Svenska
Blog
Ett fyrfaldigt leve för Rust!

Ett fyrfaldigt leve för Rust!

Rust lämnade Early Access tidigare denna månaden, och det får mig att tänka tillbaka. Tycka vad man vill om Rust; jag kommer alltid ha en speciell koppling till spelet...

Året var 2013. Skaparen av Garry's Mod, ehm ja... Garry, drog inspiration från DayZ för att skapa sitt egna överlevnadsspel, och jag var snabb att hoppa på tåget. DayZ var ju ändå ett grymt spel när det begav sig (jag gillar "standalone", men modden var en livsstil). Rust blev ett logiskt nästa steg för mig att ta.

Att ens köpa Rust på den tiden var spännande, eftersom de begränsade antalet nycklar de sålde rejält. De använde sig av olika typer av försäljningstekniker; allt från auktioner, till ett handfull nycklar i timmen. Vissa betalade väldigt höga summor för att ens få spela Rust, med nycklar som gick för upp till $200 (eller mer). Inte en chans att jag skulle lägga ner så mycket pengar på ett spel, men en vacker dag/kväll/natt/morgon lyckades jag norpa åt mig en nyckel för $20. Vilken rush!

Till en början kunde man endast spela Rust genom webbläsaren, något som deras användning av Unity-spelmotorn möjliggjorde. Jag loggade in i på en server och fick snabbt möta på det hårda klimatet; andra spelare, zombies och radioaktivitet var ett par av farorna att lära sig att hantera. Endast en karta var tillgänglig, så det viktigaste var att hitta en plats som var nära till resurser och byggnader, men ändå på något vis långt från trubbel av andra spelare. Många timmar spelades nog innan jag hittade den perfekta platsen för mig, som jag fortsatte att bygga på ända fram tills den "nya" versionen av Rust blev tillgänglig att spela på. Den versionen, som är dagens Rust, har randomiserade kartor för varje server; man kan fortfarande hitta bra platser, men du får nog leta vid varje spelsession.

Anyway... först tänkte jag inte alls på att hitta dessa gömda platser, istället byggde jag på första bästa plats där jag såg både träd och sten. Låt mig springa runt på den gamla kartan, så skulle jag fortfarande hitta platsen där mitt första skjul sattes upp. Skjulet överlevde i ungefär 15 minuter innan en granne slog sönder det, och dödade mig på köpet. Om det inte vore för några av mina senare upplevelser där jag faktiskt fick trevliga grannar, hade jag slutat spelat Rust ganska snabbt. Några dagar senare hittade jag ännu en farlig plats; några stenkast från där jag byggde fanns ett stort spelar-byggt fort. Äsch, jag ville bygga där ändå!

Jag kom hem till mitt nya hus, som nu var större än ett skjul, med ett hål i väggen. Min granne, herren med fortet, sprang mot mig med vapen i handen och berättade hur han försvarade mitt hem när jag var borta. Han slängde ut en helvetes massa material till mig, som jag sedan använde för att bygga vidare på mitt hus. Under perioden som jag hade ett hus bredvid deras fort, så höll vi varandra uppdaterade om folk som sprang i närheten. Ja, "kill on sight" är den största faran i Rust, men att hitta de få som är vänliga gör allt lidande värt det.

Rust har gått genom många förändringar sedan dess. Zombies byttes ut mot djur, kartorna blev procedurellt genererade, en stor mängd prylar att bygga, spelet ser många gånger snyggare ut, you name it. Nu har jag inte spelat Rust på allvar sedan 1 eller 2 år tillbaka, men även med de nya funktionerna så finns kärnan där. Varje gång jag loggar in så får jag en adrenalinkick av att vara i Rust-världen. Det är svårt att hitta trevligt folk, och klaner med många spelare kommer alltid att vinna, men så ska det ju vara? Om du inte kan skydda din bas dygnet runt, så ligger den i farozonen, men vad gör det? Bygg en ny! Jag är nästintill pacifist i Rust, och har ändå lagt ner flera hundra timmar, just för att jag ser njutningen i att försöka att överleva så. Oavsett hur många överlevnadsspel eller Battle Royale-spel som skapas, kan inget nå vad både DayZ och Rust gör, på sina vis.

Rust har experimenterat fram otroligt mycket sedan 2013. De vågade stå för sina beslut, men de har även tagit tag i saken när något inte har fungerat. Facepunch-teamet har jobbat makalöst bra med uppdateringar varje vecka under flera års tid, och Rust kom äntligen till ett stadie där de kände att Early Access inte längre var passande. Många klagar på vad Early Access är, och det kan jag förstå, men Rust-utvecklarna var tydliga från början att stora förändringar skulle ske och att de ville ha spelares feedback redan från början. De hade inte kunnat utveckla spelet på samma sätt utan Early Access-stämpeln, anser jag. De kommer fortfarande uppdatera spelet, men inte på samma fria villkor. Spelet har höjts lite i pris sedan det "lanserades på riktigt", men jag kan garantera att innehållet är värt priset. Och du hade ju chansen i flera år, för ett lägre pris.

Det har varit underbart att vara en del av utvecklingen av Rust, och jag kommer att börja spela igen till slut. Man kommer inte riktigt från det. Inget spel blandar överlevnad med att bygga så bra som Rust. Inte ens DayZ kan göra mig lika nervös av att höra fotsteg. Att hitta en trevlig själ är något speciellt. Om ens hus inte förstörs på flera dagar, så känns det som en belöning för att man hittat en bra plats eller försvarat det väl. Jag älskar Rust, både nu och då, trots att jag inte spelar det just nu.

Om min vän Kim (som inte är någon av de två Kimmarna på redaktionen) läser detta: vi får bestämma en tid att lira lite Rust igen!

HQ