Om hårdrock och minoriteter:

Visste du att hårdrock legat långt fram vad gäller jämställdhet och minoriter? Först nu har världen fattat att hårdrock är långt mer nyanserat än "ett jävla bröl"!

Hårdrock började utvecklas från 60-talets rockmusik. Precis som med alla nymodigheter, var det många som inte alls köpte det när det kom, utan tyckte det var mest dynga.

Även under 80-talet fanns inte många hårdrockare som uttryckte det
med en egen stil, där jag växte upp.
Då kom nämligen synthmusiken. Stort sett var man antingen - eller. Antingen synthare (med fånig nacktofs) eller hårdrockare (med pudelfrilla). Så... hårdrocken har länge varit en minoritetsmusik, som ett mindre antal lyssnar på. Nu vet jag att många börjar uppskatta just hårdrocksband - som jag gillat sedan 1983 - ungefär.

(Det kommer mer om minoriteter strax, när jag tuggat färdigt).
Hårdrock är så mycket mer. Det kan vara allt från ballader med t.ex. Scorpions, gälla röster som Accept eller riktigt tung metal som t.ex. Dishonored eller In Flames. Det finns klassiska stycken som gjorts om till hårdrocksversioner (och bara vunnit på det!), eller mans- och kvinnoröster som ger en skön kontrast hos bl.a. Nightwish.

Minoriteter, ja. Hårdrockare vet hur det är att befinna sig i minoritet.
De vet hur det är att ta upp tunga teman som liv, död och ilska. De har minoriteter i sånger, om bl.a. pirater (Running Wild), varulvar (Powerwolf), krig (Manowar, Sabaton), mystik (Dio) och allt annat som vanligt folk är rädda att syna på för nära håll.

Självklart finns det gamla mossiga traditionalister som inte vill släppa in kvinnor där heller. Lita Ford, Nightwish är de jag kommer på direkt, som fått respekt av olika band - med en kvinna som frontfigur. Skulle majoriteten fått som de ville hade vi aldrig haft pudelfrillor, folk som vågar ifrågasätta de mäktiga (från musikens ståndpunkt), eller karlar som låter som den gällaste kvinna (Accept, AC/DC). Karlar i trikåer hade aldrig blivit populärt igen och smink fick sig säkert ett rejält uppsving när alla skulle se ut som Kiss, Twisted Sister eller Alice Cooper.

Så, med en kort sammanfattning: Hårdrock står i fronten vad gäller att acceptera minoriteter och udda personer.
Är du en av dem? Bra, då kanske vi faktiskt får majoritet någon gång också!

Kiss my ears hard. De vet åtminstone hur man ger en hejdundrande show. Nu är vinylskivor på uppsving igen, så passa på om du missade dem förra gången!