10 år

10 år sedan. Det var dagen då detta konto skapades. Dagen då bokstäverna z,w,q,a,s och e kombinerades i användarnamnsfältet och kontot ni idag läser ett bloginlägg ifrån kom till liv. Fast ska man vara riktigt petig var det faktiskt 21 september 2007 som denna födelse ägde rum. Och att detta inlägg postas idag, en dag som inte definieras av att vara 21 september, är talande för vad som skett på slutet av de tidigare nämnda 10 åren.

Flera av er undrar kanske rent av vem denna fossil är. Jag måste erkänna att jag känner mig som en äldre man som försöker förstå vad ungdomarna gillar nu för tiden. Att forum och bloggar inte är speciellt hett på den här halvan av 2010-talet ter sig tämligen uppenbart, men vad sägs om att låta ett litet inlägg ta er tillbaka till en tid när skriftlig kommunikation längre än 140 (eller 240 som det nu verkar, livets cirkel, am I right?) var en oerhört viktig del i denna bloggskrivares liv.

zwqase, jag, är idag 25, på väg att fylla 26 (tänk, även jag plussar ett för varje år!). 2007, den där dagen 21 september, hade jag precis börjat gymnasiet och gillade inte alls var jag var i livet. Jag sökte någonstans att få ge uttryck för mina känslor och för att få utlopp för saker jag ville diskutera.

Varför just GR (säger man ens GR längre?)? En slump, antar jag, men en slump jag är oerhört glad för. Åren 2007 till 2011-ish på den här sidan var oerhört betydelsefulla för mig. Jag skrev massvis med texter; filosofiska, dumma - ofta i kombo. Kilometerlånga spelrecensioner, nattliga livsfunderingar, och allt där emellan.

Vi var många som hängde här dagligen, och det föranledde forumaktiviteter, lekar och till och med träffar ute i verkliga livet. Nu deltog jag själv aldrig i någon fysisk kontakt, men atmosfären var gemytlig och mysig. Jag fick till och med äran att kliva ombord som städare på skutan i form av moderator. En roll jag haft i nu åtta år, men som jag tidigare idag skickade in mitt avsked ifrån. I egenskap av icke-aktiv medlem är det inte rätt att jag sitter på det ansvaret längre.

Minns ni grus-attackerna? En gång i tiden var forumet så åtrovärt att folk tyckte sig lustiga genom att spamma oss med användare och inlägg innehållandes inget annat än ordet "grus". Jag minns då vi röstade fram årets medlem, något jag själv oerhört tacksamt nog blev utpekad till 2010. Jag minns då månadens bloggare var något man strävade efter, tills jag plötsligt själv fick vara med och utse andra medlemmar.

Jag minns förstås upptäckten av att mängder med användarförfattade recensioner blivit utsatta för plagiat, där man till och med tjänat pengar på de texter vi andra skrivit. Oberäkneliga timmar spenderades vid datorn i spännande jakt på fler bevis, och mitt blogginlägg är än idag det mest kommenterade blogginlägget från en vanlig medlem. Inte för att det direkt är något att skriva på cv:t. Jag minns då man gick och la sig i takt med att solen var på väg upp, för man spenderat hela natten i hjärtliga diskussioner med forumiter. Jag minns de stenhårda E3-bevakningarna, jakten på den bästa streamen av presskonferenserna och live-reaktionerna på forumet i takt med att man hamrade F5.

Otaliga timmar spenderades i photoshop också, för att perfekta allt ifrån avatar till blogginläggsbild. Jag minns hur taggad jag var inför släppet av Bioshock Infinite och hur jag arbetade med bloggserien om just det spelet. Topplistor, tävlingar, berättelser, lekar...

Jag minns hur äldre medlemmar tjatade om hur bra det var på "den blå tiden", och inte minst hur jag och medlemmen "Damien Rice" forskade kring forumets historia. Något som resulterade i forumtråden Ask-A-Veteran. Forumet betydde oerhört mycket för många, och även om flera av dem inte längre hänger här och kan intyga så lovar jag att de minns.

Det fanns en tid då spel var en jätteviktig del av mitt liv. En period ville jag inget hellre än bli skribent, få spela och analysera spel. Idag ser det helt annorlunda ut. Andelen tid spel upptar av mitt dagliga liv har minskat drastiskt och skrivandet har nästan helt försvunnit bort.

En förändring som skett omedvetet, men som likväl känns trist. Inte minst den skriftliga delen av min vardag. Jag kommer aldrig att glömma bland det sista mina lärare i svenska sa till mig i gymnasiet - "sluta aldrig skriva". Det gjorde jag, och det ångrar jag.

Huruvida jag kommer återgå, bli en aktiv medlem ännu en gång, skriva inlägg och driva konversationer är tveksamt. Jag har hökat i bakgrunden till och från, även om jag inte gjort mig hörd, och det är uppenbart att sidan inte är vad den en gång var. Med ett livlöst MNC som byter sida på veckobasis kliar det inte precis i fingrarna.

Jag lovade mig själv en gång i tiden att jag skulle skriva en bok. Kanske är det där min energi bör riktas. Låt oss inte tvinga fram en skriftligt löfte, men jag ämnar försöka i alla fall. Leder det någonstans kanske jag delar en uppdatering eller två här. Inget lovat, inget brutet.

Vad gör jag då idag, 10 år senare? Jag jobbar. Programmerar. Häckar på youtube. Drömmer om att resa. Jag hade turen att få arbeta utomlands förra året och har fått något av en blodad tand. Samtidigt måste jag tyvärr medge att det föranlett något av en depression också. Utan ett forum att spy ut mina känslor i har jag nog i ärlighetens namn inte varit speciellt bra på att hantera mitt psyke. Jag har levt utan att vara medveten. Häpnas och imponerats utan att verkligen uppskatta.

Självanalysen säger att jag skulle behöva fler vardagliga mål, inte bara flyktiga önskedrömmar. Ett sådant rosa moln är att återta den estetiska delen av mig själv som tycks brytas ned allt mer och mer inom mig. Och kanske kan detta inlägg agera startskott för en sådan uppbyggnad. Jag ska villigt erkänna att det känns riktigt skönt att få författa några ord såhär igen. Det var länge sedan. Alldeles för länge sedan.

10 år. Det har varit 10 år av växande. Jag vet ännu inte vad jag vill bli, vem jag vill bli, men jag känner mig mer säker i den person jag är utåt. Däremot tycks jag i utvecklingen ha förlorat viss del av kontakten med mig själv. Det är dags att bygga den bron igen. Skål för 10 nya år av växande och lärande!

Tack för allt, GR. Tack för allt mina kära forumiter! På återseende!