I am Setsuna

Square Enix senaste varumärke, I am Setsuna, är ett gammaldags japanskt rollspel som är kapabelt att försätta fans av genren i nostalgikoma och det är proppat av charm. Influenserna från Chrono Trigger och klassiska Final Fantasy-titlar är uppenbara men det lyckas ändå blåsa lite innovation i den gamla folkkära genren. Spelet är det första att släppas av Tokyo RPG Factory, Square Enix nygrundade studio, som specialiserar sig i att skapa upplevelser som tar dig tillbaka till den gyllene JRPG-åldern.

Narrativet i I am Setsuna presenteras genom bubblor med scrollande text och det är djupt rörande och behandlar ämnen som kärlek, förlust och svek. Storyn följer den unge och vänskaplige Setsunas resor då hon väljs som hennes bys årliga offer för att förvisa demonerna från deras land. Hon får sällskap av ett förband av modiga beskyddare och du måste fara mot offerplatsen i Last Lands och dräpa alla monster som försöker förhindra din resas framgång.

Medan spelet är mörkt (och inte försöker be om ursäkt för det) är berättandet gripande från början till slut då du konstakt försöker pussla ihop hur Setsunas nobla färd kommer sluta.

I am Setsuna utspelar is i en icke-namngiven värld som gripits av oändlig vinter och det känns lite som insidan av en överdimensionerad snöglob. Den bestående snö-settingen hjälper till att fastställa det som mer än en simpel nostalgitripp och särskiljer det från andra JRPG:n med mer varierade miljöer. Dess frosttäckta slätter fungerar också som parallell till den dystra tonen och den bittra sorgen som parfymerar atmosfären är ständig. Bland de platser som du kommer besöka i spelet finner du isklädda grottor, snöstormiga berg och mystiska, knarrande stugor. Visuellt är spelet onekligen charmigt med en dynamisk färgpalett och en estetik som, särskilt när det kommer till karaktärsmodellerna, är härligt Playstation 1-era i stilen.

En annan sak som måste noteras är det förtrollande soundtracket som är baserat nästan enbart kring pianomelodier, bortsett från något enstaka ackompanjemang av lätta slagverk och bas. Dess okonventionellt minimalistiska tillvägagångssätt kompletterar upplevelsen vackert då det är i stånd att ge karaktärerna en känsla av ömtålighet. Det fångar även ett helt spektrum av känslor från slagfältets intensitet till de bitterljuva undertonerna av berättandet som lägger upp sig för dig. Medan dessa stycken gör sig väldigt bra i upplevelsens sammanhang kunde emellertid vissa sektioner (särskilt musiken som spelas när en strid har vunnits) ha mått bra av lite mer variation då de efter multipla genomlyssningar börjar tappa sin genomslagskraft.

Striderna känns lite som de i klassikern Chrono Trigger och ser tre av dina hjältar slåss i ett taktiskt, turbaserat system mot drivor av folkilskna monster. Du kan välja att antingen använda ett föremål, en attack eller en specialförmåga när din ATB-mätare har fyllts upp till den optimala punkten. Det finns också en andra mätare kallad SP som kan användas för att aktivera "momentum mode", som kan skänka dig ytterligare skada och magiska krafter om det används effektivt. För att kunna använda momentum mode måste du trycka på fyrkant exakt när SP-mätaren börjar blinka snabbt.

"Spiritnite", som kan skapas hos magiköpmän, är specialattacker som kan användas i strid och kostar mana-poäng. Dessa förmågor kan användas i konjunktion med allierade attacker för att bilda kraftfulla spelförändrande kombinationer. Du kan också ekipera dig med support spiritnite, som arbetar passivt för att gagna din karaktär på sätt som att exempelvis stärka dina icke-elementala krafter. Likartat finns det också talismaner som du kan utrusta dina karaktärer med för att hjälpa dem i strid. Dessa kan ha flera olika effekter, allt mellan att kunna se din fiendes HP till att öka din chans för en critical hit.

I stridens hetta kommer fiender manövrera längs slagfältet vilket låter dig landa attacker som kommer träffa flera fiender på samma gång. Det är viktigt att vara medveten av hjältarnas position då fiender kan använda liknande strategier och kan till och med självförstöras och orsaka ordentlig skada för de som råkar finna sig inom dess radie. På det stora hela är fiendedesignen rätt påhittig men det finns de som bara är simpla kopior med annorlunda skrud. Även om dessa fiender har deras egna, unika attacker känns det fortfarande som ett slött estetiskt val av utvecklarna.

Stridssystemet uppmuntrar dig att variera ditt tillvägagångssätt då fiender kommer lämna olika föremål när de besegras på alternativa sätt. Detta hindrar dig i slutändan att förlita dig alltför mycket på en huvudsaklig attackstil då du kommer behöva de resurser som krävs för att skapa din önskade spiritnite. Du kommer också stöta på monsters som har muterats på grund av att de exponerats för spiritnite och dessa är mycket kraftfullare än deras opåverkade motsvarigheter. De besitter en större arsenal av destruktiva attacker och kan vara ganska utmanande att besegra, men när du lyckas belönas du med rikedomar av föremål.

Ett händigt redskap som gömts undan i menyerna är "Snow Chronicles", som agerar som en interaktiv journal om allting som du har stött på under dina resor. Inuti kan du granska illustrationer och detaljerade texter om allt du kan tänka dig i spelets värld, inklusive vapen, fiender och platser. Där finns också en snabb resumé av storyn och detaljer om vilka föremål du fortfarande behöver få från särskilda fiender. Medan detta bara är en mindre aspekt av spelet hjälpte det ändå till med att stärka upplevelsen och ge lite extra djup utan att tvinga spelaren att vända sig till en extern wiki.

Till skillnad från typiska rollspel har I am Setsuna inga ytterligare sidouppdrag och istället ligger fokus helt och hållet på storyn. Medan det kan ha skänkt lite extra variation till upplevelsen kände vi att det var ett vågat val då dessa sidoaktiviteter mest troligt hade urholkat vikten av Setsunas resa. Det finns heller ingenting att göra efter att eftertexterna har rullat och ditt enda val blir att återvända till din föregående sparfil. Det finns inte heller någon möjlighet för att påbörja en ny fil med din nuvarande karaktär, utan då får du börja om helt. Detta kanske kommer som en besvikelse för många. Vi kände dock att spelet slutade perfekt och för dess pris var de 12 eller 15 timmarna vi fick med det alldeles lagom för att tillfredsställa.

Med I am Setsuna har Tokyo RPG Studio lyckats att skapa en upplevelse som känns som en förlorad JRPG-klassiker snarare än en modern nytolkning. Det vandrar inte för långt bort från vad som gjorde spel som Chrono Trigger och Final Fantasy så speciella från början men det är ändå kapabelt till att stå på dess egna ben genom dess unika snödränkta setting och det minimalistiska soundtracket. Vi har några små, triviala klagomål men I am Setsuna är ändå ett gripande äventyr som vi rekommenderar oerhört starkt även till de som kan ha missat genrens guldålder.