This is the Police

Historier om poliser med kopplingar till maffian är inga nyheter i några medier. Korruption, dåliga familjeförhållanden, förräderi, pengar och dåligt samvete är ingredienser i vilken polissoppa som helst, men det är fortfarande ett förvånansvärt bra koncept för att bygga intressanta historier. I This is the Police axlar jag rollen som polischef Jack Boyd, en sliten herre vars liv den senaste tiden inte riktigt fungerar som han vill. Jag får starta mitt under en mutskandal. Min högra hand och vän har ertappats med sina tjocka fingrar i maffians fickor, nu kräver borgmästaren och hela staden hans avgång. Mitt under en presskonferens får jag starta. Jag måste svara på pressens frågor om situationen, om min egen pension och om vem som ska efterträda mig. Jag svarar halvt diffust på frågan om det är så att jag och borgmästaren har något otalt, för jag vet ju inte det än.

Jack är trött och röker cigarrer. Om 180 dagar är pensionen ett faktum och inte en spänn finns undanstoppad för ändamålet. Därför bestämmer han sig för att tjäna ihop en halv miljon dollar på 180 dagar. Varför inte en miljon? Jo, för det gör alla andra, en halv miljon är bättre.

This is the Police är ett strategispel tillika en polischefssimulator. Som polischef måste du tillse att staden är säker, att borgmästaren är nöjd, att maffian inte spelar utanför sina ramar, att din personal mår bra och sist men inte minst tjäna ihop pengarna till pensionen. Lägg till ett trassligt privatliv med självmedicinering och en försvunnen fru så förstår du direkt är det är inte drömmen som polischef Boyd lever. Inte ens nära.

Spelet spelas en dag i taget och varje dag startar på ungefär samma sätt. Du läser rubrikerna på några lokala blaskor och försöker starta ditt eländiga åbäke till bil. Väl på jobbet får du staden, i form av ett modellbygge, framför dig och nu är det bara att vänta. Då och då inkommer ärenden som polisen behöver ta hand om. Någon rånar klockaffären eller ett samtal inkommer om att någon hör en pojke skrika och försöka komma ut ur ett hus - solklart ett gisslandrama. Nu måste du prioritera, du har endast ett visst antal poliskonstaplar att tillgå per arbetspass och det gäller att skicka rätt person och rätt mängd till varje situation. Jag väljer att skicka två av mina till rånet som pågår (hur svårt kan det vara?) varpå fyra stycken stiliga poliser ska ta hand om gisslansituationen. Det gick... sådär. Rånaren undkommer, en polis och en civilperson är död. Stadshuset kommer inte gilla det här. Jag vänder blicken mot den inlåsta pojken och mina fyra, bästa, anställda. Det visade sig att det var pojkens mamma som sade åt honom att han inte fick gå ut och leka innan han hade ätit sin broccoli. Skit, tänker jag och avslutar dagen.

På samma sätt som i tidigare stycke fortlöper dagarna, olika ärenden inkommer och måste hanteras baserat på tid och resurser. Du som chef måste prioritera vilka fall som kräver mest uppmärksamhet och vissa stressiga dagar har du inte konstaplar så att det räcker. Om du misslyckas för mycket, eller prioriterar fel (enligt stadshuset) kan det hända att borgmästaren skär i budgeten och du blir tvingad att sparka någon ur din kår. Om du däremot presterar bra kan du få utökade resurser men att veta vad som är vad är inte alltid enkelt.

Du kommer få vissa uppdrag av olika verksamheter i samhället också. Stadshuset kommer be dig om tjänster eller till och med be dig sparka poliser med viss etnicitet på grund av påtryckningar från folket. Det kan också hända att en viktig person ska delta i någon publik miljö och de önskar att ha en polis närvarande, hela dagen dessutom. Kyrkan kommer också jaga dig och be om tjänster likaså andra företag och verksamheter och givetvis maffian. Du kan inte vara polischef utan att vara insyltad med maffian, eller hur?

Allt handlar om balans och det är du som fattar besluten. Dina anställda poliser kommer be om ledigt för diverse olika saker och tillåter du det har du direkt en man mindre på fältet den dagen. Tillåter du det inte har du en missnöjd polis som kanske inte presterar på topp eller säger upp sig helt. Du kan beordra in folk för att jobba men det är samma sak där. En trött polis är en farlig polis och riskerna för att saker går snett ökar markant. Att veta vem du ska skicka och när det är dags att ta in insatsstyrkan för att lösa större händelser är alltihop viktigt, speciellt senare i spelet. Ibland känns det som att vissa fall eller snarare utgångar är slumpmässiga då det inte verkat spela någon roll att jag skickar mina bästa snutar men för det mesta är det logiskt. Poliserna blir mer erfarna allteftersom de klarar uppgifter men kan samtidigt tappa erfarenhet om de misslyckas och jag lovar att det svider när en av dina bästa poliser säger upp sig och du står kvar med ett gäng rookies.

Utöver det dagliga polisarbetet har du även utredare. Dessa använder du vid större fall som mord. Du väljer vem som ska leda utredning och placerar sen ut andra medarbetare som ska bistå. Det gäller för dig att läsa vittnesmål och få historian att gå upp. Dag för dag låser utredarna upp nya bilder från händelsen och det är dessa som ska sättas ihop till en sekvens för att lösa fallet. Det finns en hel massa djup i This is the Police men det går snabbt att komma in det. Allt presenteras för dig gradvis och du får ordentliga genomgångar om hur saker och ting fungerar.

Då och då måste även större kriminella nätverk stoppas, detta gör du lättast genom att haffa något kriminellt gatuslödder och sedan göra denne till informatör och sen stegvis ta dig upp i genom hierarkin för att slutligen stänga ner ligan helt.

This is the Police är ultraläckert designat. Menyerna är tydliga, avskalade och nästan spartanska och staden med dess polisbilar saknar helt detaljer, men det fungerar otroligt väl. Det är lätt att se när det händer någonting och effekterna för när det blir kväll och solen träffar stadsmodellen genom persiennen i Boyds rum är snygga. Spelets mellansekvenser är också avskalade med ett serietidningsliknande upplägg men med röstskådespelare som för historien framåt. De gör ett bra jobb och Jack Boyd spelas av ingen mindre Jon St. John (Duke Nukem) och gestaltar polischefen på ett trovärdigt sätt.

This is the Police överarskade mig med sitt magnifika speldjup och fokus på story och redan efter första mötet med Boyd är jag som fast. Visst känns vissa dagar i spelet som ren utfyllnad och berättandet haltar till ibland men det är små bagateller i det stora hela. Det här perspektivet på polislivet känns fräscht och spännande och det underliggande drivet att tjäna ihop en halv miljon dollar till pensionen är spännande. This is the Police är ett perfekt spel för sena sommarkvällar, går att spela på de flesta laptops och Macbooks och kostar nästintill ingenting på Steam. Jag kan med gott samvete rekommendera detta oavsett om du är strategiveteran eller en gröngöling i genren.