Gravity Rush 2

Gravity Rush är något av en bortglömd pärla till PS Vita som upptäcktes av alldeles för få. Sedan den remastrade versionen kom till Playstation 4 fick det dock sitt erkännande och det stod klart att spelet även lämpade sig för att avnjutas på stor skärm. I tvåan fortsätter äventyret men det förklaras ytterst sparsmakat vad som faktiskt hänt. Vill du veta mer uppmanas du att se den animé Sony publicerade under julledigheten (och som du kan se på sida två i denna recension).

Hur som helst tar vi vår början i Jirga Para Lhao där medlemmarna i Lhao erbjuder skydd mot allehanda ruskprickar. Problemet är bara att Dusty, källan till Kats kraft, saknas och "Queen of Gravity" kan initialt inte nyttja detta. Storyn är lite ofokuserad och ganska seg, det finns även delar som blir direkt obegripliga. Eftersom de flesta figurer vi stöter på är tämligen endimensionella, blir inte alla uppdrag sådär överdrivet spännande, vilket är synd eftersom Kat är en underbar protagonist. Hon är härligt genuin, rättskaffens och har en optimism som går genom rutan. En del av handlingen förklaras via animationer och små videosekvenser, som dock tyvärr helt saknar röstskådespel.

Kat är som sagt "Queen of Gravity" och bär titeln på stabila axlar eftersom hon skiter i Newtons lagar. Du kan gå längs sidorna på byggnader, flytta föremål i det så kallade stasis-läget och glida fram genom luften. Glida är möjligen fel ord eftersom vad Kat snarare gör är att falla genom banorna efter att du valt en punkt hon ska färdas mot för att sedan bromsa upp det med nämnda stasis-funktion.

Det är ett gott betyg för utvecklarna då det kräver en hel del arbete och kreativt tänkande för att designa en värld på detta sätt samt ännu mer av den varan för att göra det lättspelat. Men den vänstra analogspaken (eller inbyggda gyron) så väljer du vilken riktning du vill att Kat ska falla åt. Lite träning krävs det såklart, och vid flera tillfällen måste du passera genom väldigt komplexa passager samt även besegra fiender.

Just sistnämnda är tyvärr något som Gravity Rush 2 inte hanterar särskilt bra. När du stöter på banditer, soldater eller Nevi (som Lhao-medlemmarna kallar Scarabs) blir spelet både förbryllande och onödigt kaotiskt. På marken är det bäst att besegra motståndare med sparkar och slag, medan du i luften begagnar dig av "Gravity Kicks".

Föremål i närheten kan slungas mot motståndare och deras svaga punkter för att uppnå maximal skada, problemet är bara att det naturligtvis måste finnas grejer att kunna kasta. Om Kat inte hittar något passande måste hon förflytta sig till närstridsavstånd. En specialmätare visar hur många insamlade energikristaller du har vilka sedan kan användas till förödande attacker. Jag hittade dock inte särskilt många sådana, och därför kunde jag heller inte nyttja värstingattackerna så ofta.

Under äventyret lär sig Kat hur man hanterar ytterligare två gravitationsformer, Lunar och Jupiter. I Lunar är det mångraviation som gäller och hon blir därför lättare och kan ta sig högre upp i luften. Attackerna skadar mindre, men Kat är å andra sidan snabb och kan göra fina combos. Jupiter är, som du kanske anat, raka motsatsen. Kat blir tung, långsam och attackerar mer kraftfullt. Det går dock att sväva i alla tre former och det är upp till dig att avgöra vad som passar bäst vid vilket tillfälle.

En funktion vi vet att flera av er kommer gilla är Photo Mode. I nästan alla situationer kan du ta fram kamera och stativ för att ta en lämplig bild att spara. Det är inte bara för att göra roliga saker, utan den fyller också en funktion i flera uppdrag. Om du delar med dig av dina alster online och gillar andras bilder får du dessutom Dusty Tokens, vilket är spelets onlinevaluta, Med dessa kan du sedan låsa upp speciella belöningar.

Gravity Rush 2 är precis som föregångaren ett så kallat cel-shadat spel och företrädelsevis tjusig design. Varje bara har däremot en distinkt färgprofil, vilket jag inte tycker blir särskilt snyggt. Även vad det gäller sikten i spelet finns problem med Gravity Rush 2 där jag ofta får se texturerna ladda fram medan jag tittar på dem eller tvingas stå ut med tät dimma för att begränsa tekniken.

Utöver huvudstoryn finns även flera sidouppdrag, vilka ofta är bra och erbjuder vettiga belöningar. Alla håller dock inte samma standard och alltför ofta får jag otydliga direktiv över vad som ska göras härnäst. Ibland fattade jag inte varför jag misslyckats med ett uppdrag eller hur jag skulle lösa en utmaning. Efter ett antal omspelningar löser det sig oftast till slut, men det kan inte hjälpas att det framstår som lite opolerat.

Gravity Rush 2 är som uppföljare betraktat helt i linje med föregångaren. Det finns en inlärningskurva som inte är helt mild för nykomlingar men efter att du spelat vidare sitter det snart som en smäck. Utan att spoila något ger kunskap om det första spelet en ökad förståelse och behållning för det som händer och efter ett tag är det som att utvecklarna glömt bort att en del kanske inte lirat föregångaren och bara vräker på med sådant du förväntas veta. Med en speltid på runt tjugo timmar är detta dubbelt så stort som PS Vita-originalet, och sidouppdragen lär sluka ännu mer av din tid.

Jag hade gärna velat ge Gravity Rush 2 ett högre betyg eftersom de kreativa idéerna fascinerar och imponerar. Men trots allt är det så att vid flera tillfällen som större strider, stealth-passager och liknande - så blir spelet frustrerande. Kats nya äventyr är ändå en positiv överraskning vars storlek vida överstiger mina initiala förhoppningar.