Ytterligare levererar Assassins Creed en titel som är både underhållande och intressant. Denna gång får man följa med Ezio i de konsekvenser efter hans val i slutet av AC2. Man brukar för det mesta vistas i flera olika städer i AC spelen men i detta är man enbart i Rom. Storyn i spelet är riktigt vass (dock en aning svagare än i AC 2) och gameplay mässigt håller spelet än tycker jag.
Då var det dags för uppföljaren till Assassins Creed. Back in the days när det här spelet skulle släppas kommer jag ihåg att jag ej var såg sugen på att köpa det då jag tyckte första AC sög typ. Men så testade jag det och kunde verkligen inte släppa kontrollen. Jag var fast i 1400 talets italien och jag älskade det. Det var och fortfarande är ett av de bästa AC spelen, storyn i sig är värdig en diamant.
Jajjemän jag vet att det har tagit ett tag innan jag laddade upp ett nytt avsnitt, men va fasen studier, barn och jobb tog all tid för mig där ett tag samt att musten liksom sögs ur mig. Jag orkade inte spela/spela in. Men nu är vi up and running igen.
Efter att det senaste halvåret mest producerat dödsmangel så kände jag för att coola ner lite med en semi-akustisk variant på en av mina gamla favoritlåtar med Creed.
Köpte denna Ezio Auditore staty från Ubisofts egna hemsida. Jag vet den kan ha blivit lite dyrare då men jag hade 20% rabatt hos dom så jag tänkte varför inte! Jag ångrar mig inte!
Jag skriver väldigt sällan spelrecensioner eftersom jag inte anser mig vara så värst begåvad i att kunna skriva texter som fängslar, som får läsaren att fortsätta läsa trots att det bara är första stycket. Men jag har i alla fall lyckats skruva ihop en recension om Assassin's Creed: Rogue. Enjoy my friends.