Satt nu och tänkte på hur det var förr när jag var barn. Då när man gick hem till polaren efter skolan och vi sysselsatte oss med de saker som vi hade planerat under hela skoldagen. Det var väldigt strukturerat upplagt på något sätt när jag tänker efter. Vi bestämde vilka spel vi skulle spela och vad vi skulle bygga för något med allt lego som fanns hemma hos min vän. Det var som om ordet "tråkigt" inte alls existerade.