In Between

Har du någon gång funderat över hur vetskapen om din egen dödlighet faktiskt skulle påverka ditt liv om du fick ett definitivt dödsbesked? I in Between slungas du, med huvudet före, ut på en känslosam resa från sjukhussäng till dödsbädd genom alla sinnets olika stadier.

I In Between följer vi en man som fått det ilande beskedet att han lider av dödlig lungcancer. Vi får genom spelets gång följa hans tankar om livet han levt fram tills sjukdomen tog över och höra honom berätta om hur han skulle vilja levt sitt liv om han kunde levt det igen.

Efter en kort prolog släpps du som spelare lös i rum efter rum av hinder i form av spikbeklädda ytor, tunga block som flyttar sig dit du beger dig och mörker som sväljer dig hel. Ditt enda mål är att ta dig igenom dessa hinder och ta dig till ljuset i form av en öppen dörr till nästa bana.

Spelets pussel är alla tyngdkraftsbaserade och du kan som spelare varken hoppa eller ducka. Den enda styrningen som finns är vanlig förflyttning från sida till sida och ett skiftande av tyngdkraften. Drar du högra styrspaken uppåt "faller" karaktären uppåt i full fart och drar du styrspaken till höger är det däråt karaktären dras. Detta betyder att du helt enkelt måste räkna ut vart på banan du ska och, med extrem precision falla till den punkten samtidigt som du måste hålla dig borta från de många hindren som finns. Landar du rakt på en spikbeklädd yta krossas skärmen och du är tillbaka där banan startade och får några visa ord från huvudkaraktären där han reflekterar över spelarens plötsliga död.

Visuellt är In Between något av de mer intressanta plattformsspelen jag spelat samtidigt som det snabbt blir gammalt. Spelet är verkligen snyggt designat, karaktärerna påminner om bisarra klippdockor med marionettlemmar och udda proportioner medans miljöerna ser ut som något från en tecknad film med skräcktema. Med det sagt är det extremt dålig variation. Visst, det är ett spel som spelar på känsla och dessa känslor lutar mest mot sorg och hopplöshet men som spelare skulle jag uppskattat mer variation vad gäller färg och uppbyggnad då det var gång jag sätter foten på en ny bana känns som jag redan varit där.

Över till min absoluta favoritdel i In Between, musiken och berättandet. Här har vi total perfektion för vilken typ av spel vi faktiskt har framför oss. Aldrig har jag varit med om ett plattformsspel med så starkt soundtrack och så kraftfullt berättande. Röstskådespeleriet fångar känslan av sorg otroligt bra och musiken sätter stämningen för vad karaktären har att säga. Berättandet sträcker sig över alla banorna med ord här och där men du kan även återuppleva minnen från huvudkaraktärens liv genom "sprickor" i banorna. Dessa sprickor öppnas när du går över dem och visar illustrationer av vad som sägs och tar dig in i karaktärens huvud genom ett slags bilderboksformat.

Så till en aspekt som kan vara ett problem för vissa, mörkret och stressen som kommer med det. Det absolut mest utmanande hindret av alla är väggen av mörker som stänger in spelaren om denne inte är vänd mot nämnda mörker. Du blir som spelare stressad genom vissa banor med en ondska konstant bakom dig och det blir lätt ett irritationsmoment. Värst är att mörkret, när du börjar om efter att ha blivit uppäten av det, inte går tillbaka till dit det kom från utan stannar där du och mörkret rök ihop. Detta gör att du antingen måste slåss mot en än tajtare klocka än innan du dog, som gör det än mer utmanande, eller jaga bort mörkret genom att springa tillbaka till början av banan, genom alla hinder du lyckats ta dig förbi. Ett stabilt tålamod är som spelare av In Between ett måste och jag måste erkänna att mitt inte alltid fanns där.

Jag stötte på en del buggar, en av dem bröt spelsessionerna helt och jag blev tvungen att starta om (karaktären vägrade vända sig om och blev automatiskt uppäten av en vägg av mörker) men utöver detta var spelet riktigt stabilt.

Sammanfattat är In Between ett extremt känslosamt spel för den tålmodige plattformsspelaren. Spelet har ett fantastiskt soundtrack och berättande samt många roliga pussel. Med det sagt finns här mycket frustrerande delar med stresshuvudvärk som följd men det väger inte upp vad som faktiskt gör spelet bra.