Quick Tequila och tinyBuilds shooter Lovely Planet bringade dess färggrannhet och abstrakta världar till spelare världen över för första gången år 2014 och nu ser Lovely Planet Arcade ut att göra det samma. Medan Lovely Planet handlade mer om stora hopp, öppna ytor och actionsekvenser skiftar Lovely Planet Arcade fokus lite genom att ta spelet till lite mindre utrymmen med dess egna utmaningar.

Precis som i originalet är uppgiften här att undvika faror runtomkring dig och se till att du kommer till den slutgiltiga målmarkören. Nu finns det här ett nytt vapen i form av ett centralt placerat hagelgevär, ungefär som i Doom, och de stora, öppna banorna är ersatta med tajta korridorer. Lovely Planet Arcade erhåller föregångarens låga polygon-antal och pastelfärgstil, men nu är fienderna mintgröna snögubbar med olika hattar snarare än arga fyrkanter.

Grafiken är oerhört simpel men rätt charmig.

Varje bana i Lovely Planet Arcade (det finns 106 stycken) har sina egna hinder, faror och fiender utplacerade, och fienderna varierar sig sett till deras förmågor. Några skjuter med vapen, några teleporterar spelaren till deras position när de dödas, för att nämna ett par varianter. När du spelar dina första par banor är du förlåten om du tror att det bara handlar om att döda alla fiender på snabbt som möjligt, särskilt eftersom att du blir tilldelad stjärnor baserat på din tid.

Lovely Planet Arcade visar sig vara så mycket mer än så dock, då det är lika mycket ett pusselspel som det är en shooter. Förutom fiender att oroa sig över finns det även bomber som behöver skjutas inom en särskild tid och mynt att samla, och dessa aspekter skänker spelet en ny dimension. Då handlar det plötsligt om att skjuta fiender snabbt i en särskilt ordning för att få tillgång till bomber eller mynt, och halva nöjet är att klia sig i huvudet och undra hur du ska lösa situationen genom att utnyttja fiender och hinder till din fördel. De senare banorna kan bli särskilt kluriga när det kommer fiender som täcker upp din skärm, allierade karaktärer som inte kan skjutas och vissa banor kräver att du kedjar ihop kills.

Detta är en annons:

Lovely Planet Arcade ser ut som en primitiv shooter, men under ytan gömmer sig mer än så.

Detta innebär att spelet kan bli extremt svårt och rätt frustrerande stundtals. Akt fyra, som är den sista akten, bjuder på några oerhört förbryllande situationer och vid ett tillfälle fastnade vi på en bara helt enkelt för att vi inte visste vad vi skulle göra. Svårighetsgraden kommer inte bara i spelets logik, utan även i skickligheten som krävs för att göra skott inom en väldigt begränsad tidsram. Några banor kräver att du skjuter mål så snabbt att det garanterat kommer vara en prövning även för de mest skickliga av spelare, vare sig de använder handkontroll eller mus och tangentbord.

Med det sagt så är spelet, trots att det är rikt på utmaning, inte jätteexpansivt i sin variation. Fienderna är olika i sättet de angriper dig och vilka förmågor de har men i slutändan ser allihop likadana ut och de skillnaderna som finns här är inte massiva. Utmaningarna kretsar kring samma sak också, med inga andra vapen att välja mellan annat än den du startar med. Alla banor som finns här är svåra och håller säkert både pusselentusiaster såväl som shooter-galningar underhållna men trots att det finns ett spegelvänt och ett snabbt läge, såväl som möjligheten att spela om gamla banor för att fila tider har vi svårt att se att många kommer klara spelet till 100 %. De sex timmar det tog oss att spela igenom det kommer förmodligen vara standarden för många och vid det laget have vi sett allt vi ville se.

Spelet har ett variationsproblem som kanske kommer stå i vägen för mångas njutning.

Detta är en annons:

Det måste också sägas att soundtracket är en annan grej som spelare kan komma att finna irriterande rätt fort. Varje specifik akt har samma musik som spelas genom alla dess banor, och medan det är trevligt att den studsiga musiken åtminstone byts ut mellan akterna blir det en hel del tid där man lyssnar på samma musik på loop. Som om inte det vore nog blir ljudet som spelas varje gång man misslyckas med något rätt tröttsamt i längden också. Dessa var tydligt designade för att agera till komisk effekt och tillägga till spelets söta stil, men med så svåra banor blev det i slutändan att det stjälpte snarare än hjälpte.

Lovely Planet Arcade kommer hålla fans av originalet underhållna, dock, och det erbjuder tillräckligt många skillnader från Lovely Planet för att göra det till ett nytt spel som står på sina egna två ben. Dess utmaning är verkligen dess egen och det är egentligen bara det grafiska som enar de två spelen. Och även om variationen är lite väl bristfällig är Quick Tequilas blandning av pussellösning och skjutande en förhållandevis lyckad sådan som kommer lämna fans kliandes huvudet och slitandes i håret.