Farpoint

Jag kräktes igår. Faktiskt. Inte av att min äldste son (Frank Jr) släpat hem magsjukebakterier från hans snorfyllda dagis, eller för att jag smulat i mig lättstekt kyckling, utan för att Impulse Gears hypade VR-shooter gjorde mig tillräckligt illamående för att vomera ljusrosa gegga mot min kontorsvägg. Det är första gången på 20+ år som jag spytt efter att ha lirat ett spel och första gången någonsin som jag tvingats avbryta en session inför en recension på grund av akut illamående. Något som i sig kanske bör ses som en bedrift från Sonys sida, eller?

Jag hatar virtual reality. Hatar, hatar, hatar. I min värld är hela grejen med en hjälm på skallen och en vilt roterande spelvärld som skapar yrsel, droppfot och akut illamående - nutidens värsta låtsasgimmick och något som jag högaktningsfullt fnyser åt, oavsett om det handlar om HTC Vive, Oculus Rift eller Playstation VR. Jag hatar VR.

Farpoint är dock utan tvekan det bästa riktiga spelet (små betydelselösa grafikdemos räknas alltså inte här) som jag testat med någon av dessa VR-hjälmar på kraniet. Det överlägset bästa. Faktum är att det varit riktigt jäkla underhållande när det är som allra bäst och att jag varit imponerad över hur väl Impulse Gear använt sig av teknologins många fördelar medan de samtidigt lyckats relativt väl med att undvika de mest uppenbara fallgroparna. Inte helt och hållet, dock. Inte eftersom jag ett par timmar in i äventyret började spy. Som en gris. Något som helt klart innebar att jag direkt sänkte mitt betyg en pinne. Om du vet med dig att du inte kommer att kräkas av Farpoint kan du därmed addera ett betygssnäpp på den här recensionen och helt enkelt ignorera mitt tjat om vomering.

Farpoint borde absolut ha släppts tillsammans med Playstation VR under förra hösten. Detta för att på riktigt demonstrera vad tekniken klarar av och detta tillsammans med plastpuffran Playstation VR Aim Controller, som blir din för cirka 500 kronor. Istället väntade Sony och lät VR-grunkan falla i glömska, något som vi här på Gamereactor ifrågasatt i omgångar här på siten. Men ja, nu är det här, och det är bra. Stundtals riktigt bra (som sagt) men inte utan bekymmer.

Farpoint är i grunden smått hysteriskt generiskt. Ett actionspel i förstapersonsperspektiv helt utan några originella kvaliteter förutom det faktum att det spelas med hjälp av ett virtual reality-headset. Storyn kretsar kring en rymdvaktmästare/taxichaufför som du axla rollen som. Du reser med skeppet The Wanderer och har i uppdrag att docka med den intergalaktiska rymdstationen Pilgrim för att plocka upp astronauterna Eva Tyson och Grant Moon.

Givetvis går allt åt helskotta och medan du sugs in i ett svart hål hamnar Eva och Mason på villovägar. Under äventyret matas spelaren med en nästan komiskt seriös historia som berättar exakt varför saker och ting sket sig för gänget på Pilgrim-stationen och hela storyn är så typisk, så proppad av trötta sci fi-klyschor att det inte går hålla sig för skratt under vissa partier. Men precis som i många andra actionspel av den här typen som inte stavas Half-Life eller Bioshock, är det verkligen inte berättandet eller sagan i sig som är det viktiga.

Det viktiga är speltempot och mekaniken som låter mig panga vilt vrålande rymdäckel som ser ut som blandningar mellan huvudkrabborna från Half-Life (1) och spindlarna från Serious Sam. Och det finns gott om fiender i miljöerna som ser ut att ha inspirerats ganska ordentligt av Ridley Scott-rullen The Martian.

Jag har lirat igenom Farpoint helt och hållet med Playstation VR Aim Controller och rekommenderar dig absolut att göra detsamma. Denna plastpuffra erbjuder fantastisk ergonomi och skapar en känsla av att man faktiskt kramar avtryckaren på ett riktigt rymdgevär som gör spelet mycket bättre. Spelarens riktning styrs via huvudrörelser och det tog ett bra tag för mig att vänja mig vid upplägget och känslan av yrsel som kommer på köpet. Under vissa strider cirka halvvägs in i äventyret är det strafing som står på menyn, i massor, och här fungerar det inte särskilt väl att styra huvudkaraktären genom att vicka skallen åt olika håll.

Impulse Gear har blandat snyggt mellan stora, öppna miljöer som snabbt fylld till brädden av fiender och smala, trånga korridorer som för tankarna till gamla skolans actionspel som Doom och Quake. Detta innebär också att tempot pendlar mellan hektiskt, kaosartat och klart lugnare vilket såklart är trevligt. Du byter vapen genom att rikta plastpuffran uppåt, något som fungerar superbra. Att ladda om sker via valfri knapp på sidan om avtryckaren och även den här biten känns intuitiv och smidig, som om utvecklarna verkligen haft tid på sig att skräddarsy Farpoint till Aim Controller-tillbehöret.

Förutom själva singleplayer-läget innehåller Farpoint ett spelläge som heter Challenge Mode och som går att spela ensam eller mot en kompis där man tar sig an en hel radda särskilt utformade utmaningar som görs valbara efter att man klarat själva story mode. Det finns inga mängder valmöjligheter och det går inte att skräddarsy sin egen svårighetsgrad vilket gör att livslängden kortas ganska avsevärt, men till skillnad från många andra spel till Playstation VR erbjuder Farpoint ett mervärde, åtminstone, även om jag gärna hade sett ännu mer.

Rent estetiskt är detta ganska lyckat. Jag gillar designen även om den, precis som storyn i sig, knappast skulle må dåligt av en släng av originalitet-sleven. Jag har recenserat Farpoint på min Playstation 4 Pro och även om det finns gott om saker att gilla (snygga effekter och trevlig ljussättning) är det knappast ett av de snyggare actionspelen till konsolen. Det finns gott om sterila och tråkiga miljöer som aldrig riktigt griper tag eller bygger tillräckligt god atmosfär.

Trots att jag spydde på min kontorsvägg och sekunden senare svor på att jag aldrig mer skulle spela Farpoint har jag återvänt och under korta stunder njutit av den klockrena mekanik som det här VR-spelet trots allt erbjuder. Det är långt, långt från felfritt och grafiken hade helt klart kunnat vara bättre men i jämförelse med det som idag existerar till Playstation VR är Farpoint en trumf som jag absolut tror kommer att ge formatet den boost som den hypade plasthjälmen behöver. Glöm bara inte att köpa till en Aim Controller.