Redaktionen Resonerar: Mobilspel

Kim Jakobsson:
Mobilspelen idag på Google och Apple store består till stor del av free to play-spel med ett fåtal undantag. Jag personligen vägrar spela denna typ av spel, och känner väl att marknaden idag inte är gjord för just mig. I helgen försökte jag sitta och klicka mig igenom App store i jakt på något mysigt mobilspel, men i vrede stängde jag av telefonen då jag sett minst tjugo versioner Candy Crush under spelsektionen. Men det känns som att bara för typ fyra år sedan fanns det massor av härliga betalspel för runt 40 spänn som var genomtänkta och spännande. Men efter det hände någonting och gratisspelen exploderade och tog över helt och hållet. Idag ser marknaden helt annorlunda ut, eller vad säger ni? Spelar ni fortfarande mobilspel?

Jonas Mäki:
För min egen del har mobilspelandet sakta men säkert övergått till sådant som saknar alla former av gameplay. Så fort jag måste styra en figur eller liknande, så väljer jag privat bort det. Istället lirar jag benhårt spel som Quizkampen, Wordfeud, Wordbrain, Threes och Hearthstone: Heroes of Warcraft. Kanske såpass mycket att smartphones nog sammantaget är det enskilda format jag spelar mest på. Idag är alldeles för mycket free to play där det känns osäkert vad jag egentligen betalar för, och utbudet växer med sådan frenesi att det dessutom är svårt även för mig som jobbar med spel att hitta guldkornen. Lägg till det att jag faktiskt inte gillar precisionen på en touch-skärm utan vill ha riktiga reglage.

Kim Orremark:
Jag spelar exakt inga mobilspel. Noll! Jag spelar Hearthstone men aldrig på min telefon. Dels beror det på att jag sällan befinner mig i läget att jag vill spela i ett par minuter och resar jag längre sträckor har jag min Nintendo Switch redo för lite riktiga spel.

Jonas Mäki:
Just Switch gör i ännu högre grad att smartphone-spel helt enkelt inte är för mig längre. Jag kan alltså sitta och spela Doom, Skyrim, L.A. Noire, Overcooked, Super Mario Odyssey och Mario + Rabbids Kingdom Battle istället. Riktiga genomtänkta spel med normal utveckling utan att behöva peta in en enda krona. Inte ens pinfärska Animal Crossing till smartphones lockar, trots att det är en serie jag gott och väl investerat tusen timmar i genom årens lopp.

Henric Pettersson:
Samma här. Jag spelar inte ett enda mobilspel idag. Det första som slår mig när jag tänker på det är hur tråkigt det är. När Pokémon Go var som hetast spelade jag massvis, det erkänner jag. Därefter har jag inte rört något mobilspel utan avfärdade snabbt Super Mario Run och tänker inte ens testa på Animal Crossing. När jag är ute på vift lirar jag hellre på Nintendo Switch, precis som Kim och Jonas.

Andreas Blom:
Jonas... För mig är mobilspel något som måste vara hysteriskt enkelt att fatta och kunna plocka upp och spela. Perfekt för att slå ihjäl en tio minuters rast eller en busstur (även fast man inte spelar på bussen, man lyssnar på musik). Om ett mobilspel blir för komplext (läs quests, eller för komplicerade spelmekanik) så förlorar det hela sin grundidé, i min mening. Lätt att förstå, lätt att styra och lätt att plocka upp. Angry Birds är på många sätt det perfekta mobilspelet i min mening. På samma sätt som Tetris är det perfekta portabla. Lätt att förstå konceptet. Inte mycket att hålla reda på, och väldigt lätt att styra.

Petter Hegevall:
Jösses vilka surgubbar ni är... Haha. Jag spelar en del, mest eftersom det är så himla tillgängligt. En gång i tiden lirade jag Clash of Clans cirka 45 minuter per dag, i över ett år. Och pulade in cirka 5000 kronor (!) i finska Supercells ultrasmarta strategititel. Efter att ha stoppat in fem papp tvingade jag mig dock att avinstallera det och lyckligtvis har jag lyckats hålla mig ifrån spel av den typen, sedan dess. Idag spelar jag Monument Valley 2 som jag inte hunnit klara ännu. Och ja, det är precis lika briljant som det första spelet och jag bugar och applåderar de svenska utvecklarna som står bakom dessa två titlar. Snacka om att utnyttja formatets/plattformens yttersta styrkor, när det gäller allt från mekanik till upplägg och design. Jag har även precis börjat spela Thimbleweed Park på min Iphone 8 Plus, och tycker att spelet passar plattformen perfekt. Under tiden som jag recenserade Razer Phone lirade jag säkert tio nya titlar och det är ju inget snack om att det finns massor av kvalitet till både Android och iOS.

Kim Jakobsson:
Satan! Men ska inte säga något när jag säkerligen har spenderat det dubbla i Hearthstone. Jag mins en diskussion vi hade i redaktionen om att få spelutvecklare inte tar formatet i beaktning när de utvecklar spel till mobila plattformar. Jag står fast vid åsikten om att det verkligen finns en outnyttjad potential med spel som enbart går att spela på telefonen, själv har jag flertalet balla tankar kring det och jag vet ju att du också har det Petter. Simogo är väl en av få utvecklare som faktiskt gör spel utformade kring formatet och därför blir jag så otroligt nyfiken varje gång de utannonserar någonting nytt, snacka om att tänka utanför boxen när et kommer till speldesign.

André Lamartine:
Ja, jag spelar nog hellre något spel på något annat bärbart system än på mobilen, faktiskt, men för lättillgänglighetens skull har jag spelat ett eller annat spel på mobilen. Det jag mest har spelat på mobilen är underbara Chuchu Rocket! som verkligen stimulerar med tankenötter och roar kungligt med sin helgalna stressfaktor. Men det är svårt nuförtiden att hitta folk att spela det med, så det får bli att plocka upp ett 3DS istället... Om Gwent däremot hittar sin väg till mobilen så kan jag tänka mig att spela lite kortspel under färder.

Fredrik Säfström:
Samma månad som Candy Crush Saga lanserades till mobil så spelade jag det regelbundet. Jag spelade det i sjukliga mängder och det gick så långt att jag ibland besökte toaletten på mitt arbete bara för att spela några omgångar i smyg. Jag lirade varje dag i över tre års, men det var först när jag började pröjsa för saker i spelet som jag insåg att Candy Crush inte alls var bra för mig. Sedan dess har jag inte rört ett enda mobilspel och jag kommer aldrig göra det igen. Mobilspel är inte längre min grej och istället plockar jag fram min Nintendo 3DS om jag nu skulle vara ute på resande fot.

Petter:
Men är inte det en ganska världsfrånvänd inställning, ändå? Jag menar, nog för att det finns gott om free to play-spel till Android och iOS som på ett olidligt finurligt sätt lurar in dig som spelare till att plöja ned tusentals kronor efter att du gått och blivit beroende av skiten, men att utesluta världens snabbast växande spelplattform bara för att ett litet spel gjorde dig till en slav - är väl inte riktigt rättvist? Du missar ju på kuppen massor av underbara spel till formatet.

Fredrik Säfström:
Visst, du har naturligtvis en poäng såklart och jag borde inte utesluta formatet för ett enda spel. Men samtidigt känner jag att jag inte får ut särskilt mycket av att lira mobilspel. Varför ska jag välja små, begränsade speltitlar på en liten, liten skärm när jag lika gärna kan spela rejäla spel på min Nintendo 3DS eller mitt Nintendo Switch?

André Wigert:
Veckan efter att Nintendo Switch släpptes satt jag på ett tåg mellan Göteborg och Stockholm. Medresenärerna gick från att kasta ett par blickar då och då, till att sedan tokstirra medan jag stövlade in med Link i Hyrule-slottet. Det var en surrealistisk upplevelse att lira något så tungt och tillfredsställande på resande fot, så precis som Jonas säger är Switch mobilspelens mördare - åtminstone för mig som än så länge inte har hittat något i mobilspelbiblioteket som kan mäta sig med vad Nintendos hybridburk erbjuder. Att lira något på mobilen känns som ett meningslöst tidsfördriv sett till vad tekniker erbjuder idag, medan att spöa upp Ganon i genombriljanta Breath of the Wild på ett tåg i höjd med Norrköping var jävligt meningsfullt.

Mathias Holmberg:
Självklart är bärbart spelande tilltalande, och eftersom smartphonen var både mindre, kraftfullare och smidigare att ha med sig än PSP/Nintendo DS så var det ganska trevligt att ha med sig den på tåget för ett par år sedan. Däremot är jag inte intresserad i den typ av mobilspel som idag släpps, där ytliga spelupplevelser fyllda med mikrotransaktioner tagit över marknaden. Om jag spelar bärbart så ska det vara riktiga spel - och precis som många andra sagt ovan mig så är det något som Nintendo nu bemästrat med sin Switch. Inget behov av mobilspelande längre med andra ord. Förutom när jag spelar schack på luren såklart. Schack är odödligt.

Lisa Dahlgren:
Jag lirade Fallout Shelter när det släpptes och hade kul tills jag fick 700 notifikationer gällande lunchbox-erbjudanden vareviga dag. Nej, idag spelas det Mahjong och Sudoku på telefonen. Det räcker gott, för mig.

Kristian Kask:
Var fan är lakritspiporna?

Henric Pettersson:
Hur ser ni på spel som utnyttjar mobilspel till att låsa upp extra saker? Injustice: Gods Among Us (och till viss del uppföljaren) hade ju även mobilspel till iOS och Android. Genom att spela på telefonen eller surfplattan kunde man låsa upp kostymer och bakgrunder/ikoner till att göra sin profil tjusigare. Vill minnas att även Star Wars: Battlefront hade ett liknande upplägg. Är detta något ni gillar eller är det bara urdumt?

Lisa Dahlgren:
Dessa crossovers hade jag helt och hållet glömt bort, bra där! Jag vet att jag spenderade tid i GTA V's mobil-värld en del. Det enda jag egentligen fick ut av det var exklusiva regplåtar till alla mina många virtuella åk samt en bakgård utan skitkorvar från Franklins hund. Vilken usel gimmick, egentligen.

Andreas Blom:
Jag hatar så kallade "companion apps". Förutom Fallout 4: Pip-boy. Men annars är det bara jobbigt då det, framför allt i GTA V-fallet som Lisa nämnde, resulterar i att spelet mer eller mindre tvingar dig att gå tillbaka till den genom att manipulera spelet, vilket enbart kan motverkas genom att använda appen. Chops dumpar dök upp jäkligt fort efter det att jag enbart startat appen. Och kom tillbaka ganska precis tre sekunder efter det att jag stängt av appen.

Henric Pettersson:
Jag är nog inget fan av det heller men det finns de gånger det ändå varit roligt att spela dessa spel när man inte haft konsolversionen till hands. Nu låter jag kanske lite motsägelsefull dock.

Petter:
Alltså potentialen i det konceptet är ju brutalt bra men enligt mig har det sällan resulterat i "companion apps" som verkligen förstärkt spelserien... Jag minns att Massive hade stora planer med detta under utvecklingen av The Division men att de tvingades slopa rubbet på grund av tidsbrist. Jag gillade dock hur GTA V fungerade när det släpptes, tillsammans med mobilappen. Här skulle någon flink utvecklare kunna göra storverk, tror jag. Med det sagt längtar jag, bisarrt nog, en del efter det nya Tamagotchi-spelet, faktiskt. Till iOS. För jag minns mycket väl hur makabert märklig hela 9-talshystyerin kring Tamagotchis faktiskt var, och ska definitivt fostra en liten bajsande gegghög även i Namcos kommande återupplivning av varumärket.

Hur mycket lirar du på din mobiltelefon?