Efter 60 fantastiska timmar blev det Platina i Bloodborne

Japp, jag är en av dem. En av de snedvridna som av någon märklig anledning motiveras av att knipa åt små troféer, oavsett hur knutna de är till de viktigaste händelserna genom spelet. Till trots hur värdelöst, onödigt, och bisarrt någon upplever det här med achievement- och trophy-samlande är jag beroende av det. Totalt. Och nu äntligen har jag kammat hem den mest välputsade statyetten i ett av de bästa spelen som finns till Playstation 4 (enligt mig, alltså).

Att lassa en yxa i trynet på alla de hemska bossarna i Chalice-labyrinterna har varit det tveklöst svåraste, där Amygdala-besten står för det mest tidskrävande nedslaget i hela spelet. Nu är jag trött, stabilt febrig av någon hemsk influensa jag dragit på mig, men nöjd. Bloodborne är värd en rigorös hyllning i flera meter av text, framförallt för själva berättelsen som är bland det mest intressanta jag har fått ta del av på flera år. Synd bara att From Software förmedlar den genom ett så tråkigt och otillgängligt narrativ.