Premissen i Damon Lindelofs The Leftovers, baserat på Tom Perrottas bästsäljande bok, var lovande: 2 % av jordens befolkning försvinner spårlöst och resten - kvarlevorna - försöker hantera förlusten på självdestruktiva vis. Men trots ett par snygga sekvenser och bra skådespel kändes det hela lite... ja, riktningslöst. Lite forcerat. De religiösa motiven blev lite väl on-the-nose och ofta drunknade serien i lite väl mycket exposition. I exempelvis julavsnittet, där huvudpersonen kastar ut en docka föreställandes baby-Jesus genom bilfönstret, var det som att Lindelof slog mig i ansiktet med en bibel och skrek: "SYMBOLISM, BITCH!"
Hmm, jag gillade första avsnittet. Första säsongen av True Detective tog sin tid innan man fastnade för serien (åtminstone i min upplevelse) så jag tänker ge andra säsongen en lika stor chans. Jag har inte heller så mycket emot att serien nu fokuserar på fyra karaktärer, inom sin tid kommer nog berättelsen att väva samman allihopa på ett organiskt vis så att det känns mindre uppdelat. Än så länge får jag intrycket att andra säsongen har mer variation också, det fanns alltför många scener där Hart körde bilen och Rust drog någon dyster monolog, sen förhörde de ett vittne och kom till en återvändsgränd i utredningen.
HBO har kommit ut med en rad underhållande reklamsnuttar om för HBO GO som visar hur det kan vara att kolla på kanalens TV-serier med föräldrarna. Jag tror att alla som har sett på vågade filmer/TV-serier med sina föräldrar kan känna igen sig här. Sjukt roligt.