Dragon Bros

Oroligheter råder i drakarnas rike och det beror inte på en skallig Matthew McConaughey med yxa. Istället är det ett hotfullt samhälle bestående av krigsrobotar som stör friden och en dag kidnappar de mamma Drake precis innan hennes ungar kläcks ur sina ägg. Dessa nyfödda små krabater tar omedelbart upp striden medelst gevär för att hämnas på skrotdemonerna och rädda mamsen från deras rostiga klor. Det är grundpremissen i Dragon Bros, utvecklat av det Liverpool-baserade utvecklingteamet Space Lizard Studio.

Deras spel är ett "sidscrollande" (sidrullande?) actionspel med plattformsinslag som väldigt tydligt hämtat inspiration från gamla actionklassiker som Contra. Berättelsen, som vi redan gått igenom, presenteras för dig under laddningsskärmen på väg till spelets första bana med stillbilder som påminner om grejer jag satt och pysslade med i MS Paint på familjens första PC på nittiotalet. Den estetiska designen är verkligen ingenting att hänga i granen, med Bolibompa-drakar och generiska robotfiender att skjuta på och även bakgrundsmiljöerna lämnar en hel del att önska.

Space Lizard har valt ett minst sagt minimalistiskt tillvägagångssätt för Dragon Bros, så till den vida grad att simpla saker som menyer blir otydliga. Det finns ingen text i spelet och under själva spelet är det från och till svårt att tyda vad du ser på skärmen. Det stjälper spelupplevelsen precis tillräckligt mycket för att bli irriterande. Det hände ofta att plattformar jag stod på plötsligt försvann så att jag föll ner hejdlöst i avgrunden nedanför eller att spikfällor sköt upp i akterkastellet, till synes utan rim och reson. Det var först mot spelets slutskede som jag insåg att miljöbaserade faror som dessa var kopplade till bakgrundsmusikens rytm och accenter, vilket gjorde det lättare att röra sig genom banan. Musiken är dock ganska anonym. Den låter som så mycket annat man har hört i genren och jag kan inte minnas en enda takts värde av melodier från spelets soundtrack.

Spelkontrollen är responsiv och att hoppa mellan plattformar och pumpa robotar fulla av ännu mer metall är smidigt, åtminstone när det handlar om att skjuta åt höger eller vänster. När det handlar om andra skjutvinklar blir det knöligare. I Dragon Bros kan du hålla in den vänstra avtryckaren för att göra din drakskytt stillastående, vilket i sin tur gör det lättare att skjuta diagonalt eller uppåt - men du blir som sagt stillastående och lätt för fienderna att skjuta på. Jag kan inte för mitt liv begripa varför Space Lizard inte låter mig välja åt vilket håll jag vill sikta med den högra styrspaken som i så många andra (bättre) spel av samma typ. Ännu mer av ett mysterium blir detta när du tar i åtanke att den högra spaken för närvarande inte används till något alls. Du rör dig och siktar med vänsterspaken och det gjorde mig gruvligt frustrerad.

Dragon Bros blir något roligare med sällskap av en vän. Det går nämligen att spela två stycken lokalt och det fungerar som utlovat. Bland övriga positiva aspekter att nämna finner vi skjutkänslan. Det är rätt tillfredsställande att hamra på avtryckaren och förvandla en grupp av fiender till en enda röra av muttrar och skruvar och de olika power-ups som spelet bjuder på i form av hagelgevär, laserkanoner och raketkastare erbjuder korta men härliga stunder av övervåld som höll mig tillräckligt underhållen för att orka ta mig till spelets eftertexter. Å andra sidan säger det kanske inte mycket då spelet inte tog mig längre än två och en halv timme att klara på medelsvårighetsgraden.

Dragon Bros tillhör den grupp av spel som är de absolut svåraste att recensera, i mitt tycke. En enorm del av det är så fantasilöst och bristande på egna idéer att det blir svårt att bilda ett målande och meningsfullt kritiskt intryck. Här finns inga storartade koncept eller ambitioner som lyckats eller misslyckats i genomförande. Jag gör mitt bästa för att försöka minnas om det fanns några särskilda teman för de olika världarna men den diffusa designen gör det snudd på omöjligt. Spelets protagonister saknar både distinkta attribut och charm, antagonisten är ännu mer intetsägande och allting är ganska grått och trist.

Det enda med spelet som slog mig som uppseendeväckande var de konstiga designvalen som gjorts för spelkontrollen, och det talar inte väl för spelets helhet. Det är aldrig roligt att inte kunna rekommendera ett spel som kommer från en liten indiestudio, men Dragon Bros ger mig inte mycket att gå på. Det är nästan bortgömt i mitt undermedvetna redan. Så jag hoppas för Space Lizard Studios skull att deras bästa verk ligger framför dem, snarare än bakom.