Gamereactor International Svenska / Dansk / Norsk / Suomi / English / Deutsch / Italiano / Español / Português / Français / Nederlands /
Gamereactor
Logga in medlem






Glömt lösenordet?
Jag är inte medlem men vill bli det

Eller logga in med Facebook-konto
Gamereactor Sverige
artiklar

Speltyperna som bara försvann

Sugen på något liknande Singstar, Fight Night eller Skate? Då har du inte mycket att hämta från denna generations konsoler...


I år fyller både Playstation 4 och Xbox One fyra år. Innan den förra generationens konsoler var kutymen att en generation skulle vara fem år. Sedan släpptes ny hårdvara. En tumregel som stämt ganska bra. Under dessa fem år kom sedan alla spelen vi fick uppleva till de aktuella konsolerna, och sedan nyare hårdvara kommit fasades de liksom ut. Spelen fick sedan definiera varje era och sätta något slags standard för framtiden och nya spelupplevelser, oavsett om vi snackar intensiv skräck i Resident Evil, tredimensionellt plattformande i Super Mario 64 eller förstapersonsaction i Halo: Combat Evolved.

Men under de fyra år som gått nu har det sannerligen inte sett ut på det här viset. Lätt överslätande skulle jag vilja påstå att de första två åren bestod av spel som var grafiskt lätt uppdaterade uppföljare från förra generationen i serier som Call of Duty eller Assassin's Creed, och resten återutgivningar. Faktum är att inget av de tio mest sålda spelen till Playstation 4 är nya spelserier (det är olika installationer av Grand Theft Auto, Uncharted, Fallout, FIFA, Call of Duty, Battlefield och Star Wars Battlefront).

Resident Evil till Playstation bidrog till att forma hela skräckgenren och satte standarder som gäller än idag.

Därmed är det inte så lätt att säga vad som definierar denna generation. Det är istället mer av den förra men med lite bättre grafik. Det här är såklart tråkigt i sig självt för alla oss som älskar spel och vill se nya grejer som faktiskt är nya. Att få enbart pizza med olika fyllning är inget jag vill leva av för alltid (trots att pizza är sjukt gott), utan det behövs nya rätter mellan varven för att liva upp smaklökarna.

Faktum är att det gått så långt med uppföljare och nyversioner att flera typer av spel till synes helt har försvunnit och med andra ord gjort spelvärlden mer strömlinjeformad än tidigare snarare än bredare och bredare. Ta en sådan uppenbar grej som tennis. En av världens största sporter och tillika en som gör sig oerhört väl som TV-spel. Virtua Tennis i synnerhet, men även Top Spin har bjudit på flera höjdare genom åren och längre tillbaka hittar vi underbara spel som Pong och Nintendos egna klassiker som heter kort och gott just Tennis (och för den delen Super Tennis). Det enda vi kan hoppas på är egentligen att Nintendo släpper ett nytt Mario Tennis, men så underhållande de brukar vara till trots - så vet jag att det inte är vad många hoppas på.

Virtua Tennis 4 kom för sex år sedan och är sista riktiga spelet i serien. Samma sak kan sägas om Top Spin 4.

Om vi håller oss kvar i sportgenren så hittar vi även grenar boxning och friidrott. Båda dessa är speltyper det ofta frågas efter och som det dessutom finns otaliga höjdare bland. Antalet gånger det efterfrågats ett nytt Fight Night i brevlådan är halvt oräkneligt och spel som Track & Field brukar vara vansinnigt roliga. I förstnämnda fallet har boxningsspelen till viss del ersatts av UFC-titlarna, men det är en liknelse och förklaring som verkligen inte håller.

Samtidigt som boxningen har försvunnit fortsätter exempelvis regelrätta fightingspel med varierande grad av realism att välla ut, och likaså wrestling. Det är inte precis som att det slutat komma rallyspel för att det finns Nascar, eller att trucksimulatorer försvunnit på grund av F1-spel. Det är verkligen helt olika speltyper (och sporter), och boxningen borde absolut kunna få en ny chans. Inte ens Nintendo tycks villiga att satsa efter att Punch-Out till Wii sålt halvbra som bäst, trots att viftkontrollerna säkert bidrog till att det inte blev lika stort som originalet. Ett bra boxningsspel har framtiden för sig och Fight Night Round 3 var rent av ett av de spel som bidrog till att göra Xbox 360 stor tack vare ett suveränt demo.

Boxningsspelen lyser med sin frånvaro. Somliga har framfört teorin att UFC-spelen tagit över, men dessa spel väller ju inte precis ut på marknaden.

I kategorin friidrott är vi numera i bästa fall hänvisade till olympiska spel, men allra mest troligt till Mario och Sonics eskapader på temat. Återigen, detta är ofta roliga spel, men jag vet att många är sugnapå lite mer realism än Nintendos och Segas galjonsmaskotar. Jag och vännerna drar fram Virtua Athlete till Dreamcasten varje gång det vankas stor spelkväll och det är fortfarande lika underhållande, och alla som vill kan vara med och ha chansen från start just för att det är så intuitivt och enkelt.

En del av problematiken för friidrottsspel är att allt måste bli simulatorer idag (vilket gör att sportspel som Virtua Striker, 3 on 3 NHL Arcade, NBA Jam med mera försvunnit nästan helt, annat än halvhjärtade försök), vilket tyvärr ofta sker på bekostnad av spelbarheten. Det skryts mer om hur autentiska arenorna är, hur publiken följer med aktivt i det som händer samt om alla finesser som klämts in än det görs om spelbarheten. Därmed diskvalificeras friidrott eftersom det är minst tio grenar som måste övas in och alla är komplicerade, och de som är gamla nog minns säker hur grenar som höjdhopp eller stav ofta hörde till de minst roliga i sådana spel just för att de var så tillkrånglade.

Lättsamma sportspel har nästan helt gått förlorade till förmån för realism och kopiöst med innehåll. När lättsammare alternativ dyker upp, säljer de ofta bra dock, förutsatt att spelen också är bra.

Jag vill absolut hävda att det här är en tankevurpa från utvecklare och utgivare. Intresset finns för spel som de ovan nämnda. Ta golf som exempel. Av oklar anledning är det enda sporten där det fortfarande dräller av mindre seriösa spel. Men så länge de är bra är det skitsamma, de säljer. Ett annat bra exempel hittar vi i Rocket League. Knappast fotboll, men likväl ett spel som visar att bara det är kul kommer vi spela lättsamma sportspel sönder och samman trots knapert med innehåll. Det måste inte vara realism.