Det kan bero lite på att jag inte sett lika mycket bra film i år som ifjol men 2016 upplevde jag som ett något svagare år än det som kom innan. Det betyder dock inte på långa vägar att det inte släpptes en hel hög riktigt bra grejer under 2016, tvärtom. Jag har funderat mycket på vilka av de filmer jag såg under året som stannade längst med mig och har lyckats vaska fram fem stycken. Om en vän hade bett mig att ge denne en lista över fem 2016-filmer som man bör se är det denna jag hade hänvisat till.
Jag har äntligen blivit färdig med The Witcher 3: Wild Hunt. Två genomspelningar av huvudäventyret, plus Hearts of Stone och Blood and Wine. Vilken fantastisk, magisk och alldeles underbar resa det har varit. Ett av mina absoluta favoritrollspel någonsin, är vad det blivit. Och de båda expansionerna var två av de bästa nedladdningsbara materialen som existerar, i mitt tycke. Särskilt den sistnämnda var en mer än värdig avslutning på ett fullkomligt fantastiskt spel som jag aldrig kommer glömma.
Jenny, käringen min, hyrde hem tre filmer i helgen. Spotlight (som var riktigt bra), uppföljaren till My Big Fat Greek Wedding (som jag hoppade över) och Room. Brie Larson vann en Oscar-statyett för hennes prestation i den sistnämnda och jag kan inte göra så mycket annat än att instämma i hyllningskören.
Sedan Bioshock: The Collection släpptes har jag inte gjort så mycket annat på fritiden än att spela de spelen igen på PS4 och nu är jag färdig. Jag tänkte "varför inte skriva mina tankar om alla spelen i bloggen någon dag när jag har tid" och det får bli nu.
Vill bara göra en hypersnabb blogg till om Donkey Kong Country: Tropical Freeze innan jag fortsätter med No Man's Sky. För jag klarade det i början av veckan. Jag har inte hittat alla pusselbitar på alla banor men jag plockade alla KONG-bokstäver på alla banor, hittade alla hemliga utgångar, klarade alla K-banor och även de sista tre banorna i den gömda världen.
Idag har jag tänkt mycket på Shadow of the Colossus av någon anledning. Vilket majestätiskt spel det var! Jag tålde verkligen inte Ico men dess andliga, nu elva år gamla, uppföljare trollband mig verkligen. Jag minns att det inte alltid var en problemfri kärlekshistoria, mellan mig och spelet. I omgångar var jag frustrerad över spelvärlden, och hur platt den var. Men samtidigt förundrades jag av dess storlek, mystik och minimalism.
Jag och tjejen såg Zootopia (eller Zootropolis som den så jobbigt har döpts i vår region) igår. Den var... underbar. Jag hade helt dömt ut den här filmen för att vara anonym glöm-bort-om-en-månad-film efter de trailers jag såg och vägrade att gå med tjejen och se filmen på bio, trots att hon frågade mig flertalet gånger. Jag var inte det minsta intresserad.
Det har verkligen överraskat mig, det där Overwatch. När jag spelade betan var det tydligt att spelet var roligt och väldesignat som få övriga spel i genren är men att det skulle bli såhär vanebildande och omöjligt att tröttna på trodde jag aldrig. Overwatch är ett sådant spel som bara växer och växer i takt med att du som spelare lär känna dess olika hjältar och deras respektive styrkor och svagheter.
Förra veckan var jag och tjejen på bio. Vi såg 10 Cloverfield Lane och vi båda tyckte att filmen på det stora hela var riktigt bra. Jag var mer nöjd än Jenny, som inte gillade slutklämmen. "Jag känner mig clickbaitad", var det mest talande av vad hon sa under sina reflektioner av vad hon nyss bevittnat. Detta beror givetvis på filmens titel. Hon förväntade sig en viss typ av film, eller kanske åtminstone en viss typ av inramning av den enkla anledningen att den heter som den heter. Och det är väl något jag inte uppskattar heller - jag ser ingen större anledning för filmen att bära namnet Cloverfield i och med att de inte har något med varandra att göra.
Så Games With Gold-programmet för april månad 2016 är helt sinnessjukt. Sunset Overdrive?! Ja. Tack. Men det tar inte slut där, just nu går även att Dead Space att ladda ner gratis. Det är visserligen flera år gammalt nu men satan va bra det fortfarande är. Det känns till och med lika bra att spela idag som det gjorde då och det ser faktiskt helt okej ut rent grafiskt än.
Innan Destiny släpptes var vi många som var helt övertygade om att det skulle bli helt sanslöst. Ett mästerverk. Det var ju liksom Bungies första nya varumärke sedan de skapade Halo. Många var vi, som sagt, som förväntade oss stordåd och nya genrestandarder. De lyckades inte riktigt...
Jag var och såg Mad Max: Fury Road på Bergakungen i Göteborg för ett par veckor sedan. Efteråt kändes det som att bensinen i ådrorna aldrig skulle filtreras ut och det har dagligen varit en enorm kraftansträngning att försöka motstå frestelsen att ta första bästa buss in mot stan för att se spektaklet igen.
Fick en Instagram-kommentar från läsaren Straholic igår. "Vart har du tagit vägen, pöjk"? Det har bloggats väldigt lite från Thulin på senare tid och det ursäktar jag för. Ni får skylla på CD Projekt Red som släppte The Witcher 3: Wild Hunt och fullständigt tog över min fritid (något som jag har haft mycket av på senare tid då jag varit toksjuk) sedan dess.