Svenska
Blog

Ämnen som inte går att diskutera

Skrivet av grodahn den 21 oktober 2017 kl 19:44

Jag vet egentligen bättre än att ge mig in i diskussioner om "heta" ämnen. Såna ämnen som är sådär hiskeligt infekterade att man så snart man försöker närma sig det på ett sätt som den man diskuterar med inte riktigt kan greppa, utmålas som "en av de där", de omedvetna och de som inte förstår bättre.

Det slår som aldrig fel. Än värre blir det när de som inte vet bättre också lierar sig med en och ryggdunkar för att man sa något som lät vettigt för dem.

I alla diskussioner finns det som olika nivåer. Facebook och div. sociala medier har en nivå som bäst liknas vid sandlåda där män och kvinnor närmare pensionsåldern sitter och tycker, tänker och slaskar skit på varandra. Svart eller vitt. Sån är världen. Integration är ett typiskt sånt topic där det är ungefär så det brukar se ut.

Klättrar man lite längre ner i åldrarna kommer man in på jämställdhet. En hjärtefråga för våra mer progressiva världsmedborgare.

Jag tycker det är en icke-diskussion. Och jag tror det sätt den drivs på snarare förvärrar problemen och polariserar mera. Det är inte första gången jag säger det.

Problemet är inte att samtalet förs. Problemet är att det är många pseudo-utbildade som för diskussionen, där ganska basic akademisk ingång används som språngbräda för nån typ av översittande som istället för att diskutera bygger på att man slänger in meningsmotståndare i ett stereotypiskt fack och bemöter därefter, utan intresse för att leta efter några typer av nyanser - då dessa ju skulle leda till svårigheter i att "vinna" över den man debatterar med. Man tror att man är kunnig och har uppnått nån typ av visdom som andra inte greppat. Ingen fråga om skilda åsikter. Inget intresse av att vidga sina egna vyer.

Jag citerar och bryter ner mig själv från ND-debaklet idag:
...att stävja de som behandlar andra människor illa, oavsett kön och oavsett om det är sexuella trakasserier eller annan form av dålig behandling. Det är tveklöst en positiv utveckling.

Att det gäller exklusivt för män är inte en positiv utveckling. Ett annat problem är att det nästan alltid hängs upp på män i maktpositioner. Chefer och producenter. Och att det eskalerar så snabbt, så att de blir utestängda ur samhället inom loppet av dagar.
Begrunda, hur många ekonomiska intressen finns det i att Harvey Weinsteins bolag går omkull? Är den här "kuppen" en kvinnokamp, eller springer de bara andra kapitalisters ärenden?

Och... hur många bryr sig egentligen för att de är goda samariter och hur många ser det bara som opportunity att hävda/förbättra för sig själv?

Har svårt att tro att förstnämnda gruppen utgör mer än några få procent.

Det summerar min hållning till det som hänt de senaste veckorna ganska bra. Det har länge varit känt att Harvey är ett svin: https://www.youtube.com/watch?v=Jfmp9Iagxhk

En karaktär, baserad på honom. Kanske överdrivet, kanske inte. Men det beteendet har alltså varit fullt okej, och premierats med framgång. Tills nu, när det förpackas på ett annat sätt.

Det får mig att tänka på vad som driver den här propagandan. Handlar det om en kamp om lika behandling? Eller tror folk bara det?

Jag är ganska övertygad om att det sitter folk och tjänar ganska mycket pengar inom både mediesfär och utanför, på det här. För att inte tala om bolagen som nu får producera fler filmer för att ett stort produktionsbolag gått omkull (eller kommer göra). Hänsynslösa människor, som vill ha mer pengar och använder opinionen för att få igenom deras vilja.

Det handlar liksom inte om beteendets huruvida. Självklart är det enormt dåligt och inte att förringa. Men är mediedrevet verkligen proportionerligt? Att rämna en persons hela karriär för att det ligger i tiden?

På något plan har vi ju ändå bestämt att vi har ett rättssystem i samhället. Staten, polisen etc. som ska hantera det här. Det kanske inte fungerar så jävla bra, men är det verkligen rimligt att man ska stänga ute folk ur samhället på relativt lösa grunder? De flesta "journalister" är ju inte ens journalister idag. Så var är liksom själva avvägandet och stoppklossen? Ingenstans förmodligen, det är bara sensation och pengar som är relevant. Att synas, och gynnas själv.

Nu pratar vi alltså på den nivån. Bland inflytelserika människor som gagnas av uppmärksamhet.

Vilket för oss vidare till att det är väldigt sällan - om ens förekommande att "vanligt folk", som kanske är precis lika jävliga får konsekvenser. #MeToo-kampanjen kanske är bra, jag vet inte. På samma sätt, är det ju exakt samma sak som händer där. Några medier och bloggare osv gagnas rätt hårt av det och jag har en känsla av att många av dessa bara sitter och exploaterar jargongen.

Så på det viset känns det här lite naivt och ryggdunkar-klubb överlag. Når budskapet verkligen ut till de som behöver höra det? Oklart. Genererar det trafik för den inre cirkeln? Tveklöst.

Det känns lite som samma typ av pseudo-hyckleri som när tDR sålde sina anti-consumerism t-shirtar och posters där det stod "work buy consume die". Som propagerade mot sagda livsstil, men endast kunde köpas av de som hade den.

Poängen. Det jag vill komma åt. Är att genom det här, allt det här. Så tar vi pengar från vissa personer med makt, och ger det till andra, som inte nödvändigtvis springer bättre ärenden. Harvey har åtminstone sett till att vi fått rätt många bra filmer.

Vad har de som anklagar honom gjort för att göra världen bättre?

HQ