Svenska
Gamereactor
recensioner
Mafia III

Mafia III

Den otroligt efterlängtade uppföljaren till Mafia II är äntligen här. Frågan är dock om livet som gangster i New Bordeaux är så glamoröst som vi alla hoppats på. Andreas har försökt att ta reda på det...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ
HQ

Hangar 13 har haft en rejäl utmaning framför sig. Att ta över facklan efter 2K Czechs starkt berättelsedrivna Mafia II (som trots att det hade sina skönhetsfel, var väldigt bra) är ingen lätt uppgift. När vi för drygt ett år sedan fick reda på att seriens nästa del skulle kretsa kring en Vietnamveteran och utspela sig i ett New Orleans-inspirerat område under 60-talet, fick det blandat mottagande. Många menade att maffians storhetstid var över medan andra såg potentialen i en historia om hämnd, lojalitet, och rasism. På det stora hela känns det som om Mafia III har mycket väldigt bra att bjuda på, men samtidigt mycket som kunde ha gjorts bättre. Innan vi går in på detaljer, låt oss backa bandet till 1968.

Spelet börjar med att Father James berättar om Lincolns barndom och hans tid på barnhemmet innan Vietnam-kriget. Om hur han senare efter att ha kommit hem startade fullskaligt krig mot maffian efter att de förrått honom. Bakgrunden är följande: när Lincoln fått erbjudandet av Sal Marcano (gudfadern, för att använda de rätta termerna) att ta över Delray Hollow och driva det för maffians räkning, och han tackat nej, svarar Sal genom att ha ihjäl Lincolns adoptivfamilj. Saken är den att Lincoln skulle ha "pensionerat" Sammy (adoptivfamiljens överhuvud) i utbyte mot att driva Delray Hollow. Men då Sammy uppfostrat Lincoln som sin egen vägrade han och resultatet blev en massaker som satte igång hämndbegäret.

Mafia III
Historien berättas bitvis genom att vi får se tillbaka på vad som "hände" under 1968, och även ännu längre tillbaka i tiden. Ett snyggt berättarknep.
Detta är en annons:

Så där har vi förklaringen till spelets mantra, "family isn't who your born with. It's who you die for." Och det är även premissen som ger ett litet annat perspektiv på den klassiska maffiasagan. Istället för att du bevisar att du är värdig att bli invald i familjen och sedan för krig mot rivaliserade familjer, bygger du här upp en ny familj från grunden, och sedan för krig mot rivaliserade familjer. Så redan här kan man diskutera kring faktumet om det är ett renodlat maffia-spel eller inte. Det finns saker som talar för och emot. Oavsett vilket känner i alla fall jag att historien som berättas är av god kvalité (det dröjde inte lång tid innan jag drogs in och undrade vad som skulle hända härnäst) och med tanke på att den kan ta olika svängar är värd din tid åtminstone en gång.

Något som utvecklarna lovat oss spelare är att Mafia III ska bjuda på mer än bara story. För när allt kommer omkring var föregångarens spelvärld utanför storyn, om än väldigt atmosfärisk, väldigt fattig på saker att göra. Att råna butiker och sälja bilar var visserligen roligt men även den glädjen hade ett bäst före-datum. En enkel men samtidigt viktig detalj för att en värld ska kännas levande är att allt som sker, inte sker för att du har satt igång det. Som exempelvis i Mafia II, om du vandrade runt och inte brydde dig om andra, så hände det ingenting. Gick du däremot och knuffade en förbipasserande gangster, då blev det slagsmål. När jag hade spelat det här i cirka tre timmar tog jag en paus från uppdragen och vandrade runt i Delray Hollow. Plötsligt ser jag hur två vita herrar står och trakasserar en färgad kvinna. Jag valde att gå emellan och såklart fick jag motta en radda skällsord som hade med min egen hudfärg att göra. Bredvid stod en pickup med sydstatsflaggan målad på ena dörren.

Mafia III
I vissa butiker får du helt enkelt inte vara. Hur taskigt det än må vara. Med det stoppar väl dig inte, eller hur?

Hade jag inte ingripit vet jag inte vad som kunde ha hänt, men faktum kvarstår. Något hade hänt utan att jag gjort något. Att stöta på sådana saker lite då,' och då gör att världen känns levande och inte helt beroende på dig som spelare. Jag stötte bara på Southern Union-medlemmar (spelets travestering på Ku Klux Klan) två gånger under mina första åtta timmar med spelet, dock - en siffra jag helst hade velat ha minst tredubbel. Oavsett ger det en känsla av att livet i New Bordeaux fortsätter även om jag går någon annanstans. Ett annat exempel är när jag är på väg någonstans i Delray Hollow och folk hälsar när jag går förbi. Jag hälsar såklart tillbaka. När jag sedan är på besök i Frisco Fields är det inte samma visa. Folk ser mig visserligen men ignorerar mig och jag får ogillande blickar istället för uppmuntrande hejarop.

Detta är en annons:

Det var när jag var ute och körde som jag stötte på dessa händelser, och då körning är något som du kommer göra mycket av under din vistelse i New Bordeaux är bilfysiken viktig. Jag tycker den fungerar bra. Vi har sett mycket bilkörning på förhand och i diverse gameplay-trailers har det sett ut som att fysiken är lite annorlunda jämte föregångaren - och det är den. Borta är tyvärr den fina känslan av att bilen du kör faktiskt väger tre ton och inte som ett asplöv, detta även om du kör med spelets "simulation"-läge. I läget "normal" är det ännu värre, om jag får använda det ordvalet, då minsta kontakt med vänster styrspak får bilen att röra på sig. Det kommer säkerligen tilltala fans av mer arkadaktig bilkörning medan realister som är ute efter mer svängiga och svajiga köregenskaper, tyvärr kommer känna sig lite besvikna. Jag kommer återkomma till just bilkörningen lite senare.

Mafia III
Det är ett imponerande utbud bilar vi får ratta, allt från snabba sportbilar till herrgårdsvagnar till lastbilar. Alla i olika skick. Men motorcyklar lyser med sin frånvaro.

Ett element som jag på förhand var lite orolig för var hur utvecklarna skulle hantera rasismen i spelet, med tanke på att det än idag är en väldigt het potatis funderade jag på i vilken grad Hangar 13 skulle visa upp det. Om de skulle satsa för att göra en trovärdig och gripande historia eller köra det säkra kortet framför det andra och tona ned den lite. Spelet börjar med en friskrivning där utvecklarna påtalar starkt att presentationen enbart är till för att förstärka historien, och att de själva inte sympatiserar med segregationen som många led av och tyvärr, fortfarande lider av idag. Och det lyckades med besked. Inte bara genom att människorna verbalt uttrycker sitt missnöje (det har jag redan vidrört lite grann) utan också i form av segregerade affärer och toaletter. Jag har hittat uppdelade duschar och utanför en affär stod det en skylt "no colored allowed". Jag gick in för att se vad som hände och innan jag visste ordet av hade någon ringt polisen. Vilket får mig att tänka på ytterligare en intressant detalj.

I föregångaren var polisen väldigt nitisk och både fortkörning och körning mot rött resulterade i efterfölje av farbror blå. Kläder och nummerplåtar kunde efterlysas och vi som spelare var tvungna att byta kläder eller siffer/bokstavskombination för att undgå uppmärksamhet. I Mafia III är det tyvärr mycket enklare att undgå. För det första kommer polisen nu att sätta upp ett övervakningsområde, precis som på riktigt, i form av en blå cirkel representerad på din karta. Rör dig utanför denna efter att polisen tappat dig ur sikte kommer du undan snabbare - förutsatt att du inte blir påkommen vill säga. Men när du har flytt skottlinjen kan du spatsera framför poliserna som nyss velat se dig död, och vinka. De kommer inte göra någonting alls. Inte heller efterlyses dina kläder eller fordon. Detta kan ha att göra med att det i nuläget inte går att byta vare sig kläder eller nummerplåt (detta är något som kan dyka upp i kommande expansioner, om vi får tro Hangar 13).

HQ

Sen kan du i princip bete dig som en bakdel i trafiken, så länge du inte kör på någon så kommer polisen låta dig vara. Vilket jag tycker är synd då det i mitt tycke är en funktion som gäller i på tok för många spel. Vidare kommer polisens svarstid variera beroende på område. Fattigare områden kommer ha längre svarstid, om ens någon respons alls, i motsats till mera förmögna, vita områden. Polisen kallas till platsen via vittnen. Det fina med 60-talet var att inte alla hade en telefon i fickan och var därför tvungna att uppsöka en telefonkiosk när de ville göra sig hörda. När du begår ett brott måste du stoppa ett vittne som springer iväg mot närmsta telegraf. Annars kan du få det hett om öronen.

Om vi hoppar tillbaka till bilkörningen igen, närmare bestämt handbromsvändningar. Bilarna är i regel aningen understyrda vilket bäddar för våghalsiga manövrar. Ett drag i handbromsen när en bredsladd är i åtanke resulterar i att bilen vrider bakdelen åt det motsatta hållet du ämnar svänga på direkten. Det känns lite som att vända på en femöring i farten - och inte alls som om bilen vägde som bly. Som sagt så betyder inte det här att alla bilar beter sig likadant och en pengatransport utför inte ovannämnda manöver lika smidigt som en sportbil (det finns för övrigt ett rätt schysst utbud av bilar och båtar du kan lägga labbarna på). Detta system är roligt men tar en stund att vänja sig vid och alla kommer nog inte uppskatta det. Generellt känns det som Hangar 13 har utgått mer från ett arkadperspektiv snarare än realistisk körning.

Mafia III
Beroende på område varierar skicket på bilarna och vilka typer som rullar på gatorna.

När Lincoln kommit fram till en av den italienska maffians fronter (som måste tas över för att minimera sagda sällskaps inflytande i den stadsdelen) finns det som i så många andra sandlådespel två vägar. Snyggt och prydligt utan att bli upptäckt, eller högljutt och forcerande. Jag har under min tid med spelet ofta valt det förstnämnda alternativet då det utfört på rätt sätt förhindrar förstärkningar i form av ännu elakare underhuggare. Så om du smyger in gäller det att ta skydd och, helst hukad, arbeta dig förbi alla vakter mot ditt mål.

Du kan när som helst vissla genom att hålla ned vänster knapp på styrkorset vilket lockar till sig närmsta underhuggare. Denne kommer sedan vandra mot dig och väl tillräckligt nära, antingen få en pistolkolv i huvudet eller en kniv i halsen. Vad jag just beskrivit är en "takedown" som kan göras på två olika sätt och från två olika positioner. Enkelt eller brutalt och från ett skydd eller stående. Ett tryck på cirkel och den olycklige saten möter sin död snabbare än dene hinner yttra "forget about it". Om du däremot håller ned cirkel-knappen och släpper den vid rätt tillfälle... mer motiv till spelets 18-årsgräns.

HQ

Oavsett om du kör med icke-dödliga takedowns eller dödliga (du kan välja i pausmenyn, varför inte bara från vapenhjulet?) är det väldigt tillfredsställande att se på. Något som också är tillfredsställande är att sätta en kula mitt emellan ögonen på den rasistiska lantisen med uppenbarligen för högt självförtroende än vad som är nyttigt. För eldstrider går lika bra som handgemäng och även om jag har ett klagomål på skjutmekaniken fungerar det fint och är definitivt godkänt.

Mitt första klagomål är att det inte finns en snabbknapp för att stoppa undan puffran, du måste in i vapenhjulet och trycka fyrkant. Du vänjer dig men det hade varit betydligt smidigare med ett enkelt knapptryck. Jag menar, du kan ta fram ett vapen på det sättet (ett enkelt knapptryck med byter bara vapen).

Mafia III
Köp av vapen och påfyllning av ammunition sker via en van som kommer på beställning. Det känns som en trevlig lösning även om jag gärna hade sett klassiska vapenaffärer också.

Trots detta är det roligt och ingenting som enligt mig sänker inlevelsen allt för mycket. Vad som dock är betydligt sämre än väntat, och som många redan uppmärksammat och inte gillar, är grafiken. Den pendlar från att vara rätt läcker till att vara rent ut sagt ful. Lågupplösta texturer, konstigt användande av "depth of field"-effekter och allmänt matta färger. Visst, et finns kontrast i färgerna och olika områden går i olika nyanser med varierande mängd flora men på det stora hela märks avsaknaden av lyster. Ett extra lager färg med lite skärpa hade inte skadat.

Det konstiga är att vissa detaljer är väldigt omsorgsfullt smyckade, som texten på nummerplåtar och vattenmassor. Jag är uppriktigt besviken på Mafia III-grafiken då den bitvis känns lastgammal. När jag tittar bredvid min skärm och ser min Playstation 4, och vet att spelet körs på den, känns det inte alls rätt. En Playstation 3 hade möjligen varit en bättre match sett till grafikens nivå. Ett annat irritationsmoment är alla grafiska buggar som jag stött på. Texturer som hamnat ovanpå Clay då han tagit skydd, eller helt enkelt inte funnits där. Matta färger, lågupplösta texturer, detaljfattiga och allmänt suddiga kanter är vad som bjuds - vilket helt klart är en besvikelse. Notera att detta är Playstation 4-versionen som bedöms, och att PC-diton nog är skarpare, för att inte tala om möjligheten att en ENB-modd dyker upp i framtiden. Därför är kontrasten till mellansekvenserna, som är väldigt imponerande, enorm.

Mafia III
Livmätaren fyller inte på sig själv och en adrenalinspruta krävs för att återställa den helt. När du är nära döden täcks skärmen av ett grått filter med blodstänkta kanter. Och ja, troféer och achievements finns såklart.

För här tror jag självaste Martin Scorsese skulle bli imponerad. Bilden i mellansekvenserna är knivskarp, dialogen ännu bättre, och storyn är engagerande och spännande. Sett till grafikjämförelser skulle jag helst se att hela spelet hade samma grafiska standard som mellansekvenserna. Det hade varit toppen. Vidare har även dessa en väldigt passande ton nyansmässigt. Det känns ofta (framför allt på ett hotell i spelets början) som att det är en film inspelad på 60-talet med ett lite sepiatonat lager över, vilket uppskattas och bidrar till känslan. När vi väl är inne på story och det som glänser, måste man ju nämna igen mindre än Mr. Scaletta. Vittorio Antonio Scaletta dyker upp även här och inte bara är det samma röstskådis som förra gången utan vi får även reda på vad han gör därnere och lite kort om vad han gjort innan.

En annan sak som jag uppskattar, men undantag för några få detaljer, är ljudet. Både spelljudet och musiken håller hög klass. Om vi börjar med spelljud som röster och miljöläten så håller dessa hög kvalité då det är klart och tydligt, utan att spilla över på vare sig bas eller diskant. Motorljudet är fint men jag skulle inte säga att det står ut som extraordinärt. Samma sak med ljuden av skott som avfyras och borras in i varierande material. Metall, trä och andra typer av väggar låter ungefär likadant och ljudet av bly som kommer i kontakt med mänskligt kött - är lika slafsigt motbjudande som jag förväntade mig.

Mafia III
Kartan kändes större på förhand men när du väl spelar gör det inget och variationen är väldigt bra. Det visar att "less is more".

Även något så simpelt men trevligt för inlevelsen som ljudet av omladdningen är tillräckligt högt och tillräckligt diskant. Något annat som imponerade stort på mig var röstskådespelarna. Då New Bordeaux är hem åt en uppsjö av karaktärer som alla är av olika ursprung och från jordens alla hörn, lär du springa på minst lika många dialekter. Från snobbarna i Frisco Fields till slangen i slummen - till vita lantisars cockney-liknande förolämpningar. Dessa låter trovärdiga men jag önskar att det fanns större variation på valet av deras förolämpningar då de tenderar att upprepa sig mycket. Värt att notera är att jag för denna recension använt mina Turtle Beach Z60.

Innan jag fortsätter måste jag också ta upp ett utav spelets större bedrifter - nämligen soundtracket. Och med det menar jag musiken som spelets radiostationer öser ur sig. Jag är ofta ganska kräsen när det kommer till musik i den här typen av spel och min radio hittar rätt fort en station som den stannar på. Men här... Här har vi tre olika radiokanaler som är proppade till bredden men underbar musik. Och det är inte konstigt då det inte finns mindre än 101 låtar från eran. Att bränna igenom The French Ward och ut till Bayoun i din muskelbil till tonerna av Creedence Clearwater Revivals kultklassiska dänga "Fortunate Son" (eller "Bad Moon Rising"), är svårt att inte älska. Sen har vi Johnny Cash med "Ring of Fire", "Paint It Black" med Rolling Stones, och såklart en och annan Hendrix. Så om du liksom jag gillar 60-talets musik är Mafia III bland det bästa du kan hitta i nuläget. Stort, stort plus. Reklamen mellan låtarna är också värd att nämnas, då dessa fångar de tidstypiska värderingarna perfekt, med jämlikhet och allt som hör där till inkluderat.

Mafia III
Via vapenhjulet kan du också kalla in tjänster som du får via dina löjtnanter; Vito, Cassandra och Burk.

Näst på dagordningen är spelbarhet. Här har jag både det ena och det andra att säga. Buggmässigt ligger den största huvudvärken i de grafiska, som jag redan pratat om, och under mina timmar med spelet stötte jag lyckligtvis inte på några större irritationsmoment. Definitivt inga som förstörde upplevelsen. Kameran har jag inga klagomål på annat än då man själv drar den för långt åt något håll. Skärmuppdateringen är på Playstation 4-versionen satt till 30 bilder i sekunden, och vad jag upplevde som väldigt stabil. Inte lika orubbliga som exempelvis Forza Horizon-spelen men väldigt stadig. Då jag sett dippar är vanligtvis under tunga eldstrider eller då jag kört på i full kareta på motorvägen.

Överlag fungerar spelkontrollen bra och ter sig som i princip vilken annan sandlåda som helst. Du drar fram vapenhjulet med L1, väljer skjutdon med höger styrspak och släpp när du valt. Det hela funkar som det ska och det är sällan jag svurit över att spelkontrollerna inte reagerat när jag tryckt. Det enda som jag har något emot här är cover-mekaniken. Beroende på vart du är kan du med ett enkelt tryck på kryss-knappen byta skydd, men om du vill runda ett hörn utan att lämna skyddet gäller det att vrida kameran så att en liten pil dyker upp. Då kan du runda hörnet utan att lämna det. Just denna del av systemet fungerade sällan för mig och det blev lättare att lämna skyddet som vanligt och snabbt runda hörnet. Så där kunde en smidigare lösning varit på sin plats.

Mafia III
Själva skjutandet får godkänt. Se bara upp för motståndarna.

Mafia III är på många sätt en besvikelse, samtidigt som det överraskar på andra håll. Främst är det grafiken som jag ser som dess största brist, men även bilfysiken och spelkontrollerna lämnar bitvis en del att önska. Samtidigt skiner det med ett superbt urval av tidstypisk musik, tillfredsställande närstridssystem och inte minst en väldigt intressant historia som om du dessutom spelat tidigare spel ger dig ännu mer. Dialogen är knivskarp och detta som film hade jag inte tackat nej till. Så Mafia III kommer nog bli en vattenledare av rang.

Vissa kommer uppskatta det mer arkadaktiga tillvägagångssättet medan andra inte kommer göra det. Samma sak med grafiken och kontrollen men om jag får säga mitt har vi i slutändan en bra sammansatt produkt som samtidigt kunde ha varit så mycket mer och om det hade fått ytterligare ett halvår hade det säkerligen nosat på våra högsta betyg. Om du däremot sett fram emot Mafia III eller tilltalas av gangstersagor, men hoppar över det med anledning av alla dess brister, gör du ett misstag. För kommer du väl över det tekniska är spelet väldigt roligt. Se därför inte denna sjua som ett nederlag.

07 Gamereactor Sverige
7 / 10
+
Engagerande story, underbar musik, bra röstskådespelare, alligatorer, atmosfäriskt, utmanande på högsta svårighetsgraden, inte lika stort fokus på samlingsföremål
-
Medelmåttig grafik, grafiska buggar, bitvis bökigt coversystem, vissa knasiga kontrollösningar
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

Mafia IIIScore

Mafia III

RECENSION. Skrivet av Andreas Blom

Den otroligt efterlängtade uppföljaren till Mafia II är äntligen här. Frågan är dock om livet som gangster i New Bordeaux är så glamoröst som vi alla hoppats på. Andreas har försökt att ta reda på det...



Loading next content