Svenska

Tankar om Red Dead Redemption 2

Skrivet av Moose den 28 september 2017 kl 17:59

En lite mindre intetsägande trailer för en av världens mest efterlängtade uppföljare till en av världens kanske mest hajpade franschise från världens kanske mest omhuldade spelutvecklare är här. Red Dead Redemption 2 kretsar Arthur Morgan och övriga banditer, stråtrövare och grusvägspirater i Van Der Linde-gänget. Det är en prequel till Red Dead Redemption...

... och det verkar våldsamt, rått och underbart.

Jag är en ganska dålig TV- och datorspelare såhär på äldre dagar. I mina tonår spisade jag alla sorters spel i en rasande fart, men i takt med att livet knallar vidare mattas vissa intressen av och andra blommar upp. Jag är jävligt förtjust i att skriva nuförtiden till exempel. Men det finns några spelserier som jag fortfarande törstar hopplöst efter. Och de är undertecknade Bethesda Softworks, och de är undertecknade Rockstar. Elder Scrolls IV: Oblivion var min introduktion till singleplayer, actionbaserade rollspel, Fallout: New Vegas var en närmast religiös upplevelse i spelatmosfär och Red Dead Redemption är det enda spelet som hittills har fått mig att sjukskriva mig från skolan för att spela TV-spel. När RDR släpptes hängde jag på låset på EB Games, kvart över tio på förmiddagen, och dreglade ner fönsterglåset med mitt kåtflåsande över ruggiga gubbar i skäggstubb och läderchaps.

Red Dead Redemption var hajpat till skyarna - inte minst här på GR: "ett GTA i Vilda Västern hette det" och vad kan möjligen vara bättre än det? Spelet var, och är, fantastiskt. Du har din väderbitna surgubbe till protagonist som försöker städa upp och dammsuga sitt förlutna, du har en lika ruggig galning som du ska ha ihjäl som hämnd och du har ett helt gäng med rednecks och elakingar som pratar ur mungipan, spottar tuggtobak och beter sig allmänt laglöst och vrickat genom hela historien. Du kan binda fast fagra ungmöer på ett tågspår, du kan släpa bovar i en snara efter din häst och du kan ränna runt på skenande tåg och vifta med en revolver.

Det är allting som man alltid har velat göra. Det närmaste man kan komma i Sverige är att stånka runt på nöjesparken High Chaparrall i Småland i 30 graders värme, och skjuta med knallpulverpistoler och äta glass medan bakfulla sommarjobbare låtsaskapar ett ånglok två gånger om dagen för 40 spänn.

___

Den kommande våren är det dags att sadla på Gamle Svarten, ladda om sina krutpåkar och galoppera ut längs den amerikanska civilisationens främre gräns och leva rövare. Det är några saker i den senaste trailern som verkligen jangles ma' spurs:

1. Miljöerna. Red Dead Redemption var tämligen platt rent geografiskt. Visst, det fanns lite kullar här och där, men de där riktigt kittlande åsarna och bergen var mest kulisser. Att döma av trailern verkar det finnas bisarrt höga berg, djupa lummiga dalar och allt däremellan. Det är någonting som - mer än man kan tro - bidrar till en levande, dynamisk spelvärld.

2. Våldet. Rockstar har till synes lagt allt sitt svartkrut på att ta tillbaka det "vilda" i "Vilda västern". Det är mycket indrivande från jordbrukare, mycket blänga-argt-på-folk-från-inunder-hatten och mycket eld. Jag vill kunna slänga ut stackars nyrika handelsmän från tåget, jag vill kunna blåsa sönder en hel gruva med dynamit och jag vill kunna rensa en hel stad med mitt rövarband. RDR:s främsta egenskap var tyngden i puffrorna, blodet, smällarna och ljudbilden i största allmänhet. Smattrande hästhovar på en dammig grusväg var som ett Yngwie Malmsteen själv stod och tap-solade sönder trumhinnorna på en. Det mullrade och small hela tiden. Att blåsa av nyllet på en lika delar lag- och tandlös cowboy med buffelmuskedundret innehar medaljplats över de mest tillfredställande aktiviteterna i ett spel någonsin för min del.

3. En enda protagonist. Jag tillhör de där surmulna nejsägarna som inte fann någon glädje i att cirkulera mellan tre huvudkaraktärer i GTA V. Jag vill ha en enda, spritt språngande-galen protagonist att leva rövare med. Jag vill lära känna den här Arthur Morgan och jag hoppas innerligt att han är den enda spelbara karaktären - i alla fall i någon större utsträckning. Jag vill försätta den här stackaren i situationer som skulle få John Wayne och Clint Eastwood att fimpa cigarren och knalla hemåt.

Tankar om Red Dead Redemption 2

Jag har oerhört höga förväntningar, och det här lite av ett steg i nygammal riktning för mig. Avsaknaden av PC-release gnager i mig eftersom jag har lagt en del stålar på att peta i lite anabola steroider i den här gamla lekdatorn jag sitter och skriver på just nu. Jag hade velat lira RDR2 i 60 rutor med mus och tangentbord. Samtidigt har jag avnjutit hundratals timmar med föregångaren på Xbox 360, och det ska bli symboliskt härligt att återvända till mitt nedfisna soffhörn med en gammal hederlig kontroll i handen. Problemet är att jag måste skaffa både en ny TV och en konsol - rimligtvis blir det en PS4 som får inhandlas begagnat. Ser ni någon kutryggig cosplayare i cowboyhatt stå och frysa på Älvsjö pendeltågsstation i vår, och vänta på att någon ska komma och sälja honom ett bättre begagnat Playstation så vet ni att det är jag.

HQ