Svenska
Gamereactor
recensioner
Neon Chrome

Neon Chrome

Vi har slaktat robotar i en värld där allt består av metall och rosa neon, och Mathias har återvänt med ett betyg...

Prenumerera på vårt nyhetsbrev här

* Obligatoriskt att fylla i
HQ

Om jag någon gång skriver en kontaktannons lär jag skippa den där delen om månskenspromenader. Jag föredrar snarare att springa genom mörka framtidskorridorer som dränkts i rosa neon, där pampig technomusik ekar mellan väggarna och där det finns gott om elaka robotar att pumpa fulla med bly. Då förstår ni min lycka när jag fick i uppdrag att recensera det nedladdningsbara actionspelet Neon Chrome till Sonys bärbara format. På pappret låter det nämligen som mitt drömspel.

En karismatisk artificiell intelligens med en lugn och obehaglig röst har tagit över megastrukturen Neon Chrome, en slags jätteskyskrapa som tycks snudda himlavalet och som för tillfället bebos av cirka en miljon människor. Siffran sjunker dock stadigt, för nu försöker robotarna ta över byggnaden och den enda som kan rädda dagen är du och en bunt hjärndöda människor du kontrollerar genom en fåtölj utrustad med ett VR-headset. Det är precis lika dumt och fantastiskt som det låter.

Neon Chrome
Neon Chrome släpptes till PC, Playstation 4 och Xbox One redan i somras, men har nu konverterats till Playstation Vita. Det bärbara formatet passar upplägget, även om spelets i sig inte är så välpolerat.

Du spelar alltså som en namnlös hjältinna i en VR-stol, som i sin tur styr soldater genom ett gatlopp av mördarrobotar för att besegra den onda artificiella intelligensen. Spelmässigt skulle man kunna kalla Neon Chrome för en dubbelspaksskjutare, där man från ett fågelperspektiv rör på sig med vänster spark och skjuter med den högra, men det finns mer djup än så. Om din avatar dör är den död för alltid, ett koncept hämtat från den så kallade rougelike-genren. Plötsligt är du tillbaka i den bekväma VR-fåtöljen igen där du kan pusta ut och samla tankarna innan du tar kontroll över en helt ny avatar, varpå resan upp till toppen av skyskrapan påbörjas än en gång.

Detta är en annons:

Resan består av cirka 30 slumpgenererade våningar, fyllda med fiender, fällor, bosstrider och loot. Allt du hittar och låser upp i spelvärlden är som tur var permanent, och du tjänar dessutom erfarenhet genom spelets gång som gör dig starkare för varje gång du tvingas börja om. Det är ett system vi känner igen från många andra spel, exempelvis Infinity Blade, och precis som vanligt fungerar det väldigt väl. Skickliga spelare kommer ta sig långt varje gång, medan andra kommer dö om och om igen, men de kommer ha större chans att lyckas för varje gång det sker. Lyckligtvis behöver man inte börja om helt från början om man dör - det finns nämligen förutbestämda hållplatser som låses upp efter man besegrat en ny boss

Neon Chrome
Du får alltid välja mellan tre olika karaktärer att styra - alla med sina unika styrkor, vapen och förmågor - men gillar man inte utbudet kan man alltid skräddarsy sin soldat genom att spendera spelvaluta istället.

Det råder alltså inga tvivel om att upplägget i Neon Chrome är väldigt intressant, men rent spelmässigt blir det lite enformigt efter någon timmes speltid. Trots slumpmässig layout på banor ändras aldrig själva designen, och till och med jag kan tröttna på mörka framtidskorridorer dränkta i rosa neon. Ibland händer det dock att spelet blir riktigt intensivt och spännande, som när man omringas av ett dussintal fiender och projektilerna börjar vina fram och tillbaka. Plötsligt dyker en stor bossfigur upp och pepprar sönder väggen du gömmer dig bakom.

Jag kan förstå om spelmotorn inte allting hänger med i dessa situationer, när allt du ser på skärmen bara sprängs, men att allt på skärmen fryser för en millisekund varje gång någonting exploderar känns väldigt fattigt. Jag vet inte riktigt vad det är som är så tekniskt krävande i Neon Chrome. Banorna är små och tar inte mer än 3-4 minuter att klara och 3D-modellerna är hämtade från Nintendo 64-eran, men trots det är bildskärmsuppdateringen oerhört instabil. Laddningstiderna är dessutom olidligt långa för att vara ett nedladdningsbart indiespel.

Detta är en annons:
Neon Chrome
Grafiskt sett är Neon Chrome inte så mycket att hänga i granen. Inte bara tekniskt, utan även rent praktiskt. Ett exempel är spelets tunna väggar som kan förstöras, men det är svårt att se vilka väggar som är tunna nog och vilka som är för tjocka. Fiender kan dessutom se dig genom glasväggar, men pågrund av fågelperspektivet är det ibland svårt att se vilka väggar som är gjorda av glas. Perspektivet gör det även väldigt svårt att se på grund av Vitans lilla skärma. Visst är det småpotatis, men det är fortfarande frustrationsmoment.

Det kan vara värt att notera att dessa skavanker inte uppenbarade sig på varken PC eller konsol när Neon Chrome ursprungligen släpptes i somras, men Playstations Vita-versionen är dåligt optimerad dessvärre. Den är dessutom lite nedbantad, då spelet har stöd för lokal multiplayer till de andra formaten. Med det sagt så är spelets upplägg perfekt för bärbart spelande, med korta banor och pausvänligt tempo. Det är bara beklagligt att Vita-versionen är så noterbart sämre när spelet inte bör vara särskilt krävande.

Som tur var får du även tillgång till Playstation 4-versionen av spelet vid ett köp, och har du möjlighet att spela på en stationär konsol rekommenderar jag dig att göra det. Neon Chrome bjuder nämligen på en beroendeframkallande och neondränkt upplevelse, fylld med skön musik och tusentals robotar att döda - och det är en upplevelse som inte förtjänar att smutsas ner av en opolerad konvertering.

06 Gamereactor Sverige
6 / 10
+
Intressant och välutförd spelmekanik, härlig och beroendeframkallande action, störtskön technomusik
-
Enformigt, ful grafik, fågelperspektivet ställer till en del problem, dåligt optimerad konvertering
overall score
Detta är Gamereactor-nätverkets medelbetyg Du kan sätta ditt eget betyg genom att klicka här

Relaterade texter

3
Neon ChromeScore

Neon Chrome

RECENSION. Skrivet av Mathias Holmberg

Om jag någon gång skriver en kontaktannons lär jag skippa den där delen om månskenspromenader. Jag föredrar snarare att springa genom mörka framtidskorridorer som dränkts...



Loading next content