Ken Follett's The Pillars of the Earth

Det har varit riktigt populärt att göra spel på bokserier och det är knappast svårt att förstå varför, spelstudios slipper anställa duktiga, dyra spelförfattare och processen blir enormt mycket kortare - tid är pengar, heter det ju.

Pillars of the Earth (eller Svärdet och Spiran som är seriens svenska titel), den rejält framgångsrika serien romaner av brittiska författaren Ken Follett tar nu samma väg som dessa "bok till spel"-succéer men satsningen är istället för ett påkostat rollspelsäventyr likt CD Projects The Witcher-serie eller ett actionlir likt 4A Games Metro-serie ett peka/klicka-lir - vilket, med tanke på hur boken faktiskt är skriven, är logiskt. Likt Pillars of the Earth i bokform är spelet uppdelat i böcker och kapitel, tänk Telltales spel som släpps i etapper. Tanken är att tre delar innehållandes 7 kapitel ska släppas, den första delen från Daedalic Entertainment släpps redan nu på tisdag under titeln From the Ashes.

Utöver att spelet är uppdelat i tre delar och än fler kapitel får vi följa olika karaktärer mot olika mål, dock under samma tidslinje. Pillars of the Earth utspelar sig i ett fiktivt elvahundratalets England, i och omkring staden Kingsbridge. Kyrkan, staten och adeln håller hårt i maktens tyglar, Vilhelm Erövrarens ättlingar strider mot varandra om landets främste maktposition på tronen efter konungens död, marodörer tar sig friheter under barbariska belägringar i krigstiden och Kingsbridges prior (föreståndaren i Kingsbridge-klostret) har avlidit under mystiska omständigheter. Spelet tar alltså sin början under en tuff tid för vanliga dödliga och en av dessa dödliga är spelets första spelbara karaktär, Tom. From the Ashes introduktionskapitel följer byggmästaren Tom Builder och hans familj genom snötäckt, kall, skogsmark på väg till Kingsbridge så att Tom kan hitta ett värdigt arbete och på så sätt försörja sin familj som väntar tillökning inom kort.

Toms höggravida fru Agnes samt barnen Alfred och Martha är alla frusna och trötta efter en lång vandring och spelarens första uppdrag i spelet är att mätta familjen. Martha sätts i arbete och skär betor till soppa, Alfred letar torr ved till brasan och Tom ger sig iväg för att hitta vatten rent nog att dricka och koka krubb på. Efter en lång tids letande ger Tom upp jakten på rent vatten och konstaterar att vätska från vilken pöl som helst nog fungerar om man kokar det först. Han krossar isen vid sina fötter med sitt kokkärl, skopar upp nog med vatten för att fylla det och rör sig tillbaka till sin familj. Väl tillbaka får spelaren konversera med familjemedlemmarna för att få reda på mer om individernas bakgrund, bland annat att Tom tidigare tackat nej till simpelt bygg- och murararbete då han känner att han kan göra så mycket mer. Tom har tidigare arbetat på massiva katedraler och har som mål att arbeta på ytterligare en. Konversationen avbryts av en skrikande Agnes - bebisen är på väg.

På annat håll introduceras spelaren för broder Philip av Gwyneth, när han rider in över bron till Kingsbridge. Där stoppas han av en klart osäker yngre munk som konstaterar tullkostnaden för Philip och hans häst. Kyrkklockorna börjar spela och Philip frågar efter prioren. Han får snabbt svaret att det är för honom kyrkklockorna ringer och att djävulen kommit till staden. Förundrad tar han sig in mot staden och ett massivt mysterium kring korruption och maktspel uppenbaras.

Vår tredje karaktär introduceras djupt i skogen, unga Jack, som bor exilerad i det vilda med sin mor Ellen jagar efter mat i kylan. Det är uppenbart att Jack levt hela sitt liv utanför städernas civilisation men läser, trots sitt vilda yttre, böcker på avancerat språk. Är modern akademiker? Efter en tids jakt rör sig Jack en kort bit mot civilisationen då han hör ett barn skrika. En ensam bebis plockas upp av en munk medan Jack gömmer sig i buskaget med sin mor och plötsligt träffar familjen på mästerbyggaren Tom. Våra karaktärers äventyr sammanfogas alltså, ofta och ganska rejält och utvecklarna gör ett otroligt bra jobb när det gäller karaktärsuppbyggnad. Band skapas karaktärer emellan men även med spelaren och det är otroligt spännande att följa samtliga.

Interaktionerna i spelet är uppbyggda på klassiskt peka & klicka-vis där du enbart använder dig av muspekare (om du spelar på PC, det vill säga). Du klickar på marken för att röra dig, på kanten av skärmen för att ta dig till andra områden, på föremål för att plocka upp eller för att interagera med dem och på individer för att tala med dem. Utöver dessa kommandon finns ett fåtal uppdrag som kräver att du trycker ned vänster musknapp i en specifik takt, detta, till exempel, när du skulpterar i prologsekvensen. Dialogval görs via ett simpelt dialoghjul som ger spelaren två till fyra olika svarsmöjligheter och tickar ner som en extra stressfaktor när svåra val ska göras. Då The Pillars of the Earth inte bjuder på speciellt många pusselsekvenser (spelet är mer av en interaktiv roman än ett renodlat peka & klicka-spel) spelar dina dialogval roll och formar din handling allt eftersom du spelar.

The Pillars of the Earth spelas, åtminstone på PC, helt felfritt. Jag stötte enbart på en bugg och buggen i fråga var som värst milt irriterande - min karaktär blev pytteliten så när jag rörde mig från ena sidan bilden till en annan tog det otroligt med tid, buggen var dock isolerad till en specifik plats i Kingsbridge. Röstskådespelet är mästerligt, spelets soundtrack är stämningsfullt, handlingen är fantastisk (vad förväntar man sig annars från Follett?) och spelets visuella stil är otroligt charmig. När eftertexterna rullade klockade jag in på omkring 17 spelade timmar, vilket är otroligt imponerande med tanke på att jag enbart spelade en av spelets tre delar. Efter dessa timmar har jag enorm mersmak och kan knappt vänta tills de två övriga delarna, Sowing the Wind och Eye of the Storm släpps framöver.