Min gudson kunde knappt tro sina ögon när jag dök över för att provspela ett nytt Skylanders. Jag fick bokstavligt påminna honom om att han kan behöva andas. Glädjen var så total att jag kände mig som jultomten, påskharen och Willy Wonka på en och samma gång. Men är man sex år och dyrkar Skylanders så gör man, och det är egentligen inte särskilt svårt att förstå varför.
Redan när vi börjar spela slås jag över hur genomarbetat det är, hur grafiken som redan var bra i föregångaren putsats ytterligare. Det finns definitivt animerade serier för barn som går på TV som är direkt fulare än vad detta spel är i realtid, och det måste betraktas som imponerande. Röstskådespelarna tycks vara plockade med andra meriter än lägsta anbudsgivare och spelsystemet skakas om rejält mellan varje nytt Skylanders för maximal fräschör.
Till det ska läggas att figurerna man köper till är lika väldesignade som välmålade. Flera av dem pryder nördaltaret hemma hos mig och ovan nämnde gudson kan rada upp iallafall en 30-40 figurer och lätt förklara vad de heter och vilka förmågor de har.
Activision tjänar grova pengar på Skylanders - och jag unnar dem varenda krona. Det är ett skolexempel på ett bra grundkoncept som är väl underhållet och där det faktiskt finns en hel del hjärta och grundkvalitet i produktionen. Få har väl missat hur Minecraft vuxit med lavinartad kraft de senaste åren, och en ny generation växer nu upp och vänjs in med att kunna skapa själv. Dit hör nämnde sexårige gudson, och kanske är det detta Activision och utvecklarna haft i åtanke när de skapat Skylanders Imaginators - ett spel där du för första gången får skapa din egen Skylander.
Det här var mäkta roligt såklart och barnen höll på gott och väl en timme med att kika på olika dräkter, huvudbonader, eventuell behorning och liknande. Klart är att detta känns som ett mer involverande grepp än fjolårets fordon i Skylanders Superchargers, vilket dock även det var en rolig idé.
Storymässigt är spelet ungefär på samma nivå som de tecknade filmer som sändes under framför allt 80- men även 90-talet om mornarna. Det vill säga klart bättre än mycket av det som sänds idag, men samtidigt inte djupare än att någon ruskprick vill ha makt och måste bekämpas. Här lystrar denne ruskprick till namnet Kaos, vilket är välbekant för fans av serien. Han har med urgammal magi skapat en armé av Doomlanders och det är såklart upp till dig att fixa detta.
Det som står till buds är seriens till synes överlägset största spelvärld hittills med massor att utforska och varierade omgivningar. Det besöks gamla rysliga ruckel, öknar, vattenvärldar och såklart en hubbvärld att navigera ifrån. Dessutom bjuds det på flera sidospår som Colosseumslagsmål, brädspelet Creation Clash, regelrätta pussel och liknande. Sedan du sparat din Imaginator-figur i den medföljande röda kristallen är du redo att ta dig an denna vida värld.
Med flera Creation Crystals kan du även göra många figurer och ha en lämplig för varje givet tillfälle. Möjligheterna är till synes oändliga och det går bra att snickra allt från knubbiga illröda drakar med pilotglasögon och pipig, röst till långa rangliga lirare med barytonstämma. Dessutom står tio klasser att välja bland för att egenskaperna ska matcha önskad spelstil, och med 100 pedagogiska poäng tillgängliga är det bara att börja skapa.
Det finns även en app till spelet för både Android och Ios som låter dig fila på figurer till spelet vart du än befinner dig. Ett klart trevligt inslag och det är föredömligt enkelt att sedan exportera dem till Skylanders Imaginators (och även för utskrift, som på bland annat T-shirts, detta har jag ej testat dock och vet inte hur det fungerar från Europa). Jag inbillar mig att de med barn kan hålla telningarna sysselsatta i timmar på detta vis, med tanke på att småfolket kan sitta i timmar och bygga på en faktisk TV.
När du väl börjar spela är mycket sig likt. De som spelar någon av dagens västerländska tredimensionella plattformsspel, kommer ofelbart känna igen sig. Tänk Ratchet & Clank eller något av Lego-spelen. Det är såklart på gott och ont, eftersom det betyder ett ganska repetitivt gameplay, men samtidigt funkar det och är egentligen ingen stor brist om du gillar spel av denna typ. Värre är däremot att kameran inte alltid är helt samarbetsvillig, i synnerhet när du går väldigt nära den. Det är ett så urgammalt problem för genren att jag tycker det borde vara löst vid det här laget. Nåväl, undan för undan låser du också upp fler attacker och finesser, och det finns även en ny typ av figurer kallade Senseis som följer med på ditt äventyr och ger tillgång till extra attacker.
Som vanligt finns bokstavligt talat hur mycket som helst att göra runt omkring i spelvärlden. Vare sig det handlar om att bara utforska, hitta Imaginite Chests, spela minispel eller något annat, så är Skylanders Imaginators som en leksak som bara ger och ger. Det finns hela tiden något nytt att göra och risken för att bli uttråkad är obefintlig. Även som äldre spelare.
Innan jag knyter ihop säcken vill jag även slå ett slag för Skylanders Raceway. Ett spelläge baserat på föregångaren Superchargers och uppenbart inspirerat av Mario Kart 8. Knappast lika bra som sistnämnda, men kartracing är per automatik roligt och detta är inget undantag. Har du fyra handkontroller är detta lika roligt för 40-åriga gamers som för överentusiastiska sexåringar.
Fjolårets Skylanders Superchargers var verkligen inte dåligt, men ändå ett av de svagare numren för serien. Här är det på rätt väg igen och det är en alldeles makalöst välfylld lekstuga med saker att göra, förvånansvärt smarta skämt och ingenstans hittar jag den här känslan av att utvecklarna genat för att det är små barn som är publiken. Det är respektfullt och roligt. Kort sagt, det här kan varmt rekommenderas yngre förmågor och du som är äldre kommer också ha behållning. Precis som en riktigt bra familjefilm, med andra ord.