Det vart ju någon dag senare än vad jag hade förväntat mig, men i måndags kunde jag äntligen sätta mig ned för att uppleva The Last of Us: Part II. Uppföljaren till ett av de bästa spelen som jag har spelat, så förväntningarna har inte direkt varit låga. Så pass till den grad att jag varit rädd för att ha haft för höga förväntningar. Lyckligtvis såhär cirka 10 timmar in i spelet känner jag mig både nöjd och imponerad.
Som bekant har Playstation Experience gått av stapeln under helgen och som jag skrev i mitt förra blogginlägg var jag överlag ruskigt nöjd med Sonys presentation. Ett spel som var en överraskning men samtidigt ganska väntad var uppföljaren till det kritikerrosade The Last of Us, ett spel som jag föll med i hyllningarna när det begav sig då det var något extra när det kom till berättande i spel. Ända sedan spelet släpptes har flera uttryckt en önskan om en uppföljare, och det vore såklart ingen förvånande sak om det vart av med tanke på att det (dessvärre) är så spelindustrin fungerar idag, åtminstone när det gäller AAA-aspekten.