Jag bangar sannerligen inte att ligga i sängen en hel lördag och enbart konsumera läsk, Lindt-chokladkulor och ostkrokar. Särskilt nyttigt är det inte, men gott och trivsamt och jag mår genuint bra av det. Allt oftare gör jag mitt eget snacks dock, helt enkelt för att det blir godare, och särskilt ledsen över att det dessutom är nyttigare, är jag ju inte heller. Här är de tre grejerna jag oftast svänger ihop – i rangordning.

3. Polkabetschips Köp 2-3 polkabetor och skiva dem skapligt tunt med mandolin. Lägg dem i en skål och häll på rapsolja medan du försiktigt rör runt så alla ytor täcks, innan du flyttar dem till en eller två plåtar. Salta med lite grövre havssalt (eller finsmulat flingsalt) samt några drag med pepparkvarnen innan du torkar dem två timmar i ugnen på 100 grader. Sjukt gott med en bärs eller läsk.

2. Rostade kikärtor Köp en enkelt konserv med kikärtor, skölj av och lägg i en bunke samt häll på olja så alla täcks. Lägg sedan på en plåt med bakplåtspapper i botten och krydda efter eget huvud (slår ett slag för vanlig svensk grillkrydda, harissa, stark paprika eller örtsalt (alternativt bara salt och peppar) och skjutsa in i ugnen. Rosta runt 25 minuter på 200 grader. Håll koll på dem mot slutet då kikärtor är luriga, beroende på märke kan tiden variera fem minuter. Du vill ha dem lite mjöliga inuti med tydligt krispiga utanpå.

1. Edamame-bönor med chiliflakes Denna japanska klassiker är cirka det godaste man kan köpa. Skaffa en fryst påse edamame, häll i kokande vatten och koka dem runt tre minuter. Därefter slår du av vattnet, häller på lite sesamolja (rapsolja funkar också, men ger lite mindre asiatisk touch, olivolja funkar absolut ej i detta fall) och kryddar med flingsalt och chiliflakes efter egen smak. Dra ut bönorna med tänderna och njut. Vill du verkligen lyxa så ställer du fram en liten skål med japansk soja att dippa bönskidan först.

Har du själv något nyttigt och framför allt gott recept att bjuda på till sugna gamers?

Jag älskade E3-somrarna för tio år sedan då vi under en vecka i juni verkligen fick leva TV-spel. Först med en massa spännande presskonferenser, därefter med gameplay-videos, intervjuer, förtittar och mycket annat om kommande spel, något som gav branschen ett förstklassigt skyltfönster. Men... konceptet dog trist nog ut och jag tänkte väl inte skriva mer om just det, men arvet efter spelvärldens överlägset viktigaste mässa lever vidare.

Jag tänker främst på den så kallade not-E3 som vi haft senaste tre åren, och uppenbarligen även i år. När mässan pensionerades var det somliga som försökte lyfta fram att det var dumt att klumpa ihop allt, och att det var bättre att utgivarna kunde köra sina event när de ville. De har de kunnat i många år nu, men de väljer att inte göra det.

Sent i maj väntas Sony riva av ett showcase, och Microsoft har redan bekräftat att de kör sitt traditionsenliga event i juni. Nu har även Ubisoft meddelat detta och not-E3 är därmed ett faktum i år igen. Vi får alltså presskonferenserna, men inte den efterföljande tillställningen som bidrog till att vi bättre lärde känna alla de människor som faktiskt utvecklare våran hobby och livsstil. 

Jag klagar sannerligen inte och det är bättre än inget, men jag undrar ändå hur länge detta kommer fortsätta? Ska vi alltså ha det som ändå var det viktigaste med E3 som om inget hade hänt och sedan kapa själva mässan? Vore det då inte bättre om branschen med arrangören ESA i spetsen kunde sätta sig ner och hitta en bra lösning på saken. 

För lite tramsigt är det väl ändå att vi traditionsenligt plötsligt har not-E3 som årlig grej att se fram emot, vilket är exakt samma sak som det vi hade - fast lite sämre oavsett hur man vänder och vrider på saken.

E3-veckan fortsätter som om inget har hänt. Fast utan själva E3.

Jag har sedan Phantasy Star Onlines dagar till Dreamcast främst sett mig som en onlinespelare. Gaming för mig är i huvudsak en social syssla, och det snackas skit och spelas. De senaste kanske fem-tio åren har jag dock glidit allt mer från traditionell multiplayer, till förmån för co-op, eller PvE om du så vill.

Jag älskar att spela sådant som Sea of Thieves, Borderlands, Gears of War, Diablo och Helldivers - och har inget emot välgjort live service heller för den delen. Men... sistnämnda blir allt mer krystat och ovanligt i takt med att våra spel förvandlas till glorifierade onlinebutiker där mer energi lagts på monetarisering än på spelglädje. Detta i kombination med alla PC-fuskare har fått mig att i ännu högre grad lämna versus multiplayer, och idag skulle jag beskriva co-op online som det jag spelar helst.

Därför är jag härmed officiellt eld och lågor över det just utannonserade Jump Ship, utvecklat av svenska Keepsake Games. Det verkar kombinera spel som Destiny, Helldivers II och Sea of Thieves med en dos FTL i ett actionkalas som sannerligen inte saknar spelmässig variation. Här finns spektakulära rymdstrider som kräver att alla i besättningen gör sitt jobb, brutala eldstrider på främmande planeter i jakt på bra loot (som återigen kräver en massa samarbete) och ett riktigt intressant level-system.

Vill betona att jag personligen ännu inte fått lira en sekund av Jump Ship, men om någon skulle bett mig att för två veckor sedan (innan jag fick se Jump Ship första gången) beskriva mitt drömspel när det kommer till co-op online, så hade det förmodligen låtit som en produktbeskrivning av Keepsake Games kommande titel. Kort sagt, jag är rejält hypad. Spana in den första trailern och läs mer här.

En mindre svensk studio bjuder på till synes ren och skär spelglädje i Jump Ship.

Ni känner säkert igen den där lite slöa känslan när man ska kolla något på Netflix med en annan person, men inte har bestämt vad på hörhand och lite slött bläddrar i utbudet. Inget känns sådär tokspännande och det som är lite intressant tilltalar inte den andra.

Jag och sambon hamnade där under påskhelgen och letade febrilt något när rekommendationen Resident Alien dök upp i flödet, en TV-serie baserad på serietidningen med samma namn. En snabb titt på rollistan kändes lovande (Alan Tudyk i huvudrollen är automatiskt ett bra tecken) och recensionerna online var direkt översvallande - även från vanliga tittare. En till synes plastig utomjordning till trots, så fick den bli denna serie på tio avsnitt.

Och... det var ju tur, för Resident Alien är vansinnigt rolig. Gott om svart humor och fullkomligt bisarra händelser gjorde att vi satt som klistrade redan från första episoden. Jag tänkte inte spoila något, men tipsar om trailern för säsong ett nedan.

Efter att ha läst lite mer om serien vet jag nu att det även finns en säsong två och att säsong tre just börjat - och det är ju tur för jag vill ha mer redan innan jag är i mål med säsong ett. Om du gillar scifi och svart humor så ska du absolut ge denna burleska pärla chansen.

Superkul! Har du själv sett och vad tycker du?

Igår tyckte Petter till om påskmaten och gav den en rejäl avhyvling. Jag skulle väl inte vara fullt så drastisk själv, och älskar till exempel riktigt traditionell svensk julmat och husmanskost i allmänhet. Men ärligt talat behöver vi inte käka exakt samma sak till påsk, så jag håller ändå med honom.

Med det sagt så är påsk just påsk, men det kan få moderniseras lite. Jag och min sambo har sedan många år tillbaka exempelvis bytt ut de obligatoriska ägghalvorna med majonäs och en räka mot amerikanska deviled eggs. Kort sagt kokta ägg fyllda med en lite kryddigare röra gjord på den urtagna äggulan. Ofta med pickles, senap, majonäs, kryddor och dekorerad med rökt paptikapulver - men det går att variera rejält. 

På så sätt kan vanliga ägg bli riktigt festkäk, och är väldigt enkelt att göra med rustik påskkänsla. En av mina favorit-Youtubers när det kommer till mat är Sip and Feast som alldeles nyss lade upp tre varianter på deviled eggs, och om du följer kanalen vet du det alltid är pedagogiskt och ofta förvånansvärt lättlagat... samt framför allt vansinnigt gott. Klippet hittar du härunder.

För min egen och sambons del kommer vi som påskmidddag i år käka en enkel japanskinspirerad laxtartar till förrätt för att få in just laxen, men känns betydligt fräschare än den vanliga gravade eller ugnsbakade firren (inget ont om den, men till påsken kan jag vara utan).

Till huvudrätt kör vi sedan en ugnstillagad hel ekokyckling (har du inte testat sådant fjäderfä förut så gör det, de som inte märker den betydligt kraftigare smaken hos långsamväxande fågel av en helt annan art har inga smaklökar, är jag rädd, och att de dessutom har ett klart bättre liv hamnar inte heller på minuskontot) av sydstatssnitt. Vi kryddar dem helt enkelt som en julkalkon, mer eller mindre. Inte starkt, men kryddigt och saftigt, och gör sedan sås på vätskan från botten av formen tillsammans med lite kycklingbuljong eller fond (utan grädde), samt reder av till önskad tjocklek.

Kycklingen avnjutes sedan med sötpotatismos, enkelt och hutlöst gott (även de som är skeptisk mot sötpotatis brukar uppskatta, men gör annars vanligt mos och krydda extra med lite vitlök och parmesan). Därefter kör vi en morotskaka komplett med någon påskdekoration, innan vi tar en  långpromenad med hundarna för att smälta käket.

En meny åtminstone jag tycker känns påskmässig, men ändå lite mer varierad än det vanliga upplägget. Det jag däremot inte vill knussla med är dock drycken. Påskmust i massor samt en och annan rolig påsköl hör absolut till för min egen del. Och som den finne jag trots allt är, krävs givetvis memma och grädde som efterrätt på lördag. Annars blir det ju faktiskt inte påsk.

Glad påsk på er allesammans. Vad käkar ni denna påskhelg?