pussla ihop alla beståndsdelar. Aloy är i summering en mycket bra karaktär, allt ifrån hennes röstskådespeleri, animationsarbete samt den där nyfikna, äventyrliga attityden som löper ut genom spelet. Jag ville utforska världen delvist för min individuella förståelse men även för att se Aloys reaktion till sin omgivning. Under spelet såg jag även en mognad och ett starkare självförtroende manifestera hos Aloy genom dessa upplevelser, hela processen kändes naturlig då det löpte parallellt med hur spelaren upptäckte flera underliggande ting om denna värld.

Avslutande

Oavsett hur trött jag personligen var på öppenvärldstitlar kunde jag inte lägga ifrån Horizon: Zero Dawn, det är ett spel vars alla olika komponenter är så otroligt välgjorda och beroendeframkallande. Är du en spelare som enbart letar efter en bra story så skulle jag rekommendera Horizon, detsamma gäller om du är en gameplay-orienterad spelare som enbart är sugen på ett riktigt bra tredje-persons actionäventyr.

Playstation har fullkomligt dominerat konsolmarknadens exklusiva titlar, och med Horizon Zero Dawn ute så ser hype-vågen inte ut att minskas. Sony har inte bara en ikonisk karaktär hos Aloy utan har även ett fantastiskt spel som utnyttjar den trendiga öppna-världsstrukturen briljant och öppnar möjligheten till en potentiell ny spelserie.