Jotun: Valhalla Edition

Jotun släpptes till PC i september 2015, men nu är det dags för denna indie-viking att dyka upp på Playstation 4, Wii U och Xbox One i form av Jotun: Valhalla Edition. Thunder Lotus Games senaste alster blandar pussellösning, utforskande och strider på ett sätt som påminner om många andra spel, men har ändå en hel del unikt och intressant att bjuda på.

Storyn i Jotun är enkel men effektiv, det finns ett klart definierat mål vars uppfyllande kräver att tydligt angivna uppgifter ska utföras. Du tar dig an rollen som Thora, som just har dött och nu måste strida mot fem asagudar och imponera dem för att visa sig värdig sin plats i Valhall. Innan du kan ge dig på gudarna måste du dock klara av nivåerna i de fem delarna av hubvärlden Ginnungagap för att få tillgång till bosstriderna. Allt berättande i spelet sker på isländska och guidar spelaren igenom de myter som spelet utforskar.

Det första du kommer märka i Jotun är den handritade stilen Thunder Lotus Games valt och helt klart lagt ner mycket tid och möda på. Både världen och karaktärerna är kärleksfullt skapade bild för bild, och det syns verkligen. Allt i spelet ser underbart ut och de kreativa tolkningarna av asagudarna är otrolig imponerande, speciellt med tanke på mängden färg som använts överallt. Även animationerna i spelet är noga övervägda och välgjorda på ett sätt som verkligen passar spelets konstnärliga stil.l.

Även bandesignen är försiktigt övervägd. På grund av den simpla stilen på världen kan det vara lätt att luras till att tro att alla banor ska vara lätta att navigera sig igenom, men spelare kommer snabbt märka hur vilseledande det tanken är när de börjar leta efter hemliga gömmor och skatter. En av de mest retsamma aspekterna av allt detta är kartan över världen som spelaren får, som inte visar ens position i världen. Detta designval gjordes säkert för att göra spelet mer utmanande, men gör navigationen av världen trög och frustrerande, speciellt med tanke på att Thora ibland rör sig smärtsamt långsamt och styltigt.

Tyvärr är utforskandet inte Jotuns enda misslyckande. Trots att det inte finns mycket strider i spelet, är de få fall du dyker på begränsade och irriterande. Thora har bara två attacker, en vanlig närstridsattack och ett tyngre yxhugg, som båda hade passat bra i spelet, om de inte vore så långsamma och klumpiga. Den vanliga attacken gör två hugg i en kombination innan den tar allt för lång tid innan den går att använda igen, och det tunga yxhugget är alldeles för långsamt för att du ska kunna träffa rörliga mål. I grund och botten känns inga av attackerna smidiga eller sköna att använda, vi förväntade oss långt mer från en yxviftande viking.

Pusslen i spelet är däremot mycket bättre utformade. De få pussel du stöter på är väl genomtänkta men inte för invecklade, de har en lagom hög svårighetsgrad utan att nånsin bli långtråkiga. Ett anmärkningsvärt exempel är när Thora måste använda utspridda punkter för att återskapa stjärntecken, något som både förbryllar spelaren samtidigt som den lär ut något om asatron som många kanske inte kände till. Att introducera delar av den gamla astarons myter är något de flesta pussel i spelet gör.

Jotuns absoluta höjdpunkter är dock bosstriderna, och spelet påminner mycket om andra liknande spel som Titan Souls i det att det är dessa strider som är spelets huvudfokus. Allt i spelet leder dig till bossarna och när du väl möter dem är de gigantiska i jämförelse med dig, fast skillnaden mellan Jotun och Titan Souls är att det här inte krävs några briljanta strategier för att klå bossarna, det räcker med att undvika deras attacker medan du själv skadar dem. Det finns inga pussel eller krångligheter med dessa bossar, du behöver bara vara bra på att spelets stridsmekanik. Det bjuds på en del variation bland bossarna och de är alla utmanande, dessutom kan de utmanas i valfri ordning. Vi valde till exempel att spara alla bossarna till sist medan vi utforskade resten av spelet.

Du kan använda olika förmågor under såväl bosstriderna som andra delar av spelet och dessa finns utspridda i helgedomar lite här och var i de olika nivåerna. Bland dessa förmågor hittar vi saker som Tors hammare samt andra krafter som kan användas för att hela eller skapa kloner för att förvirra fiender. Hälsohöjningar kan också hittas på de olika nivåerna, så det kan vara värt att utforska en del, däremot påverkar de inte stridernas utfall allt för mycket, särskilt då alla förmågor endast kan användas två gånger innan de behöver fyllas på igen vid en helgedom.

Under de korta få timmar som det tar att klara av Jotun: Valhalla Edition bjuder den på underhållande bosstrider, visar upp en ömtålig och intressant skildring av nordisk mytologi och behagliga pussel, men däremot kan striderna och rörelserna vara tillräckligt irriterande för att besudla det positiva med spelet. Det saknas lite substans i spelet på grund av dess korta längd, men det är helt klart värt att en eftermiddags spelande för att ge Jotun en chans.