République

Spel med ett universum i ett dystopiskt samhälle är inte direkt något unikt koncept längre. Det finns otaliga historier som bygger på vår rädsla för en trasig framtid, och dessa handlingar är oftast antingen något som fungerar utmärkt eller något som faller platt. När dessa koncept faktiskt fungerar, finns möjligheten att spelet blir en riktig pärla. République låter dig se en av dessa dystopiska framtider genom ögonen på Hope och vi får följa hennes story genom fem episoder. Som spelare ska du fly från en anstalt som har namnet Metamorphosis. Att anstalten alls fått namnet Metamorphosis är självklart ett tecken på problem, och mycket riktigt, någon har kokat ihop en cocktail av trubbel i vad som liknar ett grannland till ett visst Sydkorea. Mänskliga rättigheter kastas åt sidan, allt är ständigt kontrollerat, vakter patrullerar gatorna och övervakningskamerorna går inte att gömma sig för.

När vi ändå pratar om kameror, låt oss prata om en av spelets grundelement. Karaktärsstyrningen i République är speciell då du ser Hope genom skärmen på ett övervakningssystem modell Big Brother. Målet är att styra Hope genom episoderna, till dörrar som går att hacka samt se till att hon tar sig förbi vakter obemärkt. Tänk dig Resident Evil-mekanik med element från Watch Dogs. Vänster styrspak styr Hope medan höger styrspak kontrollerar kamerorna. Innovativt? Absolut, men tidvis även riktigt irriterande. Grundidén med spelet är som sagt att hålla dig från vakters ögon och ta dig obemärkt förbi dem. Spelets innovativa spelkontroll kan ibland krossa dina planer brutalt när synvinkeln helt plötsligt ändras med ett kamerabyte och Hope ändrar kurs rakt mot en arg vakt. Något som krossar planerna än mer är att varje gång kameran flyttas på detta vis får vi uppleva fryslagg. Även om fryslagget bara handlar om sekunder är det ändå nog tid för att man som spelare ska tappa fokus.

Med fryslagg och problematiska kameravinklar är det svårt att hålla sig borta från vakterna när svårighetsgraden ökar och efter det där första misstaget sätter dessa vakter dig i närmaste cell. Du får snabbt reda på att det finns många celler i den övervakade staden Metorphosis och dessa används inte bara som just celler. Att åka rätt in i finkan ger dig chansen att spara ditt spel samt köpa karaktärsuppgraderingar. När vi ändå pratar just det, så finns det riktigt användbara, smarta färdigheter att köpa men det finns även de som egentligen inte har någon användning alls. Ett exempel av den sistnämnda förmågan är den som låter dig se vakters patrulleringsmönster. Även om kontrollmekaniken kan svika kan du lita på att den artificiella intelligensens dumhet inte sviker. Så länge du inte springer fram och tillbaka genom vaktfyllda korridorer som en höna utan huvud är den här färdigheten helt onödig. För att lura dina fiender kan du helt enkelt bara ställa dig bakom ett föremål, vilket som helst egentligen. Du kan bli nära på osynlig genom att gömma dig bakom en vattenautomat.

De där användbara, smarta förmågorna då? En av dem ger dig möjligheten att tjuvlyssna på telefonsamtal och läsa mejl. Det kanske inte låter speciellt fantastiskt men det öppnar upp möjligheter senare i spelet. République utvecklades med låg budget, men har ofattbart mycket element som ökar mitt intresse som spelare. Det finns föremål spridda över hela spelet som ger dig information om spelets handling. Det hände flera gånger att jag tjuvlyssnade på en konversation och fick viktiga element ur handlingen förklarat för mig. Spelets "Förbjudna böcker" är min klara favorit vad gäller föremål. Du kan exempelvis plocka upp klassikern 'Räddaren i nöden' och höra en ljudfil där spelets antagonist förklarar hur boken för hjärnan att förruttna på läsaren. Det är ett fantastiskt intressant sätt att förklara hur världen i République ser ut och varför genom referenser till något man som spelare känner igen.

När vi ändå har fokus på perspektiv, "Övervakaren" har tagit rollen som skurk. Även om dennes mål verkar vara att styra Hope till säkerhet får spelaren information som berättar något annat. Vem är övervakaren? Vart kom han ifrån? Vad har han för motiv?

Jag gjorde tidigt misstaget att döma spelet på förhand. Jag trodde handlingen var blek och förutsägbar men ack så fel det visade sig vara. République spelar på mina känslomässiga band till karaktärerna rakt igenom hela kampanjen. Detta resulterar i en otroligt uppslukande upplevelse där du som spelare verkligen bryr dig om vad som händer i den virtuella världen. Camouflaj har lyckats skapa en trovärdigt övergripande handling som är så välgjord att du känner dig som en del av spelets värld. Vi lyckades få ut hela tretton timmar ur en spelomgång, detta var då även utan att söka igenom alla vrår efter information.

République släpptes till en början till Ios och sedan Android. Med det sagt är det kanske förståeligt att grafiken inte är fantastisk. Delvis förrenderade miljöer är inte optimala, men de fungerar. Med grafiken ur vägen vill jag dock prisa spelets soundtrack och det audivisuella. Républiques ljudeffekter och musik går hand i hand med spelets känsla och gör upplevelsen så mycket bättre. På tal om otroliga ljudupplevelser, vad kan gå fel när röstskådespelaren David Hayter (känner du till Solid Snake?) är med och skapar briljans med sin härliga stämma?

République fick mig verkligen att tänka. Spelet visade sig vara en intressant upplevelse samtidigt som skaparna tog upp frågor gällande verkligheten. Hur mycket integritet har vi kvar i dagens samhälle? Finns det övervakare som håller koll på allt vi gör? Foliehattarna åt sidan, République målar upp en bild av samhället som är svår att vifta bort. Kontrollmekaniken är ibland orättvis men spelet är, i sin helhet, fortfarande riktigt underhållande. Det här är ett perfekt exempel på att mindre produktioner med låg budget kan vara värda både din tid och dina pengar.