Riktiga Män gör våldsamt motstånd

Brandons luffarsense was tingling, den varnade honom för fara och förödmjukelse, "Gå inte och snatta på COOP, du har gjort det alldeles för ofta på sistone, någon kommer märka något, ta den långa vägen till ICA istället", tyvärr lyssnade Brandon inte på sina instinkter och gick till Coop med skurkstreck lysande i ögonen.

Snattaren gjorde sin usual thing, sina usual moves, saker som inte direkt var diskreta men som hade funkat för honom förut. Brandon borde ha varit mer uppmärksam. Ögon följde hans rörelser. Spjuvern kände att något var på tok, han spejade runt, folk omkring honom var absorberade i sina köperier. Allt var normalt? Brandon hade dubbelcheckat att personalen var upptagna, han visste att ingen av dem kunde se när han tog saker som inte var hans.

B borde bara ha lämnat utan att ta något, men han lämnade butiken med stöldgods. Eller alla fall nästan lämnade butiken. För just vid utgången, framför automatdörrarna, kände han en hand falla på hans axel. Brandon behövde inget mer för att förstå att han var BUSTED. Ägaren till handen sa något, det var en kvinnlig ung röst, men B hörde inte orden, han hörde bara hur panik och desperation började vråla och explodera inuti honom. Det här var vad han hade fruktat så länge.

Bli tagen.
Bli fast.
Bli tjuv för alla.

Han hade varit rädd för det här scenariot i år, men han hade aldrig under dessa år tänkt ut en plan för vad han faktiskt skulle göra om han blev tagen. Utan en plan för att agera, greppade B bara tag i den första reaktionen som dök upp. FLY!

B började röra på sig fast handen på hans axel. Han stretade emot och gjorde sig redo för The Great Escape, men innan B hann göra något, föll en hand på hans andra axel. Den här handen var grövre, en mans hand, en hand som smakade våld och makt. "VAD FÖRSÖKER DU GÖRA!!?", vrålade ägaren av den manliga handen och slet tjuven in i butiken. B var fortfarande i sin "FLEE YOU FOOL!" mode och stretade emot som en vilddjur fångad i kedjor.

Tillsammans vräkte kvinnan och mannen (spm var civilväktare) Brandon mot väggen, i hävningen lossnade B:s ena sko från hans fot; duon tryckte lirarn upp mot väggen och sa åt honom att lugna ner sig. Något B gjorde. Han försökte inte fly längre, men av någon jävla anledning började han jiddra om sin sko. Det var hans arbetssko, en sko med stålhätta. "Min sko. Kan jag få min sko? Jag tappade min sko", sa Brando och kollade runt efter skon. Väktarna tolkade Brandons huvudrörelser som tecken på att han gjorde motstånd och tryckte hans ansikte upp mot annonstavlan.

B slappnade av så mycket han kunde för att visa att han inte försökte med nåt. Väktarna släppte deras grepp och började eskortera B emot butikskontoret, men tjyven ville fortfarande ha sin sko."min sko", sa B och kände att hans röst var svag och ynklig. Den manliga väktaren sa "VA?".

B: Jag vill ha min sko.

Manliga väktaren: SLÅ!? Vem vill du SLÅ!!

The plan had backfired. Katastrofalt. B ville peka mot skon, men när han försökte röra handen tog väktarna en hårdare grepp om honom, något som irriterade B och han slet våldsamt loss sin hand.

Brandon borde inte ha gjort det här.

Väktarna tog det här som inbjudan till en fight och Brandon fann sig själv plötsligt i en ordentlig holmgång emot två väktare. En fight som slutade med B liggandes på golvet med en fot mot hans strupe. "ÄR DU LUGN NU!?", sa den manliga väktaren och upprepade det två gånger till i en väldigt icke lugn ton. Brandon svarade med ett, "kh hrsssr grsss", foten mot tjuvens luftstrupe gjorde att han fick bara ur sig ankljud. "kh hrsssr grsss", betydde, "Jag är lugn". Vilket väktarna förstod. För dem hade fått människor att bli ankor tidigare.

Väktarna vände B på mage och satte handklovar på honom. B låg på butiksgolvet smått mörbultad. Omgiven av tiotals människor som alla bevittnat fajten. "Det här är utan tvekan den mest pinsamma stunden i mitt liv", tänkte B, "men det är inte så hemskt som jag trodde det skulle vara". Han kände sig underligt lugn nere på det vita golvet. Väktarna slet B upp på fötter. En äldre kvinna kom fram och gav väktarna Brandons sko. "Tack så mycket", sa den handklovade till den snälla gumman.

Coop-Riddarna eskorterade Brandon till personalområdet bak i affären. Där kollade dem igenom hans tjuvsäcks innehåll, vilket var: En Pepsi Max och En Grandiosa Mexicana Pizza. Det var allt. En väldigt stor strid för något så futtigt.

Butikbeskyddarna tömde snattarens fickor, kollade hans ID och blev förvånade över Brandons stenålders mobil med knappar. Samtidigt som dem tömde B på hans ägodelar, gav den manliga väktaren information om hans tidigare arbetslivserfarenhet: "Trodde du att du kunde klå MIG! Jag har jobbat som väktare på Stockholms tunnelbanor. Jag har slagits mot tre killar samtidigt. Trodde du verkligen du kunde ta MIG! TRE killar!" Väldigt imponerande tyckte B, men han kunde inte låta bli tänka att det här talet skulle varit ännu mer imponerande om väktaren inte andades så ansträngt.

Butiksägaren kom och pratade med väktarna. B hälsade på henne vänligt, men bemöttes med kall nonchalans. "Oh yeah, det är jag som är skurken", tänkte B och försökte bli van med att ha handklovar på sig.

Ägaren: Varför har du rivit bort streckkoden från Pizzakartongen?

B: Tänkte att det kanske finns larm som aktiveras av streckkoderna, så för säkerhets skull river jag bort dem.

Ägaren: Varorna är förstörda, de går inte att sälja såhär. Du får ersätta dem.

B: Ööh, jag har inga pengar.

Ägaren: Har du inga pengar!?

B: Varför... varför tror du att jag stjäl?

B fick inget svar. Ägaren riktade sin uppmärksamhet till livsmedels protektorerna, som informerade henne att polisen hade blivit kontaktade och dem skulle komma och hämta snattaren snart.

Ägaren lämnade personalområdet och väktarna la B i ett kontorsrum. Snattaren fick sitta på golvet, medans väktarna satt vid kontorsbordet rakt framför honom. B såg det här som en utmärkt tillfälle för lite vänligt samtal för att bryta den spända stämningen. Väktarna kollade på B som om han var sinnessjuk när han frågade dem hur det var att jobba som väktare. B blev dock inte nedslagen av det här bemötandet, utan fortsatte med sin vänliga prat. Det tog ett tag, men tillslut började alla fall den söta kvinnliga väktaren besvara hans frågor och agera som om hon pratade med en människa och inte en fruktansvärd pizzaplundrare.

Hennes prat var dåligt tajmat dock, för B:s känslor kom plötsligt ikapp honom. Det bisarra lugn som vilat över boven, evaporerade och byttes ut mot skam, sorg, självhat och självömkan. B kände hur tårarna ville forsa ut ur skallen, "Börja fan inte lipa nu. Inte framför andra." Mannen gjorde sitt bästa för att gömma tårarna. Han låtsades hans näsa kliade och torkade bort ögondropparna på sin axel.

Den kvinnliga väktaren språkade på och B nickade trivsamt som svar. Han ville inte säga något för när han försökte tala så sprack hans röst.

Ju längre charaden pågick, desto mer kände B att han höll på att bryta ihop under tyngden av sina känslor, men han höll ihop och det var tack vare att hans uppmärksamhet drogs till hans gylf. Den var ÖPPEN. "Fan vad pinigt. Hoppas hon inte har märkt det." B täckte den öppna könsutgången genom att lägga benen i kors. Till och med i en situation som denna, fanns det alltid en del av honom som ville verka någorlunda attraktiv för en tjej, för man visste aldrig vad som kunde hända! Kanske skulle hon tycka att hans patetiska snatteri, futtiga motstånd och salta tårar var hur sexigt som helst och skulle närsomhelst slita av honom kläderna och våldta honom där på bordet. Tyvärr hann hon inte göra det här.

Polisen kom och hämtade B. Tjuven sa sina farväl till väktarna och så blev han eskorterad genom butiken av lagens män. Med handklovarna på och med två poliser bakom sig kände Brandon sig verkligen som en brottsling. Han log till människorna han passerade och tyckte det var roligt att se hur folk reagerade. För en stund kände B sig som en pirat eller som Snake Plissken.

Blåljustaxin stod parkerad just utanför butiken. Brandon fick hela baksätet för sig själv vilket han tyckte var lyxigt. Han hade aldrig suttit i en polisbil förut. Något han sa till de två Judge Dredd karriäristerna. Dem svarade med ett "Jaha". Bilen brummade igång och B försökte sätta på bältet, men för att han fortfarande var i bojor kunde han inte få tag på fordonsrepet. Nu ska jag vara lite rolig, tänkte Brandon.

B: Kommer jag få böter för att jag åker utan säkerhetsbälte?

Polis: Nä, du behöver inte oroa dig för det.

Brandon var svältfödd på social interaktion så han babblade på glatt med de två lagherrarna om allt möjligt. Han tyckte det var riktigt skojemys, men poliserna broke Brandons heart när han hörde dem rapportera följande i polisradion.

Polisen: Vi kommer med med en man tagen för snatteri, våldsamt motstånd och vi misstänker att han är drogpåverkad.

"Drogpåverkad?", upprepade Brandons icke drogpåverkade hjärna och undrade varför i all världens kokainbaroner trodde snutarna det.

B:Varför tror ni att jag är påverkad av droger?

Polis: Ditt beteende. Du babblar, är energisk och har svårt att sitta still. Och så har du rödsprängda ögon.

"Jag har blodsprängda ögon för att jag gråtit!", snyftade Brandon inom sig själv.

Taxin anlände till polishuset, chaufförerna och deras klient steg ut ur fordonet. B undrade om dem kunde ta av hans handklovar. "Du försöker väl inget om vi tar av dem?" undrade the Po-Po, "Såklart inte", sa den förvirrade snattaren. Innan dem tog av handklovarna hämtade en av poliserna två lagväktare till. "Dem verkar tro jag är värsta badassen", tänkte B lite stolt, "Den där väktaren måste ha hypat upp mig som fan".

Väl inne i polishuset fick B pissa i en kopp och sen stacks det en färgad glasspinne i urinet för att se om B var på droger (suprise suprise inga droger i systemet, Brandon var bara high on his miserable fucking life!). Poliserna intervjuade B, han erkände snatteriet, men tyckte inte personligen att han gjort "Våldsamt motstånd" som väktarnas rapport sa, han förklarade hela grejen med skon, skon med stålhätta. Poliserna undrade om han ville ta det till rätten, B undrade om det fanns en chans han skulle vinna fallet, konstaplarna skakade på huvudet. "Fuck it, jag orkar inte börja jiddra". Och det var det. Böterna skulle skickas till honom på posten. B skakade hand med poliserna och sa "Vi ses!" (vilket han insåg efteråt var en fullständigt idiotisk sak att säga) och lämnade stationen.

Ute i det fria försökte Brandon känna efter om han kände sig annorlunda nu när han var officiellt stämplad av staten som brottsling. Svaret var nej. Han kände sig mest bara hungrig. Mathungraren önskade att han hade fått behålla pizzan och läsken, han skulle ändå behöva ersätta dem i pengar senare, det spelade väl ingen större roll om han fått behålla dem. Sak samma, tänkte Brandon och bestämde sig för att ringa upp Simon och var belåten över faktumet att han hade en intressant historia att berätta. En historia som fick Simon och Brandon att skratta. Kanske skulle den alltid få vännerna att skratta och om så var fallet, var alla blåmärken, böter, prick i registret och Brandons goda namn, värda uppoffringar för en sådan lyckad kupp.