Gas Guzzlers Extreme

När Jonas Mäki vrålade så att väggarna skakade och undrade vem som ville recensera en ny, "jättefräsig arkadracer" frågade jag lite försiktigt vilken titel det rörde sig om. När han berättade (vrålandes igen) att det var Gas Guzzlers Extreme var jag såld direkt, jag hade aldrig hört talas om det innan men bara namnet gjorde mig akut spelsugen. Nu, flertalet timmar senare, har jag lagt ner handkontrollen och stängt av min Xbox One för att plita ner mina tankar om spelet.

Gas Guzzlers Extreme är ett PC-spel från 2013 som har hittat sin väg till Xbox One först nu, hela tre år senare. Det är ett bilspel i arkadstil där det gäller att ta sig i mål genom att använda sig av alla tänkbara medel och förstöra så mycket som möjligt för motståndarna. Spelstilen trogen kontrolleras bilarna med relativt enkla medel, exempelvis väljer jag en klassisk brittisk bil med tre hjul (två i bak, ett i fram) som teoretiskt bör välta vid för snäv kurvtagning men jag kan trycka mig in i en kurva, greppa handbromsen och tvinga ut bakpartiet i en vildsint sladd utan några som helst bekymmer i Gas Guzzlers Extreme. Tur är väl det egentligen, för att kontrollera bilfysik samtidigt som det flyger raketer runt öronen hade varit problematiskt.

Jag väljer som sagt en liten bil, målar den orange med lila nummerplåtar och bestyckar den med dubbla hagelbrakare, redo för att dela ut bly till allt och alla och ger mig ut i spelets första tävling. Det är en utslagstävling där bilen som ligger sist varje varv åker ut så det gäller att hela tiden ligga i framkant och effektivt göra sig av med motståndet. Det finns tre typer av huvudvapen att välja på, maskingevär, raketkastare och redan nämnda hagel. Alltihop monteras dubbelt på varsin sida om bilen och sedan är det bara bespruta de andra bilarna med bly, så långt som ammunitionen räcker.

Utspritt på banan finns även föremål som går att plocka upp så som minor, flashbang-granater, mer ammunition och en speciell dödskalle som tillåter dubbel skada under begränsad tid. Alla som har spelat exempelvis Mario Kart är bekanta med tillvägagångssättet att släppa en mina när någon ligger och nosar i baken och i Gas Guzzlers Extreme finns det till och med en liten mätare längst ner på skärmen som visar när någon ligger precis bakom. Du kan även avfyra dina vanliga vapen bakåt, om du så skulle önska.

Själva kampanjen är uppdelad i olika typer av tävlingar. Battle, Power och redan nämnda Knockout. Dessa spelas på i princip samma sätt men skillnaden mellan Battle och Power är att du helt är utan dina monterade vapen i det förstnämnda och måste förlita dig på bilkörning samt de olika prylarna du kan plocka upp på banan. Utöver dessa tävlingar blir du då och då inbjuden till specifika sponsor-events som är mer som arenastrider i olika former som deathmatch eller destruction derby.

Under kampanjens gång tjänas det in stålar som kan användas för att köpa nya vrålåk, uppgradera allt från motorer till bromsar och såklart fixa fläskigare versioner av bilens vapen. Svårighetsgraden i början är direkt löjligt låg och jag finner mig snabbt med en massa pengar på fickan, det innebär dock inte att jag kan köpa mig vilken bil jag vill eftersom dessa låses upp i takt med att jag klarar fler banor.

Efter ett par timmar med kampanjen börjar jag känna mig aningen uttråkad. De artificiella motståndet är direkt uruselt och gör verkligen ingenting för att undkomma mina hagelskott och det ser dessutom ut som att de medvetet inte plockar upp vapen för att låta mig få dem istället. Jag har bemästrat grunderna, nu är det dags för multiplayer tänker jag och backar snabbt ut till huvudmenyn.

Döm till min förvåning när jag inser att det inte finns någon multiplayer, varken lokalt eller online. I ett spel som detta är det rent av kriminellt att tvinga mig spela mot urkorkade datorkontrollerade motståndare när jag kunde ha haft möjligheten att spela splitscreen hemma med kompisar i soffan och hånfullt släppt en mina i någons motorhuv och sedan fnissat brutalt mycket. Det blir samtidigt ännu märkligare när PC-versionen från 2013 faktiskt stödjer flera spelare. Det går inte understryka tillräckligt, med multiplayer hade spelet faktiskt kunna bli riktigt roligt.

Grafiken är utdaterad, det är inte apfult men heller inte särskilt vackert. I arenastriderna kämpar spelet konstant med att lyckas hålla en ordentlig bilduppdatering men den hamnar vid flera tillfällen på riktigt låga nivåer. Laddningstiderna är direkt brutala och att starta en tävling kan ta upp mot en hel minut stirrandes på en statisk bild ackompanjerad av hiskeligt dåliga gitarriff. Ljudet överlag passerar gränsen för okej, men det med en hårsmån. Du kan förvisso välja om kommentatorns röst ska vara manlig eller kvinnlig samt ställa in om din karaktär ska låta som Arnold Schwarzenegger eller Duke Nukem - men replikerna som yttras är begränsade och repetitionen konstant.

Gas Guzzlers Extreme är kul i en kort stund men avsaknaden av multiplayer hindrar spelet från att få behålla en plats i mitt bibliotek. Kampanjen blir enformig snabbt och de datorstyrda motståndarna lämnar verkligen en hel del att önska. Visst finns det många banor och bilar att välja bland och själva körkänslan samt vapenhanteringen fungerar bra, men det räcker verkligen inte i längden. Att helt slopa stödet för multiplayer i en version som baseras på en som har det är inte okej.